Hoppa till huvudinnehåll

Den svenska skammen: En berättelse om raskravaller och tvångsåtgärder

den romska flaggan är ett rött hjul på grön-blå bakgrund
Den romska flaggan den romska flaggan är ett rött hjul på grön-blå bakgrund romer,romska flaggan

Den 1 juli stormar hundratals beväpnade män in i flera resandefamiljers hem. Skräckslagna barn ser på när deras föräldrar misshandlas med järnrör.

Det är inte många svenskar som känner till att Sverige tio år efter Kristallnatten (1938) upplevde ett förstadium till en pogrom i Jönköping. I fem dygn under sommaren 1948 pågick vad som tidigare kallades ”tattarkravallerna”, men som numera går under namnet Jönköpingskravallerna. Resandefolket är en del av minoritetsgruppen romer.

Över sextio år senare vittnar en kvinna som var barn under kravallerna om att hon aldrig glömt vad folket ropade: ”Ut med er tattare, vi ska döda er!” Under sin uppväxt lärde sig hon och andra resandebarn att dölja sin identitet, att inte prata resanderomani som sina föräldrar.

Resandefolket

Resandefolket är en del av minoritetsgruppen romer som kom till Norden för ungefär 500 år sen.

Första anteckningen om resandefolk i Sverige förekommer i Stockholms Stads Tänkebok från 1512.

Till en början behandlades dessa mänskor som reste från land till land som ett slags pilgrimer och mottogs med respekt.

Men i och med Gustav Vasas makttillträde 1521 ändrade inställningen. Han såg dem som spioner, nationens fiender, och ville att de skulle straffas.

Patrullerande lynchmobbar

Lynchmobbar som ger sig på element i samhället som de inte godkänner i namn av att skydda andra är ingenting nytt. Vi har Soldiers of Odin och andra frivilliga skyddspatruller som patrullerar gatorna för att, som de säger, skydda kvinnor. Men vem som egentligen får klä skott för det bakomliggande raseriet är inte alltid så lätt att veta. För det mesta räcker det med att se utländsk ut.

Rykten ger raseriet

I Jönköping 1948 var det två chaufförer som var de centrala anstiftarna, men det hela skedde med pressens och i viss mån polisens godkännande. De resande som bodde i stadsdelen Öster i Jönköping hade redan länge kallats för ”tattarplågan” och det gick rykten att de fick ekonomiskt stöd av Jönköpings stad.

Ut med er tattare, vi ska döda er!― Kvinna som drabbades av kravallerna

Till slut gjorde Jönköpings socialförvaltning en utredning i frågan och fann att av 450 resande var det bara tre som fick stöd av fattigvården. Klart färre än bland genomsnittsbefolkningen. Men det gjorde inte slut på ryktesspridningen som fick fart på mobben.

De resande flydde staden under och efter kravallerna för att slippa repressalier. Många personer ur resandefolket misshandlades och barn traumatiserades men ingen dog.

Lagens långsamma arm

Polisens reaktion kom sent och först på hösten fick kravallerna sitt rättsliga efterspel. De två chaufförer som trädde fram som ledare för oroligheterna dömdes till fängelsestraff, och deras närmaste anhängare dömdes till dagsböter. Men också några resande blev straffade för misshandel för att de försökt skydda sina hem.

Thom Lundberg, författare
Thom Lundberg, författare Bild: Martin Stenmark thom lundberg,Resandefolket,romer

Än sjunger man sorgliga sånger

Det här motsvarar inte den svenska självbilden. Som ju präglas av folkhemstanken som är byggd på jämställdhet och trygghet för alla medborgare i samhället. Men händelserna för snart sjuttio år sen ger ännu ekon. Bland annat i romanen För vad sorg och smärta av Thom Lundberg. Det är en episk roman om familjen Klosterman som utspelar sig under åren 1948 - 55.

