Hoppa till huvudinnehåll

De längtar efter att få bära slöja

Merjema och Melisa pratar
Både Merjema Dizdarevic och Melisa Elkaz får en känsla av makt då de har slöjan på sig. Merjema och Melisa pratar Bild: Yle/Matti Palmu melisa elkaz

De tycker att kvinnor i slöja är otroligt vackra och vill själva börja bära slöja på heltid en dag. Men inte än. Först vill de veta mera om islam och pröva på att leva efter reglerna. Dessutom känns det lite obehagligt ännu, med blickarna de får om de går med slöja på stan.

Merjema Dizdarevic har prövat på det några gånger, att gå med slöja genom Närpes centrum.

- Det känns helt knäppt, säger hon. Alla stirrar.

- Folk har så många fördomar om muslimer, säger Melisa Elkaz.

En gång satt de på ett café och började prata med några pojkar från Seinäjoki.

- När de fick veta att vi var muslimer så undrade de om vi var terrorister också, säger Merjema.

- Jag frågade bara om de sett några vapen på oss.

Hon tror att det blir flera sådana kommentarer om hon bär slöja på heltid här.

Melisa Elkaz sitter i sitt rum
Man bär inte slöja för att visa att man är muslim, säger Melisa Elkaz. Man bär den av helt andra orsaker. Melisa Elkaz sitter i sitt rum Bild: Yle/Matti Palmu melisa elkaz

Varken Merjema eller Melisa har vuxit upp i familjer där det har varit så noga med att kvinnorna ska bära slöja.

- Min mamma hade alltid slöja i Bosnien, men hon tog av den när vi flyttade till Finland, säger Merjema.

Men ändå drömmer de om det. Merjema tittar ofta på bilder av olika kvinnor i slöja och följer flera sådana konton på instagram.

- De är så otroligt vackra, säger hon.

- Det är svårt att säga hur vackra jag tycker att de är.

Merjema Dizdarevic sitter på cafe
Merjema Dizdarevic. Merjema Dizdarevic sitter på cafe Bild: Yle/Matti Palmu merjema dizdarevic

Merjema menar att hon inte lägger märke till skönheten på samma sätt hos kvinnor som visar håret.

- Då håret är gömt så blir jag nyfiken och då kommer det vackra fram på ett annat sätt, säger hon.

- Det är vackert att något är dolt, säger Melisa.

Hon och Merjema prövar ofta slöjor hemma, och de är båda tilltalade av tanken på att det är männen som de döljer håret för.

- Man får ju visa håret för andra kvinnor, säger Melisa. Det är bara inför andra män som man har slöjan på sig.

En fördel med det, menar de, är att en man som faller för en kvinna i slöja inte faller för hennes kropp i första hand.

- Då kan man vara säker på att han väljer henne på grund av personligheten, säger Merjema.

De tycker också om tanken på att han är den enda mannen som får se hennes hår när de väl gift sig, förutom männen i den allra närmaste familjen.

Melisa Elkaz sitter på cafe
Kvinnan är ju påklädd när hon möter andra, säger Melisa Elkaz. Hemma kan hon gå i underkläder eller i kort kjol om hon vill. Det är bara inför andra män som hon ska visa respekten. Melisa Elkaz sitter på cafe Bild: Yle/Matti Palmu melisa elkaz

- Det är en känsla jag kan längta efter, säger Melisa. Att vara bara hans. Att det bara är en man som kan se mig på det sättet, och ingen annan.

När Merjema och Melisa lever sig in i den tillvaron får de aldrig känslan av att vara ägda av sina framtida män. Snarare tvärtom.

- Jag får en känsla av makt, säger Merjema. Kvinnan får makt på nåt vis.

Melisa håller med.

- Det är så coolt att jag äger mig själv. Jag är min egen person och ingen annan får se mig helt, bara min man och mina närmaste släktingar.

- Den känslan är härlig på nåt vis.

Ändå är slöja inget de vill bära "bara för att". Bara för att få den känslan. Det är många regler de ska följa innan de kan ta det steget. De ska inte dricka alkohol. Inte äta griskött. De ska inte gå runt med tajta kläder och de ska be fem gånger om dagen.

Merjema Dizdarevic pratar
Den som bär slöja ska vara en snäll och bra person helt enkelt, säger Merjema. Merjema Dizdarevic pratar Bild: Yle/Matti Palmu merjema dizdarevic

Merjema har en nära väninna i Närpes som bär slöja och som brukar lära henne ganska mycket om islam.

- Hon berättar om hur man uppför sig inom islam och vad det innebär att använda slöja. Sådana småsaker.

För varje muslim hör det till att åka till Mekka en gång i livet, och inte heller det vill Merjema och Melisa göra innan de har lärt sig mera om sin egen religion.

melisa elkaz provar slöja
Ibland känns det som att jag inte vet något om islam, säger Melisa. Men jag vet åtminstone att jag vill åka till Mekka med min man, för att få ut allt av den situationen. Jag vill åka dit med den jag älskar. melisa elkaz provar slöja Bild: Yle/Matti Palmu bakom parabolen

För Melisa är det också viktigt att mannen hon ska gifta sig med är muslim.

- Och han måste vara bosnisk också, säger hon. Jag har det bättre om jag lever med någon som är likadan som jag. Då fungerar kommunikationen och vi vet att vi är på samma nivå. Att vi båda firar Bajram, till exempel, och inte jul.

För hennes del så har hon ingen aning om när det är dags att börja bära slöja.

- Men när jag kommit till det stadiet så tänker jag göra det livet ut, säger hon.

Merjema och Melisa klär sig i slöja
Merjema och Melisa bär slöja ibland. Som när de ber, eller då de går till moskén. Merjema och Melisa klär sig i slöja Bild: Yle/Matti Palmu melisa elkaz

Redan nu klär de sig alltid i slöja då de läser något ur Koranen.

- För kvinnor ska inte läsa Koranen med håret framme.

Merjema Dizdarevic klär sig i slöja
Merjema Dizdarevic. Merjema Dizdarevic klär sig i slöja Bild: Yle/Matti Palmu merjema dizdarevic

Bland annat dessa konton följer Merjema på instagram:

summeralbarcha

sohamt

saimascorner

koodiz

Melisa Elkaz och Merjema Dizdarevic medverkar i Svenska Yles dokumentärserie Bakom parabolen.
Läs mer om produktionen Bakom parabolen här

Läs också

Nyligen publicerat - Bakom parabolen

  • "Tror du det är roligt?"

    Salih Mehmedagig hatar vapen.

    Salih Mehmedagic hatar vapen. - Man har fel i huvudet om man köper plastpistoler och gevär till sina barn, säger han. - Det är ingen lek. Det är business och kriminellt, hela vägen. Fabriksprocessen är också absurd, tycker han. - Först skissar man och ritar en planering. Sen bygger man vapnet och sen skjuter man dig. Med samma vapen!

  • "Gud har ju ingen fru"

    Vi är inte Guds barn. Vi är hans slavar, säger Seval Bitic.

    När Seval Bitic utövar islam blir livet mera inrutat och strukturerat. Han ber fem gånger om dagen och försöker styra sina handlingar och tankar enligt givna mönster.

  • Thang bjuder hemlösa spöken på mat

    Flickvännen Isabel Kullström vet inte vad hon ska tro

    De känner sig mest hemma hos varann, även om de kommer från helt olika kulturer. Det är bara synen på spöken som skiljer. Thang Nguyen tror att de finns och brukar bjuda dem på mat ibland, medan Isabel Kullström helst inte vill veta av dem. - Jag kan bli rädd när Thang börjar prata om spöken, säger hon.

  • "Koranen hjälper mig att somna om"

    Merjema Dizdarevic känner sig trygg då hon läser Koranen.

