Hoppa till huvudinnehåll

Muminblöjans saga

Historien om landets enda blöjtillverkare började 1976.

Text och video: Tove Virta

- Får mamma en puss?

11 månader gamla Saga i Tenala kramar om sin mor Sandra Vaihela och tultar sedan snabbt vidare till sina böcker för att sedan krypa snabbare än blixten ut ur rummet och vidare genom korridoren. Hon har inget annat på sig än en Muminblöja, sitt livs första.

- Det första jag tänkte på när jag kände på den var att den är jättemjuk, mjukare än de vi provat, säger Sagas mor Sandra Vaihela och konstaterar att den sitter bra.

Allt fler verkar ha upptäckt Ekenäsblöjorna. Men Muminblöjornas saga har inte alltid varit lika skimrande som livet i Mumindalen brukar vara.

Det var sent 1960-tal.

Raimo Nuortie var nybliven pappa och skötte sin lilla son. Men sonen tålde inte tygblöjorna så pappa Raimo utvecklade en egen blöja, sökte patent på den år 1976 och startade företaget Delipap ett par år senare i Nummela.

Tillverkar man blöjor, så kan man också tillverka menstruationsskydd, resonerade ledningen inom familjeföretaget och de första Vuokkoset- bindorna kom ut på marknaden år 1980.

Åren gick.

Blöjorna som då tillverkades i Lieksa hängde med som en hörnpelare inom Delipap. Men vid sidan av dem provade företaget tillverka allt mellan himmel och jord för att överleva och växa. Blomkäppar som gick att förlänga efter hand som blommorna växte. Godis. Engångsbestick av trä. Trosor. Vantar som bytte färg enligt kroppstemperatur. Och silkesmattor.

År 1990 satt konstälskaren Raimo Nuortie vid köksbordet och läste en artikel i dagstidningen om Tove Jansson. Han beundrade hennes konst och fick en god idé.

En liten tid senare drack Raimo och Tove te tillsammans. Hon var då 77 år gammal. De kom överens om att Delipaps blöjor skulle dekoreras med Mumintroll. Mumintrollen passade perfekt både in i blöjvärlden och i familjeföretagets värderingar. Familjecentrering, mjukhet, stora rumpor, finländskhet, renhet.

Det här var en av de första gångerna som Tove Jansson sade ja till att lägga sina Mumintroll på någon produkt. Detta jämfört med idag då antalet licenstagare för Muminprodukter är över 600 runt om i världen.

Delipap jobbade hårt för gröna värden och deras bindor fick som första någonsin en Svanmärkning år 2006. Sonen Oskari Nuortie hade då varit vd sedan år 2001, samma år som Tove Jansson dog.

Men samhällsklimatet hade gjort att företag som företag varit tvungna att specialisera sig och bli extremt duktiga på sin sak.

På Delipap bestämde man sig för att definitivt välja bort blompinnar och silkesmattor. Ett nytt kapitel i Muminblöjsagan inleddes då med en ny fabrik i Ekenäs som skulle koncentrera sig på en sak, muminblöjor.

Året var 2007.

Fabriken i Ekenäs öppnade samtidigt som den i Lieksa stängdes. Värderingarna som företaget hade bibehölls och resan fortsatte framåt.

Blöjproduktion i Ekenäs 2016. Blöjans kärna består av två huvudkomponenter, cellulosa och så kallat superabsorbentpulver. På det läggs olika sorts lager av bland annat fibertyg. En del lager släpper igenom vätska, andra inte.

Men värdegrunden var så självklar att ingen tänkte på att man borde berätta om den tydligt också för kunderna.

Ändå tills en utomstående kom in som ny i gänget och lite som filosofen Snusmumriken ställde frågan varför. Katarina Hanell som jobbat med internationell bränding började på företaget år 2007.

- Jag kom hit och konstaterade att här tänker man igenom allt ur ett värdeperspektiv. Men det hade man inte berättat åt konsumenten, säger försäljningsdirektör Hanell.

Hon jobbade för att göra budskapet klart och tydligt. Miljövänligt. Allergivänligt. Etiskt. Dessutom skulle Mumintrollsblöjorna få en ny design.