Familjen består av fadern Amandus, modern Severina och sönerna Olof och Valentin och när berättelsen inleds har de just drivits bort från Jönköping av denna rasande mobb. Barnavårdsnämnden har omhändertagit familjens lillasyster och Severina har tvångssteriliserats. Nu lever man i en enkel träkåk i en annan trakt och försöker hanka sig fram på småjobb.

Men fadern Amandus klarar inte de samhälleliga omställningarna som gör att alla traditionella sätt att överleva börjar vara passé. Han är försupen och självömkande och det är sonen Olof som får ta på sig försörjaransvaret. Den vilda, men veka lillebrodern Valentin lockas av det lättare sättet att förtjäna pengar och blir en småtjuv.

Hela tiden finns majoritetssamhällets fördomar med i bilden med trakasserier, mobbning, glåpord misstro och öknamn. Ett konstant hot om att igen jagas bort ligger också över dem.

– Det har funnits en djupt accepterad antiziganism i Sverige under flere hundra år.― Thom Lundberg

Var stolt men berätta inte vad du är

Thom Lundbergs egen familj är romanoa, eller resande. Föräldrarna umgicks mest med andra resande men tidigt fick Thom Lundberg lära sig att familjens ursprung var någonting som skulle hållas hemligt. Rädslan för att kallas tattare var fortfarande stark.

Men med tiden blev det tungt att dölja sin identitet och Thom Lundberg började skriva ned sin barndoms berättelser. Det blev en berättelse som inte väjer för de mörka sidorna i den romska kulturen, våldet, hederskulturen och kvinnans underordnade ställning.

pärmen till Thom Lundbergs För vad sorg och smärta
pärmen till Thom Lundbergs För vad sorg och smärta Bild: Albert Bonniers för vad sorg och smärta

– Jag ville inte romantisera. Dels för att jag tycker att alla beskrivningar av resande historiskt har varit romantiserande. Man har inte riktigt vetat vad man har pratat om. Min bok är inte en berättelse om offer och förövare utan jag har velat ge hela bilden av hur ett liv präglat av flera hundra års förföljelse kan se ut, säger Thom Lundberg.

I korstryck

– Det finns ett socialt tryck inom gruppen att bevara sin kultur och vara stolt över den man är och från samhällets sida finns ett tryck på att man ska anpassa sig. Just i den konflikten skapas väldigt många andra konflikter. Det är så utanförskap ser ut. Då kan man inte blunda för våldet. Så det var viktigt för mig att skriva om båda sidorna.

Thom Lundbergs familj reste inte omkring. Till skillnad från romer som tvingades flytta omkring ända fram till början av 1960-talet så har resandefolket i stort sett varit bofast alltsedan 1920-talet. Men när resten av Sverige tog stora kliv in i moderniteten på 1940 och - 50 talen lämnades resandefolket och romerna utanför eftersom deras traditionella sätt att livnära sig försvann.

Folkhemmets tvångsåtgärder

Det ledde till att majoriteten såg resandefolket som en social skiktning mer än en etnisk tillhörighet. Det i sin tur ledde till myndighetsåtgärder som omhändertagande av barn till fosterfamiljer och barnhem, tvångssteriliseringar och tvångsarbete. De sista tvångssteriliseringarna gjordes så sent som på 1970-talet.

Men mycket av det här har inte diskuterats offentligt och någon roman i stil med dem som arbetarförfattarna skrev om statarna och arbetarna har inte skrivits. Så romerna har inte fått sina berättelser nedtecknade. Det här råder nu Thom Lundbergs roman För vad sorg och smärta till en del bot på. Titeln är inspirerad av de sånger som resandefolket sjungit i årtionden.

Gemensam nationaldag

Romernas internationella nationaldag firas till minne av den första romska kongressen som ägde rum i London 1971. Romerna har inget "eget" land, men trots att romerna är splittrade och bor i alla världens kontinenter finns det gemensamma symboler som man enas kring. En av dessa är den romska nationaldagen som firas världen över den 8 april.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje