Hoppa till huvudinnehåll

Jättefacket ska bli motkraft till näringslivet

Fackens traditionella hemvist i Hagnäs, Helsingfors
Fackens traditionella hemvist i Hagnäs, Helsingfors Bild: Yle / Jonna Nupponen Löntagarorganisationer och fackföreningar,fackföreningar,fackföreningsrörelsen

Den stora drömmen är att arbetarnas FFC och tjänstemännens STTK går samman och bildar ett nytt storfack och en ny maktfaktor att räkna med på en arbetsmarknad i gungning.

Det nya storfacket skulle ha 49 förbund och 1,7 miljoner löntagare som medlemmar. Antagligen blir ett nytt löntagarförbund inte så omfattande som planerat.

Hittills har alla förbund inom FFC och STTK och några fackförbund från akademikernas Akava varit med och förberett sammanslagningen. Alla de enskilda förbunden ska under våren ta ställning till hur de vill ha det.

Men inom tjänstemannaorganisationen STTK börjar en del förbund få kalla fötter. Det talas om rädslan för den röda rörelsen.

Arbetet med att skapa ett nytt förbund för alla löntagare fortsätter ändå fram till sommaren. Det finns en beställning på en ny stor centralorganisation menar de som jobbar för ett nytt fack.

Ann Selin
Ann Selin vill ha ett nytt storfack Ann Selin Bild: @Petteri Paalasmaa/All Over Press Ann Selin,Servicefacket (PAM)

– Tanken är att vi borde bli mer moderna och mer effektiva. Facket borde vara en bättre motvikt till EK (Finlands Näringsliv) än vad vi nu är, säger Ann Selin, ordförande för servicefacket PAM.

Selin är en av dem som varit med från början och jobbat för en ny centralorganisation.

Pauli Kettunen, professor i politisk historia kan den finländska fackföreningsrörelsens historia. Han säger att projekt med den nya centralorganisationen är fackets sätt att ta tillbaka initiativet på arbetsmarknaden. Förr hade facket makten att sätta agendan i arbetslivet.

– Men från och med 1980- talet och globaliseringen har fackets position blivit allt mer defensiv i arbetslivsfrågor, säger Pauli Kettunen.

Pauli Kettunen är professor i politisk historia vid Helsingfors universitet
Pauli Kettunen kan arbetsmarknadshistoria Pauli Kettunen är professor i politisk historia vid Helsingfors universitet Bild: Yle / Jonna Nupponen fackföreningar,historia,politisk historia,professorer,Helsingfors universitet,pauli kettunen

Som en följd av globaliseringen tappade fackrörelsen riktningen och visionen, menar Kettunen. Företagens och placerarnas makt har ökat genom att man på helt nya sätt kan flytta produktionen och arbetsplatserna utomlands. I den världen har facket fått det allt svårare att bestämma över vilka frågor man borde diskutera.

Arbetslivets utmaningar gäller alla

De frågor som oroar löntagare, framförallt snuttjobb och nollavtal, gäller såväl arbetare som tjänstemän. Andra stora förändringar på arbetsmarknaden, som sättet att organisera arbetet, digitaliseringen och maktrelationerna på arbetsmarknaden har mycket lite att göra med traditionella skillnader mellan arbetare och tjänstemän.

- Alla förändringarna gör att skiljelinjen mellan arbetare och tjänstemän blir allt mer obetydlig, säger Pauli Kettunen.

Fackföreningsbossen Ann Selin är beredd att gå ännu längre.

– Vem kan i dag säga vem som är arbetare och vem som är tjänsteman? slänger hon fram.

Selin ser det som ytterligare ett argument för att skapa en ny organisation för alla löntagare.

Den röda historien skrämmer tjänstemännen

Fackföreningsrörelsen har historiskt haft både makt och framgång. Bland annat har facket lyckats driva igenom krav som i tiderna verkade vara galna idéer, som åtta timmars arbetsdag eller moderskapsledighet.

sdp:s anhängare marscherar
Arbetarrörelsen har en stark politisk historia sdp:s anhängare marscherar Bild: Tommi Parkkinen / Yle arbetarrörelsen

Men de två centralorganisationernas historia skiljer sig markant från varandra. Arbetarnas FFC har uppstått som en del av en mer omfattande folkrörelse – arbetarrörelsen. Arbetarrörelsen har haft både den fackliga dimensionen, men också en stark politisk dimension.

Däremot har tjänstemännens STTK inte någon bakgrund i politiken. Organisationen riktade in sig mer på traditionella arbetsplatsfrågor.

– Tjänstemannaorganisationen fokuserade i början mest på frågor om tjänstemännens status i hierarkiska arbetsorganisationer, säger professor Pauli Kettunen.

Efter Andra världskriget har de två facken ändå närmat sig varandra. Enligt Pauli Kettunen har det omfattande kollektivavtalssystemet varit en viktig faktor i den utvecklingen.

Men fortfarande spelar de olika historiska bakgrunderna en roll inom fackförbunden. Vissa av förbunden inom STTK oroar sig för att en del av förbunden inom FFC inte på allvar kommer att frigöra sig från partipolitiken.

Hagnäs Torg i Helsingfors, SDP, arbetarrörelsens dag
Många äldre FFC:are identifierar sig med arbetarrörelsen Hagnäs Torg i Helsingfors, SDP, arbetarrörelsens dag Bild: Julia Holmvik/Yle arbetarrörelsens dag firas vid hagnäs torg i helsingfors

– Vi har försökt vara väldigt tydliga med att den nya rörelsen skulle vara politiskt oberoende. Vi har till och med skrivit ner det i dokumenten. Jag vet inte vad mer vi kan göra, säger Ann Selin.

Flyttar rörelsen från Hagnäs?

Hagnäs i Helsingfors, på andra sidan Långa bron, har varit den röda och mycket politiska folkrörelsen högborg under snart sagt hela självständigheten.

Det nya storfacket skulle antagligen ha sina lokaler någon annanstans – på "fel" sida om Långa bron. Det har till och med spekulerats i att man letar efter lokaler vid Södra kajen i närheten av näringslivets EK:s högkvarter.

Långa bron i Helsingfors
Flyttar facket på fel sida långa bron? Långa bron i Helsingfors Bild: Yle / Jonna Nupponen Hagnäs,Helsingfors,långa bron

Ann Selin får en skrattattack vid tanken på att centralorganisationen så att säga skulle flytta in till fienden. Men sedan säger hon att det kanske är viktigt att lämna röda Hagnäs som en symbolhandling.

– Nåja, Hagnäs har ju varit platsen med stort P. Men vill man poängtera att den nya centralorganisationen inte är ett nytt FFC måste kanske kontoret ligga någon annanstans, säger hon.

En flytt över Långa bron, som i tiderna skiljde herrarna i centrum från arbetarstadsdelarna i Hagnäs, har historiskt symbolvärde. Med det går en era i graven.

– Man kan säga att arbetarrörelsen som den var, redan har blivit ett perspektiv mot det förgångna, säger professor Pauli Kettunen.

Den nya donaren är kvinna

I dagens länge finns de kvinnodominerade låglönebranscherna i alla de tre fackliga centralorganisationerna. Traditionellt har det inte lagts ner mycket prestige på att försvara deras intressen.

De två förbunden som varit speciellt drivande bakom planerna på det nya storfacket är de kvinnodominerade offentligt anställdas förbund JHL och servicefacket PAM.

Stålarbetare vid numera nedlagda Koverhar i Hangö Bild: Yle/ Malin Valtonen ståltillverkare

Den traditionella bilden av fackföreningsaktivisten – arbetarmannen – håller på att förändras. Eller egentligen har det redan skett, menar Pauli Kettunen.

Höstens stordemonstrationer och protesterna mot tvångslagarna visar en ny bild av facket och det syns även i det pågående projektet med den nya fackcentralen.

– Det är svårt att längre upprätthålla bilden av den manliga pappersarbetaren eller metallarbetaren som kärnan i fackföreningsrörelsen, säger Kettunen.

Demonstration på Järnvägstorget i Helsingfors
I höstens protester har kvinnofacken dominerat Demonstration på Järnvägstorget i Helsingfors Bild: Yle manifestation,demonstration

– Hur mycket man kommer att lyssna på oss kvinnor i en ny centralorganisation beror mycket på oss själva och hur vi lyckas föra fram våra frågor. Det beror inte så mycket på strukturen, tror Ann Selin.

Storfackets framtid är osäker

Planerna på ett nytt storfack stötte på patrull i mitten av mars när en del av förbunden inom STTK började dra öronen åt sig. Hur går det med att ta tillbaka initiativet på arbetsmarknaden om det nya löntagarförbundet blir mycket mindre än planerat?

– Det beror mycket på fackets möjligheter att omdefiniera solidaritet mellan olika utsatta grupper och mellan grupper med olika situationer i arbetslivet, säger Pauli Kettunen.

I Hagnäs har många fackförbund sin hemvist
Enas eller splittras facken i sommar? I Hagnäs har många fackförbund sin hemvist Bild: Yle / Jonna Nupponen Löntagarorganisationer och fackföreningar,Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC,fackföreningar

Nu ser det inte ut att bli en ny centralorganisation med de ursprungligen planerade 49 förbunden och totalt 1,7 miljoner löntagare. Men Ann Selin hoppas ändå på ett nytt tillräckligt stort fackförbund.

– Jag hoppas vi blir tillräckligt många för att det ska löna sig och att vi sedan kan begrava FFC och STTK. Det värsta som kunde hända är att vi slutar med fyra olika centralförbund, säger hon.