Samtidigt som den nya fabriken i Ekenäs startades upp djupdök den finländska ekonomin år 2008. Nyheter om uppsägningar och permitteringar med Delipap i rubrikerna duggade tätt under ett par år.

- Vi var den här tiden också mycket ekonomiskt beroende av tvåårskontrakt, både inom offentlig upphandling och private label, säger Hanell.

Ekenäsblöjorna har inte bara Mumintryck. Private label betyder produkter som detaljhandeln säljer under eget varumärke men som den inte tillverkar själv. De låter istället en leverantör, i det här fallet Delipap, tillverka varorna åt dem. Pirkka är ett exempel på private label.

Största delen av företagets omsättning gick då till private label-produktion i Europa.

- Att vara så fast i privat label betydde mycket begränsade möjligheter att anpassa priset enligt hur råvarupriserna förändrades. Det förorsakade stora problem just då, säger Hanell.

Det var sent 1960-tal.

Märkningar och certifikat prydde förpackningen; det nordiska miljömärket Svanen, FSC-märkning, Astma- och Allergiförbundets märkning. Med flera.

Vid samma tider fattade ledningen ett beslut om att förbli ett helfinskt bolag.

Efter en tuff tid började solen äntligen gå upp över Muminblöjornas dal.

Året var 2012.

Den finska ekonomin överlag verkade inte repa sig. Det stora stålföretaget FN-Steel i Hangö hade nyss gått omkull då ledningen för Delipap fattade ett stort beslut. Nu skulle man göra den största investeringen i företagets historia. Den avancerade nya blöjmaskinen beräknades kosta cirka 4 miljoner.

Draghjälp kom av statliga pengar. Regionens företag fick strukturomvandlingsstöd efter FN-Steels konkurs och då fick Finlands enda blöj- och bindtillverkare en summa på omkring 450 000 euro.

Samma år som Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år, hösten 2014, togs den nya storinvesteringen i bruk efter två års planeringstid och mycket hårt arbete.

Det tog ett år innan allt fungerade som det skulle och personalen hade ett tillräckligt stort kunnande.

Den nya maskien har betytt mycket för produktionen. Muminblöjan som Saga testade är mjukare än tidigare. Förut fanns endast stora blöjstorlekar medan det nu också går att tillverka små blöjor.

Produktionschef Juho Kannisto går vant runt i fabriken och kastar en vakande blick över fabrikshallen. Det är krävande att sköta den avancerade jättemaskinen som spottar ut 450 blöjor i minuten.
- Endast 3-4 personer sköter den per gång vilket kräver god kommunikation. Samtidigt är produktionshastigheten enorm vilket gör att man inte med ögat hinner kolla produkterna manuellt, säger han.

En av dem som arbetar dagligen med Muminblöjor är Jarmo Koli. Hans jobb är främst att mata in nytt material i maskineriet och kolla den färdiga produkten. Han är en av de personer som företaget nyanställt i och med storinvesteringen. Han kom hit för 7 månader sedan efter att ha varit arbetslös ett par år.

- Jag arbetade 33 år på FN-Steel i Koverhar. Jag trodde jag skulle vara där tills mina pensionsdagar. Men plötsligt, mitt under min semester, var det stopp och jag kunde inte gå dit mer.

Han trivs med sitt nya jobb som han hittat genom ett bemanningsföretag.

- Det är som en lottovinst att i min ålder få ett nytt jobb. Arbete är viktigt, säger Koli.

För tillfället har det nya maskinen skapat sex nya arbetstillfällen i Ekenäsfabriken men en del personal har flyttats från fabriken i Veikkola.

Företagets muminpappa blev hösten 2015 istället en muminmamma som styrde skutan.

Fyrabarnsmamman Sanna Karhu tog då över ledarskapet efter sin bror. Hon är en av Finlands få kvinnliga vd:n på ett företag av den här storleksklassen.

Hon ger bilden av att vara lite som Muminkaraktären Too-ticki - en handlingskraftig kvinna som tar det mesta som det kommer.

