Hoppa till huvudinnehåll

Välkommen till Lilla Berlin

Där talkoanda och god grannsämja råder

Våren är här och med den inleds talkoarbetet i många husbolag. Men talkoarbetet utgör också en grogrund för gräl mellan grannar. Hur bibehåller man en god grannsämja?

Det vet invånarna i ett av husen i Trä-Vallgård i Helsingfors.

Anna Nikula och Hanna Rundell.

Jag träffar Anna Nikula och Hanna Rundell hemma i Hannas kök. Vårsolen skiner in i lägenheten som ligger på andra våningen i ett av områdets gamla trähus.

Huset är byggt 1925 och var tillsammans med övriga Trä-Vallgård länge rivningshotat. Helsingfors stad beslöt 1979 att området skulle bevaras. Då var husen i dåligt skick och de flesta av bostäderna hade sina avträden på gården eller i källaren.

En av Annas vänner var en av de ursprungliga renoverarna i Trä-Vallgård i slutet av 70-talet. Själv har hon bott i huset sedan 2005.

Trä-Vallgård har idag blivit lite av en egen by inom stadsdelen, stämningen och gemenskapen är speciell. Det är mycket tack vare de människor som under 70- och 80-talen flyttade in och rustade upp området, berättar Anna Nikula som har ett långt förhållande till huset.

Då flyttade de som brann för att rusta upp och rädda området in.

- Dels är området ett gammalt arbetarkvarter så här har man alltid hållit ihop. När staden beslöt att bevara området blev villkoret för tomhyran att husen sätts i skick. Då flyttade de som brann för att rusta upp och rädda området in. Deras talkoanda har levt vidare.

Det finns inga fasta bastuturer eller fasta månadsavgifter. Invånarna får använda bastun när den är ledig och det kostar två euro per gång. Betalningen lämnas i ett litet skrin i bastukammaren. - Vi litar på varandra, säger Hanna Rundell.

Hanna Rundell har bott i huset i ungefär ett år. När hon köpte lägenheten introducerades hon av de förra ägarna till husets invånare, seder och vanor.

Här känner man sina grannar och umgås med dem, man hälsar inte bara.

- Jag upplevde att jag togs emot med öppna armar. Man inte bara hälsar, utan här känner man sina grannar och umgås med dem. Vi har gemensamma talkon ibland och vi har ordnat fester tillsammans.

Huset saknar gårdskarl så invånarna delar på det praktiska. De turas om att skura trapphuset och att tvätta bastun. I en gemensam facebookgrupp för husets invånare diskuterar de kommande arbeten, aktuella händelser och lånar grejer åt varandra.

I källaren står en stor stapel med ved som husbolaget köpt in. Alla bostäder i huset har kakelugn. Invånarna får ta en famn ved och dra ett streck på tavlan. Det man tar betalar man sedan för till husbolaget.

Lilla Berlin

Nere i källaren finns invånarnas gemensamma vardagsrum. Utrymmet var länge fyllt med skrot, möbler och andra ting som forna invånare lämnat efter sig. En dag för några år sedan fick de nog, beställde en container och slängde allt.

Jag hade nyss varit några gånger i Berlin och utbrast ”det här är precis som i Berlin!”

- Någon hade lite extra röd färg så då kunde vi måla väggen och sedan inredde vi det med vad vi hittade. Jag hade nyss varit några gånger i Berlin och utbrast ”det här är precis som i Berlin!” Sedan dess har det hetat Pikkuberliini, skrattar Anna.

Pikkuberliini, eller Lilla Berlin är inrett med invånarnas överlopps möbler och prylar som inte ryms i de små bostäderna. Det är en salig röra av stilar, storlekar och skick. Som soffbord fungerar en gammal torktumlartrumma som lyses upp av en lampa från insidan.

Dansk designerlampa, kallar Anna Nikula den. I verkligheten är det en gammal torktumlares trumma som omvandlats till ett lysande soffbord.

Grannsämja, hur fixar man det?

Att ha en god grannsämja när man ordnar mycket talko och andra aktiviteter tillsammans med grannarna är inte alls svårt, säger Anna Nikula. Hemligheten är engagemang.

Då hade vi plötsligt kammarmusik, ljusshow och allt möjligt i vårt källarrum.

- Vi har till exempel varit med på Restaurangdagen, och i Olohuonenäyttely deltog vi för att min kompis var arrangör och frågade om vi ville vara med. Då hade vi plötsligt kammarmusik, ljusshow och allt möjligt i vårt källarrum. Det räcker att någon får en idé så är det oftast någon som hakar på.

I Pikkuberliini ordnas det fester. När huset i höstas fyllde 90 år ordnade de fest och bjöd in invånarna i huset på andra sidan gatan. Till festen hade de grävt fram fakta om huset och dess forna invånare.

Mycket handlar om att ha en nära relation till grannarna, tror Hanna Rundell.

- Jag tror att när man bor i ett hus där man känner varandra så respekterar man sina grannar på ett annat sätt. Man sköter bättre om de gemensamma utrymmena och spelar till exempel inte musik så högt för man vill inte göra sin granne upprörd, säger Hanna.

En av väggarna i Pikkuberliini har tapetserats med artiklar från gamla tidningar. På väggen skymtar rubriker som ”Sota ei suju saunatta” (Kriget avklaras inte utan bastu) och ”Suomen ensimmäinen kauneuskilpailu” (Finlands första skönhetstävling). Artikeln handlar om Rauha Aaltonen som vann den första skönhetstävlingen i Finland år 1919.

Anna Nikulas tips för att förbättra grannsämjan är enkelt: hitta på någonting kul så hakar någon annan också på! Hanna håller med.

- Egentligen är det enkelt för vilket husbolag som helst att skapa en större gemenskap, till exempel med hjälp av sociala medier. Det gäller speciellt i nybyggen, jag tror det är lättare att starta upp en sådan gemensakp från start, säger Hanna.

Ur arkivet: Trä-Vallgård 1979

Så här såg stadsdelen ut år 1979 då Helsingfors stad beslöt att husen skulle bevaras istället för att rivas. Ur TV-nytt 13.02.1979.