Hoppa till huvudinnehåll

Hur känns det då läkaren säger "cancer"?

Eva-Maria Strömsholm
Eva-Maria Strömsholm Bild: Yle/Roger Källman eva-maria strömsholm

År 2008 gick Eva-Maria till studenthälsan. En massa vanliga undersökningar gjordes. Allting såg bra ut, tills det plötsligt inte gjorde det.

Efter att hälsovårdaren undersökt hennes mage och buke närmare märkte det att allt inte var som det skulle. Man upptäckte en cysta på ena äggstocken. Den skulle operereas bort och sedan skulle allt vara frid och fröjd. Efter en del undersökningar visade det sig vara en väldigt ovanlig form av äggstockscancer som för det mesta drabbar unga kvinnor. Då var Eva-Maria 27 år. Hur kände hon sig då hon hörde läkaren yttra ordet "cancer"?

- Det var väldigt oförberett. Jag var inte alls beredd på det. Det hade hela tiden pratats om en cysta. Jag hade inte ens tänkt tanken, eller så hade jag förträngt den. Jag fick en smärre chock och tankarna gick just då till hur jag skulle berätta om det för mina nära och kära, minns Eva-Maria.

Hur reagerade familjen och vännerna?

Då man får beskedet att man har cancer är reaktionerna från ens omedelbara omgivning väldigt olika. Så även för Eva-Maria.

- Vännerna grät och beklagade det skedda medan jag var den starka som gav information om vilket läget var just då och vad som händer till följande. För min familj var det en chock. Det var bara att bita i det hemska och försöka vända det till någonting bra, trots att det aldrig blev någonting bra av det direkt. Men man kan inte dra täcket över huvudet och börja tycka synd om sig själv. En stund var det jobbigt men sedan tog jag tag i det och försökte gå vidare, berättar Eva-Maria.

"Jag känner mig tio år äldre än vad jag är"

Efter alla operationer råkade Eva-Maria ut för ett litet bakslag. Ett halvt år senare kom cancern tillbaka. Den här gången i den ena njuren. Efter det blev hon opererad igen och fick cytostatikabehandling. Hur mår hon idag?

- Jag känner mig ganska okej. Cytostatikan var väldigt stark och det blev en massa komplikationer. Jag har mycket värk i ryggen, axlarna och lider av stelhet. Tröttheten som kommer efteråt är värst. Jag känner mig tio år äldre än vad jag egentligen är, säger Eva-Maria.

Skrev en bok och föreläser om cancern

Eva-Maria hade inte tänkt sig att föreläsa om cancern. Hennes enda tanke var att överleva. Under sjukdomstiden har hon skrivit ner sina tankar, känslor och fört dagbok. Sakta men säkert började dagboksanteckningarna formas till en bok. År 2011 gavs boken Man ger bara inte upp ut.

- Jag fick väldigt bra feedback för boken. Då kom jag på idén att börja föreläsa om cancern för det hjälper både mig och andra, säger Eva-Maria.

Den vanligaste frågan som dyker upp under hennes förläsningar är hur hon egentligen har orkat med allting?

- Det är väldigt tungt att ha cancer och vara sjuk. Även efter alla behandlingar blir det en hel del läkarbesök. Många undrar också hur jag orkar vara så positiv. Jag tror att vi alla inom oss har den här positiva livsglädjen. Det gäller bara att hitta den och få fram den på sitt eget sätt. Alla behöver inte gå omkring och berätta vad det varit med om, men för mig har det känts bra, konstaterar Eva-Maria.

Drömyrket en kombination av tre utbildningar

Eva-Maria är klasslärare och utvecklingspsykolog till utbildningen. Just nu studerar hon till sjukskötare och håller på med sitt slutarbete som handlar om cancerpatienters behov av psykosocialt stöd via sociala medier.

- Efter min cancer har jag börjat tänka väldigt mycket på vården och bemötandet i vården. I och med det tänkte jag att sjukskötare skulle vara ett väldigt bra yrke. Om några veckor blir jag behörig. Tanken är att kombinera de här tre utbildningarna till något bra. Men jag har inte kommit så långt att jag skulle veta vad det är ännu, skrattar Eva-Maria.

Hur påverkar cancern livssynen?

I över sju år har cancern varit en del av Eva-Marias liv. Cancertankarna finns där varje dag.

- Jag har lärt mig att leva med tankarna och att ta till vara det som är bra. Vissa dagar kanske jag inte tänker på cancer. Men man påminns ständigt om sjukdomen via olika medier till exempel. Den psykiska delen av sjukdomen klarar jag av väldigt bra i och med att jag bearbetat det och ventilerat mina tankar och känslor med andra. Jag tror att det är bra för alla cancerpatienter att få ventilera det med någon och på det sättet få ur sig alla tankar, all frustration och agression, säger Eva-Maria.

Finlandssvensk cancergrupp på Facebook

På Facebook har Eva-Maria grundat en sluten grupp, finlandssvenska cancergruppen som har funnits sedan 2013. Den har 246 medlemmar.

- Där finns personer i alla åldrar, både kvinnor och män. Där finns människor från bland annat Borgå, Åland och Österbotten. I gruppens diskuterar vi tankar, känslor och erfarenheter. Till exempel hur det känns efter en operation. Vi träffas också i det verkliga livet. Det har blivit fem sådana träffar i Österbotten. Det har varit väldigt givande att få ansikten på personerna som finns i gruppen. Ifjol ordnade vi en julfest där 40 stycken medverkade.

4-10.4 uppmärksammas cancer bland unga vuxna genom kampanjen Fuck Cancer. Veckan kulminerade i en välgörenhetskonsert på Nosturi i Helsingfors den 8.4.

Nyligen publicerat - X3M