- Vi har just nu fler kvinnor i ledningsgruppen än män. Men det är inte medvetet, vi har tittat på kompetens och kunnande, säger hon.

Hon satt först som vice vd i 14 år och var på den posten med och beslöt om de strategier som nu burit bolaget vidare. Men som likväl kunde ha visat sig vara fel beslut. Sådant kräver mod.

- Vi bestämde i ett tidigt skede att vi måste göra vår egen grej till skillnad från att försöka hänga med i konkurrenternas utveckling, säger Karhu.

Katarina Hanell önskar att de finländska företagen ska tro bättre på sig själva.

- Man ska gå ut i världen med stolthet för att säga att det här gör vi och vi är bra på det.

Delipap är ett litet företag inom branschen idag. Exempelvis jobbar en handfull personer med produktutveckling. Branschens två stora marknadsledande företag kan ha tusentals inom produktutveckling.

- Men vi tror på vad vi gör, påpekar Hanell.

Exempelvis valet att förbli ett helfinskt bolag är ett val där andra företag ofta gör tvärtom. De flyttar sina fabriker till andra länder eftersom produktionskostnaderna är billigare. Det senaste i raden av dem är Fiskars i Billnäs som inom kort flyttar sin fabrik till Polen och över 100 personer riskerar att förlora sina jobb.

Delipap har också provat på att ha verksamhet i Polen. Att hålla sig i Finland var ett beslut som fattades dels på basen av den erfarenheten.

- Det gick inte att lita lika bra på produkternas kvalitet, säger Sanna Karhu.

När det finländska samhället de senaste åren fortsatt gå kräftgång så har Delipap efter de svåra åren gått framåt. År 2009 var marknadsandelen i Finland 4,5 procent. Nu är den 14 procent.

En orsak kan vara det som lilla Sagas mamma pekar på, en större miljömedvetenhet.

- Man vill gärna vara miljövänlig när det känns som om allt går ”åt skogen”, säger Sandra Vaihela.

Allt fler lägger vikt vid att tänka igenom sin konsumtion och väljer hellre produkter som är mer genomtänkta.

Delipap vill nu växa rejält.

Företaget vågar nu tro så pass mycket på framtiden att de lagt upp stora visioner. De vill växa rejält.

- Nu är vår omsättning 20 miljoner och vi vill öka till 30 miljoner och mer. Visst är det en stor ökning.

Speciellt exporten som idag är 25 procent av omsättningen ska öka. Med det dubbla på fem år.

Delipap idag

Företaget har två fabriker, en i Ekenäs och en i Veikkola. Både personal och ledning jobbar på båda ställena.

Personalstyrkan är cirka 70 personer.

Menstruationsskydd tillverkas i Veikkola, blöjorna i Ekenäs.

Företaget har också exempelvis amningskupor, inkontinensskydd, rengöringsdukar och vaddprodukter i sortimentet.

Råvarorna kommer främst frånFinland, Sverige och Europa. Den bomull som används kommer från länder där den odlas..

För tillfället tillverkas 175 000 blöjor under en åtta timmars arbetsdag. På årsnivå handlar det om cirka 30 miljoner vanliga tejpblöjor och 40 miljoner byxblöjor.


Det största exportlandet just nu är Kina där både blöjor och bindor säljer bra.

- Nyckeln till framgång i Kina är trygghet. De litar inte på sin egen produktion. De litar på europeiska företag, speciellt skandinaviska.

Japanerna brukar känna till mumintrollen, men hur mycket känner kineserna till dem?

- Kännedomen blir hela tiden bättre. Mumin ses nu där som ett av de mest betydelsefulla bränden. Moomin Characters har alltså gjort ett stort jobb.

Ett nytt exportland för Delipap är också Iran där den 30-åriga handelsblockaden nyss hävts. Företaget är en föregångare i landet med 80 miljoner invånare eftersom kontakter finns från tidigare.

Blöjorna kontrolleras i realtid med tre olika kameror längs linjen, de genomlyses ungefär som en röntgenbild.

Speciellt i och med den nya blöjmaskinen betyder det att kapacitet finns för att tillverka större mängder blöjor än idag.

- Inte är nyinvesteringar alls uteslutna, men det beror på hur mycket vi säljer, säger Karhu.

Men företaget vågar inte satsa för mycket på länder som medför osäkerhet, där exempelvis tullar eller importbegränsningar plötsligt kan vara ett faktum.

Ett exempel på ett stort exportland som på kort tid inte mer fanns att räkna med för Delipap var Ryssland. 10 procent av Delipaps export gick till Ryssland då det blev tvärstopp i försäljningen. Vanliga konsumenter hade plötsligt inte längre råd att köpa deras produkter efter rubelns dramatiska fall hösten 2014.

- Så mitt första uppdrag som vd blev att köra ner Rysslandsförsäljningen, säger Sanna Karhu.

Trots bakslaget lyckades Delipap behålla sin omsättning också det året.

- En 10-12 procentig ökning i hemlandet kompenserade mycket, säger Karhu.

Delipap önskar helst av allt öka i hemlandet och i Europa, säkra områden med likadan lagstiftning.

- Vi måste satsa på att ha en stabil grund, säger Katarina Hanell.

Därför har man också valt bort något som kunde ge stora pengar. Företaget deltar inte mer i offentliga upphandlingar för exempelvis sjukhus. Man vill inte bygga upp ny verksamhet för att för sedan två eller tre år senare riskera förlora allt.

- Då har man byggt upp produktionen med en viss personal och maskinpark. Det är mot våra principer, säger Karhu.

Dessutom ser de att man kan vara tvungen att sälja produkter till underpris om råvarupriset går upp samtidigt som man har binder sig vid ett visst försäljningspris.

Sanna Karhu ser att ett äkta samarbete, inte upphandlingar, behövs för att få Finland på fötter. Ett samarbete som innefattar främst lokala partners.

Vd Karhu har mycket åsikter om och tankar kring dagens och framtidens arbetsmarknad i Finland.

- Vår finska arbetskraft är bra, skicklig. Den måste lyftas upp mer. Med den fungerar det, den är effektiv och man kan lita på att det blir bra, säger hon och konstaterar att det sprids så mycket negativa tankar om framtiden i Finland just nu som påverkar företagen.

Regeringen Sipilä strävar med både käpp och morot efter att göra arbetskraften billigare. Men Karhu säger att det skulle finnas viktigare saker att fokusera på.

- För oss skulle det vara viktigare att hitta en flexibilitet. Då vi har mindre produktion så skulle det betyda mindre personal och lägre kostnader och tvärtom. Att få det att fungera med exempelvis en arbetskraftsbank skulle vara viktigare.

Hon anser att viktigaste för att få samhället att fungera är att både arbetsgivare och arbetstagare har det bra.

En av utmaningarna för Finlands enda blöj- och bindtillverkare handlar just om arbetskraften.

- Det går inte att få personal någonstans ifrån om någon slutar eller blir borta eftersom ingen kan yrket. Varje arbetstagare är viktig för oss.

Därför utbildar företaget själv sin personal. Ungefär ett år tar det innan fabrikspersonalen har koll på maskinparken och hur den fungerar.

Med familjeföretaget mot framtiden med stora visioner. För bara några veckor sedan lanserades företagets nya modeller av bindor från Veikkolafabriken som det hoppas ska tas väl emot.

Men frågan om framtiden gör vd Sanna Karhu hemlighetsfull. Hon lovar ändå intressanta nyheter om en tid. Företaget har nämligen mycket på gång och stora planer inom produktutvecklingen.

Om det handlar om Mumin eller inte förblir en gåta. Men samarbetet med Moomin Characters som förvaltar Muminrättigheterna verkar fortsätta.

I mötesrummet i Ekenäs dignar kaffebordet framför vd:n av muminkaffekoppar och servietter med Mumindalens älskade figurer på. Konkurrentens blöja stöder upp projektorn på bordet.

- Vi hoppas förstås kunna anställa fler. Om försäljningen fördubblas så är det helt klart att mer personal behövs. Personalen är också den som skapar framgången, säger Sanna Karhu.