    Om Merjema Dizdarevic vaknar mitt i natten och är rädd, så hjälper det att läsa Koranen. Men då måste hon klä sig i slöja först.

  • Kungen från Jamaica

    Oneil Walker hade aldrig drömt om att flytta till Närpes.

    Åvägen i Närpes har många namn. Mammas gata. Allas gata. Vissa har också kallat gatan för sitt ghetto, då det samlats folk från många olika länder där. Oneil Walker kommer från Jamaica och hans närmaste grannar är hemma från Holland, Bosnien och Vietnam. Men just han har ändå aldrig kallat gatan för ett ghetto.

  • "Många levde dubbelliv på båten"

    Oneil och Lotten Walker träffades på ett kryssningsfartyg

    Varken Oneil eller Lotten Walker vill jobba på sjön igen. Åtminstone inte nu, när de har familj och små barn. Men det fanns en tid då personalen på kryssningsbåten var som deras familj, och det var under den tiden de träffades.

  • Här samlas både levande och döda vid matbordet

    Farfar syns inte, men finns här ändå, säger Thang Ngyuen.

    En gång om året eldar Thang Nguyen upp en bunt sedlar ute på balkongen. Det är hans sätt att skicka pengar till andra sidan och den andliga världen där hans farfar och alla andra döda släktingar finns.

  • "Jag tror på spöken"

    Buddhisten Thang Nguyen tror att det finns andar överallt.

    Thang Nguyen gick i lågstadiet när han såg ett spöke första gången. Det satt uppe i ett träd, hemma i Vietnam. Hans föräldrar är buddhister och Thang visste att de brukade tillbe döda släktingar, men han hade inte själv haft så många tankar på Gud. Och inte på spöken heller, för den delen. - Livet gick mest ut på att leka, säger han. Stränderna var långa och vita och havet var grönt.

  • "Det fanns massor av kärlek i ghettot"

    Oneil Walker växte upp i Kingston i Jamaica.

    I ghettot i Jamaica lärde han sig tidigt att han måste kämpa hårt. Nu bor Oneil Walker här tillsammans med sin hustru Lotten och har inga planer på att flytta tillbaka.

  • "Nu dansar alla med alla"

    Vi ska njuta, inte bråka, säger Enisa Mehmedovic.

    En gång om året åker Mensur Mehmedagic och hans kompisar från Närpes till Åbo, för att stiga ombord på kryssningsbåten. Balkan-kryssningen pågår i ett dygn och sägs vara den bästa festen i Europa, just då.

  • "Jag vill till paradiset efter döden"

    Seval Bitic behöver umgås med alla han förlorade i kriget.

    Han vill inte tro att livet slutar efter döden. Seval Bitic vill komma till paradiset då och umgås med sin mamma och pappa och alla andra han förlorade i kriget. Sina två bröder och många kompisar.

  • Han fick sju rätt på lotto

    Salih Mehmedagic hann bara inte lämna in lappen i tid.

    På dörren till sovrummet står orden med stora bokstäver: Love a lot. Det är det han kom fram till efter alla år i krig, att kärlek är det enda som räknas. Pengar betyder ingenting.

  • De längtar efter att få bära slöja

    Kvinnor i slöja har makt, säger Merjema Dizdarevic.

    De tycker att kvinnor i slöja är otroligt vackra och vill själva börja bära slöja på heltid en dag. Men inte än. Först vill de veta mera om islam och pröva på att leva efter reglerna.

  • "Mamma och pappa vill inte prata om kriget"

    De vill veta mera, men föräldrarna vill inte prata om det

    De har inga egna minnen av kriget. Och varken Merjema Dizdarevic eller Melisa Elkaz brukar prata om det med sina föräldrar heller. - Vi vet att de har varit med om det och vi vill veta mera, men de är så traumatiserade att vi måste undvika att fråga, säger Melisa. Merjemas pappa dog när Merjema var liten. - Jag har bara två minnen av honom, säger hon. Ena gången ser jag honom stå.