Hoppa till huvudinnehåll

Torkan tar allt

- slutet nära för östra Afrikas nomader

I Somaliland – den relativt fredliga delen av norra Somalia – är hälften av befolkningen beroende av jordbruk och boskapshållning. Men nästan all boskap har under årets början dött på grund av den värsta torkan i mannaminne och nu börjar också människorna svälta. Svenska Yles reporter Liselott Lindström besökte ett av de värst drabbade områdena.

Halima är hungrig. Hon har bott här på landsbygden i Somaliland i hela sitt liv.

Hittills har hon och de andra klarat sig med sina djur och odlingar. Men inte nu längre.

– Jag har inte sett en sådan här torka i hela mitt liv, säger 80-åriga Halima.

Hon har djupa fåror i det gamla, lugna ansiktet. Hennes enda tand sticker fram över underläppen.

– Se på mig, det här är hur svaga vi är. Jag har inte ätit frukost och kommer inte att äta lunch. Blir det ingen middag heller orkar jag snart inte gå. Många är som jag, ta mig som exempel, vädjar Halima.

Inget regn på två år

Halima bor i en by med några hundra andra nära staden Borama. På slätterna omkring byn ligger kvarlevorna av getter, åsnor och kor. De har bara varit döda ett par dagar, men om nätterna frossar hyenorna på kadavren.

Dödsskallarna grinar upp mot den klarblåa himlen. Den har inte sett ett regnmoln på två år.

Det har satt nomadfolket i rörelse. De lämnar sina byar med de djur som ännu lever och rör sig mot ställen där det finns vatten.

En hord kameler vankar långsamt fram mot en vattenpost. De har gått i flera timmar för att komma hit. Kamelerna dricker vanligtvis en gång i månaden - nu måste de dricka varannan dag eftersom det inte finns något gräs, som vanligtvis är deras huvudsakliga källa till vätska.

Herden kommunicerar med sina kameler genom att sjunga. Det är en urgammal konst.

Den missförstådda utbrytarrepubliken

Somaliland har utropat sig självständigt, men inte fått något internationellt erkännande. Det ses utifrån som en autonom del av Somalia. Här är det ändå betydligt lugnare än i krigströtta södra Somalia.

Somaliland har en egen regering, en egen president, en egen valuta, ett eget pass, en egen flagga och det krävs ett eget visum för att komma hit.

Men regionen har haft otur. Landet har fallit offer för det internationella samfundets hopp om att regeringen i Somalia ska lyckas skärpa sig. Ju bättre det går för Somalia, desto sämre är det för Somaliland.

Efter år av inflammerade relationer pågår som bäst diskussioner mellan de två regeringarna och det finns hopp om att de kunde komma överens om att bilda någon form av federalstat.

Men ingendera kommer att ge efter för kompromisser i första taget.

Borde ha fått hjälp tidigare – nu kan det vara för sent

De här slätterna i Afrikas horn har i hundratals år befolkats av nomader. Här har de odlat mark och hållit djur och flyttat efter vatten och betesmarker.

I juli ifjol blev läget kritiskt. Än en gång uteblev regnet. Nu dallrar hettan kring de torra, förvridna buskarna på marken. Den heta vinden virvlar upp sand som svider i ögonen och näsan.

Boskapen är grundpelaren i Somalilands ekonomi och landet tvingas importera nästan alla sina livsmedel. Boskap är praktiskt taget det enda landet kan exportera, och det görs främst till Gulfstaterna.


kameler i somaliland




kameler i somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
Somaliland,Kameler

kameler i somaliland




kameler i somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
Somaliland,Kameler

För nomadfolket är djuren och speciellt kamelerna en statussymbol, och det har gjort att många har väntat med att sälja sina djur. Nu är det för sent.

Hundratusentals nomader har förlorat sitt levebröd, säger Rädda Barnens Ibrahim Hussein, chef för hälso- och näringsprogrammet i Somaliland.

– De fick inte tillräckligt stöd i början. Nu har de inget att leva av när det inte har regnat på så länge.

Hälften av Somalilands cirka 4 miljoner invånare är direkt beroende av jordbruk och boskapsskötsel. Regeringen uppskattar att kring en miljon är i akut behov av hjälp.

Arbetslösheten en förbannelse

I Somaliland är många av den åsikten att ett internationellt erkännande skulle vara lösningen på många problem, speciellt när det gäller investeringar och utveckling.

Nu blir de utanför den globala marknaden. Med en erkänd självständighet skulle landet inte längre vara så beroende av importerade livsmedel och pengar från utlandet.

För det är det många lever av – att släktingar som flyttat bort skickar dem pengar. Arbetslöshetssiffrorna är katastrofala. I hela Somaliland har bara kring hälften av människorna jobb – i städerna är över 60 procent arbetslösa. De flesta är ungdomar.

Många från diasporan flyttar tillbaka. Det gjorde också Mohammed som jag träffar i Borama. Han har bott i USA i hela sitt vuxna liv, men kom ifjol tillbaka för att stanna.

40-åringen fnyser åt hungersnöden.

– Den kunde enkelt ha undvikits. Enkelt, säger han på sin breda amerikanska engelska.

Han säger att det varje dag kommer människor till hans gård som ber om att få något att dricka för sig själv och djuren. Många kollapsar när de får i sig vatten - de har gått törstiga i flera dagar.


Torg i hargeisa, somaliland




Torg i hargeisa, somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
Hargeisa,Somaliland,Vattenmelonssläktet,torghandel,torg

pojke putsar skor i hargeisa somaliland




pojke putsar skor i hargeisa somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
Somaliland,Somalia,skoputsare

Medan en del välkomnar återflyttarna och beundrar dem för deras framgångar och den energi de tillför, är andra upprörda.

Var har de varit de senaste 20 åren? Hur kan de komma tillbaka och anta att de får köpa land, förutsätta att de får delta i politiken, tro att de får styra över dem som inte övergav sitt land när det var krig?

Bland dem som återvänt finns också många som bott i Finland, till exempel Abdirahman Mohamed Abdullahi. Han är en av favoriterna till presidentposten i Somaliland i valet nästa år.

Flyttrörelsen går också åt det andra hållet. De dåliga framtidsutsikterna gör att många lämnar landet. En del av dem till grannländerna, andra gör den farliga resan till Europa i hopp om ett jobb och en dräglig framtid.

al-Shabaab lämnar Somaliland i fred – men hur länge?

Frustrerad, arbetslös ungdom är också en fertil grogrund för extremism.

Den extremislamistiska rörelsen al-Shabaab är närvarande i alla områden i Afrika där det talas somali. Speciellt i Somalia, autonoma Puntland och Somaliland, men också i Kenya och Etiopien.

Sedan år 2008 har al-Shabaab ändå inte utfört några bombdåd i Somaliland. Men gruppen har starka band till regionen och det finns till exempel somaliländare bland ledarna.


somaillands flagga




somaillands flagga
Bild: Yle/Liselott Lindström
Somaliland,Hargeisa,Somalia,Somalilands flagga,flagga

karta över somaliland och somalia




karta över somaliland och somalia
Bild: Yle/Grafik
Somalia,Somaliland,karta

Somaliland har inte uttalat sagt sig vara emot al-Shabaab, och det finns farhågor att extremisterna har en fristad i de urbana områdena i norr.

En annan förklaring till att al-Shabaab inte utgör ett hot är att Somaliland har ett så starkt klansystem dominerat av en klan.

Det finns inga klanstridigheter vars klyftor gruppen kunde utnyttja. Klansystemet dominerar Somalia, och trots att al-Shabaab säger sig stå ovanför det tvingas de också underkasta sig klandynamiken.

De i Somalia så betydelsefulla klanerna skulle på andra håll i Afrika kanske kallas stammar eller etniciteter.

I Somaliland finns det färre områden där al-Shabaab kan träna eller gömma sig. Islamismen, alltså politisk islam, är dessutom stark i den somaliländska politiken, så det finns inget vakuum på den fronten för extremisterna att fylla.

Konflikten kommer att eskalera

Situationen är ändå oförutsägbar och det relativa lugnet kan snabbt bli till kaos.

Al-Shabaab har lyckats beskatta den informella ekonomi som hela Somalia är beroende av. Medan vissa betalar skatt för att de inte vågar annat gör andra det för att de tror på att al-Shabaab kommer att vinna till slut – och då vill de stå på rätt sida. Sedan finns de som helt enkelt ser al-Shabaab som det bästa alternativet.

I södra Somalia har det varit oroligt de senaste månaderna. al-Shabaab har attackerat flera av AMISOM-truppernas baser och dödat hundratals soldater från Uganda, Burundi och Kenya. AMISOM, alltså Afrikanska unionens trupper som tillsammans med somaliska regeringstrupper strider mot al-Shabaab, har trappat upp för att visa att de har övertaget.

USA har med drönare attackerat al-Shabaabs träningsläger.

Somalia har dessutom val på kommande, och under fastemånaden ramadan, som i år infaller i juni-juli, brukar al-Shabaab vara extra aktivt.

Gruppen har också visat prov på förändrad taktik - nu verkar de ha passagerarflyg på radarn. Djiboutiska Daallo Airlines plan attackerades i Mogadishu i början av året, men bara självmordsbombaren själv dödades.

Senare användes samma taktik med en bomb i en bärbar dator på en mindre flygplats i det somaliska inlandet.

Blodiga månader är att vänta.

Vad hände dem som aldrig kom fram?

Många konflikter har sin början i torka. Det syriska inbördeskriget är en av dem.

Att torkan har blivit så svår i Somaliland förklaras med det exceptionellt kraftiga El Niño-väderfenomenet som tillfälligt påverkar det globala klimatet.

Men många befarar att det är en oåterkallelig klimatförändring. Att torkan kan vara här för att stanna.

Vi åker mot Qol-ujeed. Här har nomaderna som tvingats lämna sina hem börjat samlas.

Människorna flockas vid vägkanterna. De flesta har förlorat allt. Regeringen har ordnat lastbilar som plockar upp dem och för dem hit för att de inte ska svälta ihjäl.

Men det har ändå redan börjat hända, berättar Ibrahim Hussein från Rädda Barnen.

– Det var väldigt svårt för mig att höra att människor har börjat svälta, vi lever ju på 2000-talet! Under mina sexton år i branschen har jag aldrig sett något liknande. Aldrig, säger han.

Men det var bara de fem första dödsoffren. Många fler befaras ha dött av svält eller törst på väg hitåt. Det talas om familjer som många visste att hade gett sig av, men som aldrig kom fram.

Fyra dagar bland stinkande döda djur

Jamal Dagherid och hans åtta barn hör till dem som kom fram.

– Vi hade inget annat val än att komma. Hur länge vi stannar här får vi se, om vi inte kan få hjälp här kan vi heller inte stanna och dö, då måste vi ge oss av igen.

Jamal står i ett virrvarr av döda och nästan döda getter. Han hade över 200 getter, men hans sista djur dog under morgonen. Här och där ligger getter som rycker till några gånger för att sedan bli stilla för alltid.

En åsna står på darrande ben och faller samman när husbonden försöker fästa en vattendunk på ryggen.


nomader i somaliland




nomader i somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
Somaliland,nomader,klimatflyktingar,torka

klimatflyktingar i somaliland




klimatflyktingar i somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
Somaliland,klimatflyktingar,kadaver,flyktingläger

somalisk pojke i somaliland




somalisk pojke i somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
Somaliland,somalisk pojke,nomader

En del djur har fått halsarna avskurna för att döden ska vara skonsammare.

De döda djuren slängs nu i skottkärror och förs bort till en massgrav i utkanten av lägret.

– Jag har redan begravt 500 djur idag. Jag är så trött, säger en man med skottkärra.

Stanken är vidrig.

Födde barn i ödemarken

Många människor har varit här i fyra dagar, men först nu kommer mathjälpen.

Några latriner har ingen hunnit bygga, de nu över tvåtusen människorna på plats gör sina behov här och där. Det är det bästa sättet för sjukdomar att spridas.

Mathjälpen kommer från lokalbefolkningen. Säckar med socker och ris, dunkar med olja och paket med torkade dadlar kastas ner från lastbilsflak.

De som hjälper har inte mycket mer än de som blir hjälpta.


mathjälp på läger i somaliland




mathjälp på läger i somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
klimatflyktingar,torka,Afrika,Somaliland

klimatflyktingar bygger koja i somaliland




klimatflyktingar bygger koja i somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
kojbygge,flyktingar,Somaliland,nomader,torka,Afrika

somaliländskt barn




somaliländskt barn
Bild: Yle/Liselott Lindström
Somaliland,nomader,klimatflyktingar

Några tält finns inte. De som har flytt bygger små hyddor av kvistar, och många har varit under bar himmel i flera dagar.

En av dem är 22-åriga Habiba Abdi. Hon sitter i den föga svalkande skuggan av en sjal och viftar bort flugor från sin nyfödda sons ansikte.

Hon var höggravid när hon gav sig av hitåt från gränsen till Djibouti. Hon gick i 20 dagar för att komma hit och på vägen föddes nu två veckor gamla Shaai.


somaliländsk baby




somaliländsk baby
Bild: Yle/Liselott Lindström
babyer,Somaliland

Alla deras djur gick förlorade, men hennes två äldre barn och pappan till dem stannade kvar i hembyn en stund till. De är på väg hitåt nu, försäkrar hon. Mer för sig själv än för mig.

Det enda hon nu har att ge sin son är sockervatten.

– Åtminstone har vi lite hopp nu. Här är det bättre för oss trots att vi inte har fått mycket. Vi hoppas vi kan få mer hjälp snart.

Kamouflagedräkt i krig – och i torka

Rädda Barnen har satt upp en mobil klinik på det improviserade lägret. I kön står Jamila Hussein med sin son Suleiman i famnen.

Hans händer och fötter ser enorma ut i jämförelse med de pinnsmala armarna och benen. Han är född med en funktionsnedsättning och har alltid varit svag, men nu har han helt slutat äta. Han kommer inte att leva länge till.

– Det är klart vi är rädda för att dö. Alla våra djur är döda och de var allt vi hade. Du ser hur våra barn har det, vi behöver hjälp, säger hon.


mor och barn i somaliland




mor och barn i somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
mor och barn,Somaliland

svältande barns fötter




svältande barns fötter
Bild: Yle/Liselott Lindström
fötterna,hunger,Afrika,Somaliland

Medan vi är i lägret kommer Somalilands finansminister. Hon säger att regeringen uppskattar att 30 000 familjer är på kommande hitåt. Varje familj består i medeltal av sex personer. Det betyder att här snart kommer att finnas 180 000 människor.

Jag lyckas få en intervju med guvernören i området, Mohamud Ali Suleiman. Han säger att regeringen gör allt vad den kan. Men de kan inget göra för att rädda boskapen.

Guvernören är klädd i kamouflagedräkt som smälter in i det bruna torra landskapet. Annars bär han den bara när det är krig, berättar han.

Regionen är på brinken till katastrof. I värsta fall är det här början på slutet för den somaliska nomadkulturen.

Vad ska nomaderna göra nu?

Ingen vet vad som ska hända med de här människorna om det inte börjar regna snart.

Ett alternativ är att förse nomaderna med nya djur för att starta om sina liv. Men djuren borde köpas i området för att vara anpassade till förhållandena.

Problemet är att 80 procent av allt boskap har dött - så det finns inga djur att köpa, berättar Mohamed Mohamud Egeh, Rädda Barnens chef för fältverksamheten i Awdalregionen, där vi befinner oss.


flickor i somaliland




flickor i somaliland
Bild: Yle/Liselott Lindström
Somaliland,somaliska flickor

somaliländsk mamma




somaliländsk mamma
Bild: Yle/Liselott Lindström
Somaliland,nomader,mor och barn

Dessutom finns det fortfarande inget för dem att äta, inte förrän regnen kommer.

– Vi kunde råda nomadfolket att komma till städerna. Men Somaliland har redan ett enormt arbetslöshetsproblem - det finns inga jobb ens för dem som har studerat. Lösningen kunde vara att de startade egna små företag, men det kräver anpassning och träning, säger han.

För gamla Halima är det svårt att tänka sig ett annat liv än det hon levt. Livet som nomad.

– Om det inte börjar regna snart kommer vi att dö. Djuren är döda och vi är beroende av dem. Snart har vi inget att äta. Jag är rädd.

Cedric Barnes, projektdirektör för Afrikas horn vid International Crisis Group i Nairobi, intervjuades för artikeln.