Hoppa till huvudinnehåll

Revolver - ett album att dö för

Skivomslaget till the Beatles Revolver
Revolver, the Beatles Skivomslaget till the Beatles Revolver Bild: EMI Revolver (Beatles)

Många anser att Revolver är the Beatles bästa album, vissa att det t.o.m. är alla tiders bästa rockalbum. Att Revolver var någonting alldeles nytt när det kom ut, en ytterst välproducerad helhet med starka låtar, snygga arrangemang, spännande sound och effekter, är ett faktum. Att albumet 50 år senare fortfarande låter fräscht är bevis nog på att det mycket väl kan vara deras bästa. Men det är förstås ingen absolut sanning.

Själv har jag alltid varit lite ambivalent. Liksom alla andra Beatles-album innehåller Revolver många obestridliga pärlor, men också svagare spår som drar ned på vitsordet lite grann. Men jag placerar nog albumet bland bandets tre bästa.
Det här är min "recension" av albumet, 50 år senare.

Augusti 1966

När Revolver kom ut i var jag 12 år. Första gången jag hörde skivan presenterades den i radion strax efter att den hade kommit ut. I programmet (Pop 1966 tror jag att det hette) spelades skivans alla låtar. Det var sommarlov och jag var på besök hos mina kusiner i Hitis. Kusinerna, som var fullständigt ointresserade av popmusik, förstod inte alls varför jag insisterade på att få lyssna på hela programmet med transistorradion fastklistrad vid örat. Ostörd. Musiken lät spännande och annorlunda, ställvis underlig och inte hela tiden så lätt att ta till sig. Så här hade the Beatles inte låtit på sina tidigare plattor.

Ett eget exmplar

När sommarlovet var slut och jag återvände till Helsingfors, gick jag raka vägen till Musik-Fazer och köpte Revolver.
Minns inte riktigt vad jag innerst inne tyckte om skivan då, om jag gillade den lika mycket som t.ex. Rubber Soul eller A Hard Day's Night, men antagligen gjorde jag det. På den tiden tyckte jag nämligen ännu om allt som the Beatles gav ut. Eller försökte åtminstone intala mig själv att jag gjorde det. Senare blev jag förstås mer selektiv och kunde också medge, att alla låtar inte var lika bra.

Konvolutet

Revolver snurrade non-stop på skivtalriken och när jag inte försökte hänga med i låtarna på min akustiska gitarr, satt jag bara och beundrade det fascinerande konvolutet, Klaus Voormans fina kollage på framsidan och Robert Whitakers sympatiska foto av bandet på baksidan. Där sitter de alla med solglasögon på, nöjda och glada. Och höga, förstod man senare. Informationen på konvolutet var, som vanligt på den tiden, mycket sparsam och det var först långt senare man fick uppgifter om inspelningarna och vem som egentligen spelade vad.

The Beatles
The Beatles Bild: EMI specialonsdag

Tre låtar av George Harrison

Revolver inleds starkt med George Harrisons Taxman (gitarrsolot spelas förresten av Paul McCartney!), så följer Pauls Eleanor Rigby (en obestridlig klassiker) och efter den John Lennons härligt sömniga I’m only sleeping.
De två andra Harrison-låtarna hör till de svagare på skivan. Den indiskt influerade Love you to, med sitar och tabla, var nog spännande när skivan kom men började med tiden kännas tradig. Ganska tradig och (typiskt Harrisonskt) släpig är också I want to tell you, som jag helst hoppar över nuförtiden. George kom att skriva betydligt bättre låtar några år senare. En annan jag väl kan leva utan är Yellow submarine, albumets obligatoriska Ringo Starr-sång. Välgjord visserligen och lite rolig ibland, men oftast bara ansträngande.

Solsken och fågelsång

Några låtar har blivit bättre med tiden. Good Day Sunshine, som för mig länge bara var en oskyldig och sympatisk liten McCartney-trall (som alltid gick ganska obemärkt förbi), har jag börjat tycka riktigt bra om på gamla dar. And Your Bird Can Sing, som kommer efter den, har däremot alltid varit en av de stora favoriterna på Revolver. En perfekt poplåt med de två gitarrstämmorna som går igenom hela låten och John Lennons mycket övertygande sång. En lite liknande stämning har Doctor Robert men den är inte en lika stark låt.

Paul McCartneys insats

Av McCartney-låtarna är Eleanor Rigby och Here There And Everywhere de personliga favoriterna. Pauls insats på Revolver är imponerande, i synnerhet när man ännu lägger till For No One och Got To Get You Into My Life. Hur bra Eleanor Rigby egentligen är har jag insett först senare, antagligen p.g.a. att låten spelades för mycket i början (den gavs ju också ut som singel) och blev helt utsliten. Men den är ett litet mästerverk. Producenten George Martins stråkarrangemang är intensivt och svängigt, Paul sjunger med stor inlevelse och texten är gripande. Väldigt fin är också hans Here There And Everywhere, en kärleksballad som jag visserligen tycker kunde vara lite långsammare. Och kanske sjungas i ett annat register än det Paul valt. Hade Here There And Everywhere blivit ännu bättre i ett långsammare tempo och i en lägre tonart?

John Lennon som allra bäst

Att tala om Revolver utan att nämna skivans sista låt, Tomorrow never knows, är uteslutet. Man kan mycket väl förstå att låten var revolutionerande och omskakande när den kom, med alla effekter, loopar, baklängesgitarr och sångsound. Tomorrow never knows är ändå så pass mycket ett barn av sin tid, att den inte låter märkvärdig idag. Mycket bra men inte skivans bästa låt, vågar jag påstå.
Om jag måste välja bara en låt från Revolver, väljer jag nog She said she said som avslutar a-sidan. Den här oerhört täta, intensiva och välframförda låten med en text om plågsam självtvivel, var den sista som spelades in för albumet. Utan Paul, som hade lämnat studion efter ett gräl. Det blev George som, utöver sologitarr, fick spela bas, John spelade kompgitarr och Hammond-orgel och Ringo naturligtvis trummor. Allt klaffade, alla tre var i toppform.

2016

När jag idag lyssnar på Revolver (i mono på vinyl) börjar jag ofta med b-sidan. Det här för att få det bästa allra sist, She said she said som grande finale.

Skivomslaget till the Beatles Revolver
revolver Skivomslaget till the Beatles Revolver Bild: EMI Revolver (Beatles)

.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje