Hoppa till huvudinnehåll

Lyrorna bearbetar ”Voj vittus hora, vad du är tjock!”

Helleke Heikkinen, aktiv i studentkören Lyran. 2016.
Nu sjunger lyrorna ut, här representerade av Helleke Heikkinen. Helleke Heikkinen, aktiv i studentkören Lyran. 2016. Bild: privat uruppförande

Upplevelser av verbalt våld ligger till grund för en del av texten i Akademiska damkören Lyrans nya körverk, komponerat av Minna Leinonen.

När lyrorna för två år sedan berättade om sina egna upplevelser i Leinonens frågeformulär var det början på en både tung och positiv process, som nu leder fram till uruppförandet under Lyrans 70-års jubileum.

Leinonens verk Låt mig vara – Anna mun olla utgår från synen på kvinnans kropp och vad det är att vara en ung kvinna i dag. Svaren av sångarna har skrivits både på svenska och finska.

Körmedlemmarna skrev svaren anonymt och kunde därför berätta mera fritt, kanske sådant som de aldrig berättat för någon tidigare.

- Och att sedan plötsligt stå där på en scen och framföra det för allmänheten, det är inte alls lätt, konstaterar lyran Helleke Heikkinen.

Gamla sår har slitits upp

Faktum är att arbetet med Låt mig vara - Anna mun olla har rivit upp både gamla sår och väckt frustration i största allmänhet. Men också en hel del positivt, som exempelvis tankar om kvinnlig skönhet och styrka, som i texten:

Kvinnans kropp är mycket stark och utför
mirakel, underbar och unik!

Också humor och skratt finns med, bland annat i scensättningen av Edith Södergrans dikt ”Orfeus”, där orden tiger, panter, puma ingår. Hennes dikt slutar med orden:

Jag är Orfeus. Jag kan sjunga hur jag vill.
Mig är allt förlåtligt.
Tiger, panter, puma följa mina steg
till min klippas häll i skogen.
(Dikter och aforismer)

Situationer och känslor som bearbetats

Helleke Heikkinen har sjungit med i Lyran sedan 2007. Nu som snart trettioåring uppfattar hon att hon redan har bearbetat de sår hon fick som yngre, samtidigt som minnena inte försvinner:

-Jag kommer ihåg den där brinnande känslan av skam och skuld…, säger Heikkinen när hon berättar om incidenten under lektionen i skolan då hennes vän fick kommentarer om sin ”feta rumpa”.

Vem är det som ska skämmas?

Heikkinen tillägger med indignation och ironi att det ju helt klart var vännen som skulle skämmas över sin bak… Ja, åtminstone tyckte mobbaren det…

Helleke minns också sin egen känsla av lättnad över att kommentaren inte riktades till henne. Den lättnaden förenades med känslan av hjälplöshet då Helleke i rädslan att bli följande mobbningsmåltavla inte förmådde uttala orden ”Så får man inte säga.”

Tyvärr var hon inte ensam om att sitta tyst, berättar hon. Samtidigt vet hon att kommentarer av den här typen verkligen påverkar tankarna om det egna jaget.

Själv är Helleke för livet präglad av när hon första gången fick höra att hon var tjock. Det var skolans hälsosyster som i sin fostrarnit nöp Helleke i magen och upplyste henne om att där fanns för mycket.

Minna Leinonen tar fasta på lyrornas egna upplevelser i sitt körverk Låt mig vara - Anna mun olla. 2016.
Minna Leinonen har skapat körverket Låt mig vara - Anna mun olla delvis på basen av lyrornas egna upplevelser. Minna Leinonen tar fasta på lyrornas egna upplevelser i sitt körverk Låt mig vara - Anna mun olla. 2016. Bild: Yle/Mi Wegelius uruppförande,kompositör

Låt mig vara – Anna mun olla

Det var för ungefär fem år sedan som Lyrans konstnärliga ledare Jutta Seppinen kontaktade kompositören Minna Leinonen om ett nytt körverk till 70-års jubileet. Leinonen kontaktade i sin tur mediakonstnären Heta Kuchka, som arbetar med visualiseringen av konserten.

Först tänkte sig Leinonen ett verk utgående från det historiska temat kvinnlig hysteri sett med dagens ögon. Eftersom ämnet var så allvarligt ville hon få med Kuchka vars uttryckssätt ofta är lätt och luftigt.

Men snart kom Leinonen också på att hon skulle låta de drygt femtio kvinnorna i kören berätta om sin egen kroppsliga historia. Då kändes temat hysteri inte längre aktuellt i den formen.

Lyrors och Edith Södergrans tankar om vartannat

Både Leinonen och Kuchka har slagits av hur väl lyrornas egna texter passar ihop med Edith Södergrans lyrik. I körverket varvas därför Södergrans och lyrornas tankar.

Bildkonstnären Heta Kuchka visualiserar lyrornas uruppförande av Låt mig vara - Anna mun olla. 2016.
Heta Kuchka visualiserar lyrornas uruppförande av Låt mig vara - Anna mun olla. Bildkonstnären Heta Kuchka visualiserar lyrornas uruppförande av Låt mig vara - Anna mun olla. 2016. Bild: Yle/Mi Wegelius visualisatör,Heta Kuchka

På frågan om vad sångarna svarat sina mobbare, märkte Leinonen att endast en hade svarat med samma mått medan de övriga hade tigit. Därför passar här mycket väl rader ur till exempel Södergrans dikt Färgernas längtan:

En tigerska ska jag vara i hela min levnad
en talerska är som den sladdrande bäcken som förråder sig själv

Fläsket som dallrar

Tyngre är det väl sedan bland annat att läsa en text som en av körmedlemmarna har skrivit:

Floshifloshi, fläsket dallrar!
Ful och fet hora, vi ska döda dig! Tänk på vad du äter!
Vad har du gjort åt dig själv?
Et saa tulla mukaan, olet liian lihava!
Vi orkar inte med dig.
Du blir vald till sist, alltid.
Ingen vill sitta bredvid dig.
Du är tjock, stor, överviktig. Fat ass!
Sä oot ruma ja läski!
Om du fortsätter så här kommer du snart inte ha några
vänner kvar – jag lovar dig det! Vitun apina. Tärkeilijä.
Vittus hora, fläskis, hikke.
Hei katso nyt sun persettä, mahtuuks se edes ovesta`
Hora, huora, vi ska döda dig!

Det var efter att kören hade övat verket Floshifloshi fläsket dallrar! som omkring hälften av koristerna i tur och ordning berättade om sina känslor. När de här samma sårande sakerna kom upp till ytan igen kändes det svårt att framföra dem.

Många grät och Minna Leinonen upplevde det som ett stort förtroende att smärtan kom fram på detta sätt. Jutta Seppinen talade om hur svordomarna och de fula benämningarna är ett universellt språk, som alla känner till. Man måste kunna tala om mobbning med de ord som de facto används.

-Jag tänker som så att det är stärkande. Man tar tillbaka orden till sig själv och gör sig därmed starkare, säger Helleke Heikkinen.

Hon konkluderar med att säga att: Det är alltför många människor som varje dag får höra sådant här, ute på skolgårdar, till och med på arbetsplatser, på gatan, var som helst… att det är viktigt att det kommer från vår egen mun att säga att det inte är okej!

Anna Bengelsdorff-Lindstedt, före detta aktiv sångare i Lyran. 2016.
Anna Bengelsdorff-Lindstedt är inte säker på att hon under sin aktiva tid i Lyran på 1980-90-talen skulle ha upplevt det som helt bekvämt att uppträda i ett verk som Minna Leinonens. Anna Bengelsdorff-Lindstedt, före detta aktiv sångare i Lyran. 2016. Bild: Alexander Bengelsdorff damkören eviva,Akademiska Damkören Lyran

Mi Wegelius har följt med lyrorna när de repeterar Låt mig vara – Anna mun olla. Förutom Helleke Heikkinen medverkar också Minna Leinonen och Heta Kuchka, den tidigare aktiva lyran Anna Bengelsdorff-Lindstedt och tidigare dirigenten Kari Turunen.

Radio Vega sänder Dokumenterat: Här står vi bara och skriker fulheter den 10 april 2016, kl. 09.03, med repris den 13 april 2016, kl. 11.03.

Lyran firar sitt 70-års jubileum med en konsert den 16 april 2016 på Tapahtumakeskus Telakka i Helsingfors.

#minkör

Under våren gör Svenska Yle en djupdykning in i körlivet och samlar ihop historier om och av körer och korister i Svenskfinland. Därför vill vi höra också din historia! När började du sjunga i kör och varför? Vilket är ditt finaste, roligaste, värsta körminne? Vad spelar kören för roll i ditt liv? Eller har du kanske aldrig fått sjunga kör fast du hade velat? Berätta! Historierna publiceras på svenska.yle.fi och editeras vid behov innan publicering.

Berätta din egen körhistoria!

Formuläret är stängt, tack till alla som deltog.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje