Hoppa till huvudinnehåll

#minkör: I kören frodas kärleken

Sibeliusmuseet på Biskopsgatan har hunnit bli bekant område för Hanna Nyberg under hösten, eftersom Florakören och Brahe Djäknar både sjunger och umgås i dess källare.
Sibeliusmuseet på Biskopsgatan har hunnit bli bekant område för Hanna Nyberg under hösten, eftersom Florakören och Brahe Djäknar både sjunger och umgås i dess källare. Sibeliusmuseet på Biskopsgatan har hunnit bli bekant område för Hanna Nyberg under hösten, eftersom Florakören och Brahe Djäknar både sjunger och umgås i dess källare. Bild: Yle/Ylva Perera florakören,Florakören

Med en flora till mor och en djäkne till far är det inte oväntat Hanna Nyberg i dag hittas sjungande i Florakören i Åbo. Alldeles frivilligt, även om uppväxten innehåll små vinkar i form av "Ljuva flicka" som fyraåring och djäknesång på studentfesten.

Åbo Akademi brukar skämtsamt kallas Svenskfinlands äktenskapsförmedling, och studentkörerna Flora och Brahe Djäknar (BD) är en av instanserna som tar detta uppdrag på allvar.

– Flora har en historiebok som utöver berättelser om turnéer och annat också innehåller fotografier på alla körpar som gift sig varje år, säger 19-åriga Hanna Nyberg, som sjungit med i Florakören sedan i höstas.

Att bläddra i Floras årsbok är nästan som att bläddra i Nybergs familjealbum – där finns bröllopsfotografiet på hennes föräldrar från 1988, där finns bilder på hennes gudföräldrar, och andra nära vänner till familjen.

– Nästan alla mina föräldrars närmaste vänner är par som de sjungit med i Flora och BD under sin studietid. Därför har det också sjungits mycket i stämmor på alla fester under min uppväxt, säger Nyberg.

Floras historik kryllar av körparens bröllopsfotografier. Till höger är Hanna Nybergs föräldrar.
Floras historik kryllar av körparens bröllopsfotografier. Till höger är Hanna Nybergs föräldrar. Floras historik kryllar av körparens bröllopsfotografier. Till höger är Hanna Nybergs föräldrar. Bild: Yle/Ylva Perera florakören,Florakören

Djäknar på studentfesten

Hanna Nyberg är uppväxt i Åbo och tog studenten i våras. På sin studentfest blev hon överraskningsuppvaktad av 19 sångare ur Brahe Djäknar, som kom intågande på festen när hon stod och skålade med sina farföräldrar.

– BD har som tradition att smita in på ett antal studentfester varje år, speciellt till gamla körsångares barn, så min pappa visste att det skulle komma. Själv blev jag väldigt överraskad, men det var jättekul. De stannade för att äta och dricka skumpa, och flera av dem jobbade hårt för att övertyga mig om att jag också måste sjunga in i kören till hösten, säger Nyberg.

Övertalningen lyckades, som synes, även om Nyberg tvekade lite inför att följa exakt i sina föräldrars fotspår.

– Även om jag visste att mina föräldrar hade bra erfarenheter av kören funderade jag nog lite innan jag sjöng in om jag faktiskt skulle göra precis samma sak som de. Men så fort jag kommit med kändes det jätteroligt, säger Nyberg.

Körernas egen värld

Nyberg studerar privaträtt vid Åbo Akademi, och sökte sig till Florakören för att få en hobby som inte var direkt relaterad till studierna. Ganska snabbt märkte hon att studentkörskretsarna är en alldeles egen värld.

– Skulle det inte ha varit för mina föräldrar hade jag knappast känt till körerna alls. Eftersom vår övningslokal finns på Sibeliusmuseet får inga utomstående komma hit, vilket gör att sammanhållningen blir tätare än i många ämnesföreningar, säger Nyberg.

Exklusiviteten har både positiva och negativa sidor.

– Det är jättefin stämning här, och eftersom vi både utövar vår hobby tillsammans och umgås blir vi väldigt tajta. Samtidigt är det synd att utomstående inte vet vad de går miste om, jag hade själv kanske bara trott att kören var någon elitgrupp. BD känner folk till eftersom sjunger på Vårdberget varje vapp, medan Flora kanske är mer aktiva på sociala medier, säger Nyberg.

När Hanna Nyberg bläddrar i Florakörens historik är det nästan som om hon skulle bläddra i sitt familjefotoalbum. Överallt finns bilder på släktingar och familjebekanta.
När Hanna Nyberg bläddrar i Florakörens historik är det nästan som om hon skulle bläddra i sitt familjefotoalbum. Överallt finns bilder på släktingar och familjebekanta. När Hanna Nyberg bläddrar i Florakörens historik är det nästan som om hon skulle bläddra i sitt familjefotoalbum. Överallt finns bilder på släktingar och familjebekanta. Bild: Yle/Ylva Perera Florakören,hanna nyberg

Körhistorien fortsätter skapas

Körgemenskapen rymmer personligheter av alla slag, och Nyberg uppskattar att det finns både unga studerande och alumner i arbetslivet bland de aktiva.

Vad är så roligt med att sjunga i en studentkör?

– Känslan av att få göra något tillsammans med andra, producera något som låter bra. Det är en social grej som tar mycket av ens tid, men på ett bra sätt eftersom det för tankarna bort från stressiga saker, säger Nyberg.

Florakören har funnits sedan 1944 och har således långa traditioner, men Nyberg tycker inte det är svårt att göra kören till sin.

– Visst, det finns mycket gamla historier som berättas, men det är bara att komma med och skapa ny historia själv. Jag har valt att åta mig en del förtroendeuppdrag, just för att bli mer involverad, och det är väldigt givande, säger Nyberg.

Ingen press på nya körpar

Hanna Nybergs föräldrar var redan ett par när de började sjunga i BD och Flora, men att folk hittar sin partner bland sina medsångare är inte ovanligt. Nyberg själv berättar glatt att hon sedan två månader tillbaka sällskapar med en djäkne.

– Det är lätt att träffa någon här – dels har man ju ett gemensamt intresse, och dels tillbringar man automatiskt ganska mycket tid tillsammans, säger Nyberg.

Finns det en social press på nya "körpar?"

– Nej, det tycker jag inte. Många är naturligtvis väldigt glada, men det är inte så att det genast skulle skrivas upp på väggen eller i någon statistik, säger Nyberg.

Alla par varar givetvis inte för evigt, men Nyberg har inte märkt av att det skulle göra det svårt för folk att fortsätta vara aktiva i körsammanhang.

– Säkert kan det uppstå inflammerade situationer, men jag har inte hunnit uppleva något sådant.

Hon tycker inte heller att uppdelningen i dam- och herrkör skulle främja vissa könsstereotypa beteenden.

– Den största skillnaden märks i musiken – damkörsmusiken är mer melodisk och vacker, medan det som herrarna sjunger är roligt eller pampigt. Men när vi umgås tillsammans spelar sådana saker ingen roll, säger Nyberg.

Utbyter körminnen med föräldrarna

Studentkörssångande har också förändrat Hanna Nybergs relation till sina föräldrar.

– Numera blir jag inte lika irriterad då pappa sjunger samma körlåtar om och om igen – jag fattar varför de fortfarande snurrar i huvudet, säger Nyberg.

Hon har kunnat jämföra erfarenheter från körerna med sina föräldrar, och fått lära sig om bakgrunden till flera traditioner.

– Vi har vissa fester som alltid firas på ett visst sätt, och mina föräldrar var med då en del av traditionerna började. De är väldigt glada över att jag nu sjunger i Flora och traditionen går vidare, säger Nyberg.

Även Nybergs storebror har smittats av körflugan, han studerar i Helsingfors och sjöng in i Akademen i början av året. Huruvida 15-åriga lillebror ska fullborda körfamiljen återstår ännu att se.

– Det ska nog vara ett fritt val, jag upplever åtminstone inte att någon pressade mig att sjunga in. Även om jag blev tillägnad serenaden "ljuva flicka" av BD på Vårdberget redan som fyraåring, säger Nyberg.

Berätta din egen körhistoria!

Formuläret är stängt, tack till alla som deltog.

Läs också