Hoppa till huvudinnehåll

Direktörer för Rundradion: från J. V. Vakio till Lauri Kivinen

Kollage av Rundradions verkställande direktörer,
Kollage av Rundradions verkställande direktörer, Bild: Yle Bildtjänst, kollage:Ida Fellman collage,verkställande direktörer,Arne Wessberg,Lauri Kivinen,Reino Paasilinna,Sakari Kiuru,Mikael Jungner,Erkki Raatikainen,Einar Sundström,Jayne Mansfield,Hella Wuolijoki,yle

Under sina livskraftiga decennier har Rundradion/Yle styrts av tolv män och en kvinna. Det har varit både lugna år och turbulenta tider. Samhällsklimatet och den rådande politiken har styrt både direktörsval och hur programpolitiken sett ut.

O.Y. Suomen Yleisradio – A.B. Finlands Rundradio grundades och inledde sin verksamhet den 9 september 1926. Den första rundradiolagen trädde i kraft år 1927.

Det första året delade många på Rundradions direktörspost. L M Viherjuuri var den första från 2 juni 1926 till 31 mars 1927. Viherjuuri följdes av Yrjö Koskelainen (1.4.1927- 12.10.1927) och prokurist A. Deinert (13.10.1927-7.12.1927).

J. V. Vakio, 1930
J.V. Vakio J. V. Vakio, 1930 Bild: Yle bildtjänst hjalmar woldemar walldén,1930,Yle,verkställande direktörer

I december 1927 fick Rundradion sin första egentliga verkställande direktör, Hjalmar Woldemar Walldén, som 1935 bytte namn till Jalmar Voldemar Vakio. Från och med 1944 blev hans titel generaldirektör.

Under Vakios tid etablerade sig Rundradion och blev en viktig patriotisk instans med folkbildningsideal. Vakio ledde Rundradion under två krig och fram till april 1945.

Efter det andra världskriget fick socialismen och vänstern ett uppsving. Socialisten Hella Wuolijoki utnämndes till direktör för Rundradion efter att Vakio avgått den 26 april 1945. Förvaltningsrådet motsade sig detta och hennes ställning var också efter utnämningen omstridd. Wuolijoki kritiserade den krigstida radion och ville föra arbetartankar in i radion.

Hella Wuolijoki gjorde en organisationsförändring och grundade en finskspråkig och en svenskspråkig självständig avdelning. Hon gav också Radioteatern en egen avdelning.

Rundradions förvaltningsråd avskedade utan förvarning Wuolijoki den 22 juni 1949. Man hävdade att generaldirektörens omstridda person väckte misstro mot radion och att detta störde en smidig utveckling.

Efter den radikala socialisten Hella Wuolijoki valde man en borgerlig och opolitisk generaldirektör, nämligen Einar Sundström. Sundström hade kommit till Rundradion redan 1926 som kontorschef, sedan jobbade han som ekonomichef.

Einar Sundström var direktör för Rundradion ända till 1964, då han pensionerades. Han fick vara med om nya tekniska lösningar på radiofronten, det olympiska året 1952 och den turbulenta tiden när televisionen kom till Finland.

1965 lyftes Eino S. Repo fram som generaldirektör, med starkt stöd av president Kekkonen.

Det skedde en stor förändring i det finländska samhället under 1960-talet. Repo var en aktiv samhällsaktör, som uppmuntrade Yles reportrar att utmana samhällsordningen. Under Repos tid genomgick Rundradion många förnyelser och man fick en egen nyhetsredaktion.

Repo blev en omstridd person; uppskattad och kritiserad. Under årtiondet kallades Yles verksamhet skämtsamt för “Reporadio”. Förvaltningsrådet var tveksam till vissa av de radikala förändringarna och Repo återvaldes inte till en ny femårsperiod 1969.

Repo efterträddes 1970 av socialdemokraten Erkki Raatikainen, som kom "direkt från partikansliet".

Erkki Raatikainen blev generaldirektör för Rundradion efter att ha varit sekreterare för det socialdemokratiska partiet.

Raatikainens period fram till 1979 brukar kallas Rundradions normaliseringsperiod, efter den radikala Repo-tiden. 1979 valde socialdemokraterna bort Raatikainen, som återgick till att vara redaktör.

Från 1980 till 1989 var statsvetaren Sakari Kiuru generaldirektör för Rundradion. Han ville föra fram en empatisk programpolitik, med program som vanliga tittare kunde leva sig in i.

Kiuru kom att ta del av många diskussioner kring Rundradions och reklam-tv:s roll. 1988 hade reklam-tv ekonomiska problem, och man började diskutera tanken på att reklam-tv skulle flytta över till den kommersiella tredje kanalen. Sakari Kiuru var en drivande part här.

Rundradions förvaltningsråd godkände att man skulle genomföra en kanalreform 1993, och då skapa två kanaler för Rundradion och en tredje kanal för de kommersiella aktörerna.

Den första januari 1990 valdes Reino Paasilinna till Yles generaldirektör. Paasilinna hade jobbat på televisionen som yrkesjournalist sedan 1961 och varit en av Eino S Repos "besvärliga, radikala journalister". Som direktör var Paasilinnas nyckelord Europa, miljö och kultur. Han hoppades också att redaktörerna skulle bli effektivare.

Reino Paasilinna var generaldirektör bara fram till mars 1994. Paasilinna fick ta en del av skulden för att kanalreformen 1993 inte gick så smidigt till.

Arne Wessberg efterträdde Paasilinna 1 april 1994. Wessberg hade börjat sin karriär som ekonomiredaktör på TV 2:s aktualitetsprogram på 1970-talet. 1980 utnämndes han till chef för TV 1. Han var en också en eldsjäl bakom reklamkanalen Kolmoskanava. 1990 flyttade Wessberg över till TV 2 igen. När Wessberg efterträdde Paasilinna blev hans titel verkställande direktör, som det hade hetat fram till 1944. Wessberg var vd fram till 30 april 2005.

Arne Wessberg ville vara nära publiken och tog ställning till exempel till barnprogrammens sändningstider. Wessberg fick en viktig roll då det gällde digitaliseringen av tv-nätet. Han var också med om att fira Yles 75 år.

Socialdemokraten Mikael Jungner tog över som vd för Rundradion den 1.5 2005. Under Jungners tid skedde många förändringar; Jungner lyckades få Yles budget på plus, bland annat genom att skära ner i personalkostnaderna med upp till 1000 årsverken. Yle grundade också en egen nyhetsbyrå och avslutade samarbetet med FNB.

Under Jungners tid öppnades Yle Arkivet på Yles 80-årsdag den 10 september 2006. On-demand-tjänsten Yle Arenan öppnades sommaren 2007.

Mikael Jungner skulle gärna ha fortsatt en annan period, men i februari 2010 meddelade Yles förvaltningsråd att den nya vd:n skulle bli Lauri Kivinen från Nokia Siemens Network.

Den första maj 2010 tillträdde Lauri Kivinen som vd för Yle. Han är den första vd:n med en tillsvidareanställning i stället för ett tidsbundet kontrakt.

Yles finansieringsmodell förändrades år 2013, då tv-licensavgifterna avskaffades och övergick i Yleskatten.

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Trattkantarellsås över öppen eld

    En korg full med trattkantareller man har plockat själv!

    En korg full med trattkantareller man har plockat själv, en stekpanna, en lägereld och smör. Det är allt man behöver för en underbar måltid i skogen.

  • Undvik giftiga svampar!

    Vita svampar skall man lämna i skogen.

    Undvik alla vita svampar. Och lär dig ordentligt vilka svampar som är giftiga. Osäkra svampar kan man lägga i en plastpåse eller lämna i skogen. Det är svampexperternas råd.

Nyligen publicerat - Arkivet