Hoppa till huvudinnehåll

Helsingfors har blivit mera framkomligt, tycker rullstolsburna Anni

Ung kvinna i rullstol, Anni Täckman, framför glasmonter med bakelser
Om det är trångt i Anni Täckmans favoritcafé brukar personalen hjälpa till genom att flytta stolar och bord. Ung kvinna i rullstol, Anni Täckman, framför glasmonter med bakelser Bild: Yle/ Karin Filén anni täckman

Sen hon var tonåring har Anni Täckman rört sig med hjälp av rullstol. Unde de sjutton åren har Helsingfors blivit märkbart mer tillgängligt. Och människorna hjälpsammare.

- Stora köpcentra är bra. De har stora, jämna ytor på samma plan, och så har de hissar. Oftast har de dessutom parkering.

Anni Täckman är föreningssekreterare vid de ryggmärgsskadades förening Akson rf, och har varit rullstolsburen i sjutton år, sen hon som tonåring blev ryggmärgsskadad efter en ovanlig sjukdom.

Om jag har med mig starka vänner så kan de nog hjälpa mig upp för trappor.

Hon har lärt sig precis vilka ställen i stan som är lättillgängliga. Hon vet var det går bra att parkera utan att riskera att bli påkörd när man lyfter rullstolen ur bilen, i vilka butiker det finns hissar och var i favoritcafét det finns den där jobbiga kanten i golvet som gör att stolen tvärstannar abrupt om man har bråttom till bakelserna.

De unga hör till en generation som är vana vid att folk med handikapp finns mitt ibland dem. Därför ser de oss som individer, som vem som helst.

På tal om cafér. Det är ofta trångt i dem - hur går det att röra sig i dem med rullstol?

- De brukar nog vara bra, för personalen flyttar i allmänhet på stolar och bord om de är i vägen. Men ser du disken? Den är jättehögt uppe.

Nej, det hade jag inte märkt. Allt sitter i detaljerna.

Unga är mer hjälpsamma än äldre

- Att åka buss är krångligt, för det är inte alltid chauffören har lust att stiga ut för att hjälpa till med att fälla ut rampen. Ofta är det andra passagerare som ställer upp, och det känns inte så bra.

Överhuvudtaget är människor i huvudstadsregionen hjälpsamma, tycker Täckman. Särskilt ungdomar och unga vuxna.

Anni Täckman har en tes om vad det här beror på.

- De unga hör till en generation som är vana vid att folk med handikapp finns mitt ibland dem. Därför ser de oss som individer, som vem som helst. De äldre växte upp med att man gömde undan dem som var annorlunda.

Anni Täckman sitter i en rullstol i ett köpcentrum
I ett köpcentrum är det lätt att röra sig också med rullstol. Anni Täckman sitter i en rullstol i ett köpcentrum Bild: Yle/ Karin Filén anni täckman

Andra våningen utan hiss - är det värt besväret?

Att attityderna förändras syns också på hur man tar personer med rörelsehinder i beaktande när man bygger. Musikhuset och Kiasma nämner Täckman som exempel på tillgängliga byggnader. I gamla hus brukar det däremot vara problematiskt att röra sig.

Även om mycket har blivit bättre under de sjutton år Anni Täckman har rört sig med rullstol finns det platser i staden hon inte når. Det där cafét med den mysiga övre våningen med utsikt över folkvimlet, till exempel. Dit det bara går smala trappor och ingen hiss.

- Om jag har med mig starka vänner så kan de nog hjälpa mig upp för trappor. Men ofta väljer vi ändå att bli kvar i nedre våningen. Det blir mindre svettigt så.

Läs mera:

Du kommer inte till hjälpmedelscentralen utan hjälp

Till hjälpmedelscentralen vid Dals sjukhus kommer man bara med hjälp eller gående. Den upptäckten gjorde Riitta Skytt då hon behövde låna en rullstol i vintras.
Då saknades ännu information om att hjälpmedelscentralen inte är tillgänglig. Tipsa du också