Hoppa till huvudinnehåll

Varför vägrar flickan dö?

Noomi Rapace som Lisbeth Salander i filmen Män som hatar kvinnor.
Dagens fiktiva flickor vägrar dö. Noomi Rapace som Lisbeth Salander i filmen Män som hatar kvinnor. Bild: Nordisk film/Knut Koivisto stieg larsson,Noomi Rapace

Varför måste flickan dö? Tänk om hon vägrar dö och kryper, gräver, kravlar sig tillbaka från andra sidan och återtar makten över sitt liv? Vad gör den odöda och återuppståndna flickan med berättelsen?

Annelie Bränström Öhman är kulturskribent samt professor i litteraturvetenskap och genusvetenskap vid Umeå universitet, och i den nyutkomna antologin Att konstruera en kvinna – berättelser om normer, flickor och tanter skriver Bränström Öhman en artikel om flickor som vägrar befinna sig i att vara döda.

Har deckarna blivit flickböcker?

För några antal år sedan beklagade sig den svenska deckardrottningen Maj Sjöwall i en artikel i The Guardian över att dagens svenska deckarförfattare skriver alltför mycket om kärlek och relationer istället för att fokusera på polisarbetet och brotten. Enligt Maj Sjöwall har deckarna gått och blivit flickböcker …

- Maj Sjöwall anser att deckargenren tappat grepp och fokus, men jag tycker för min del att man kan vrida och vända på det hela och fråga sig om det inte är intressant, och hur det kommer sig att det blivit så och vad betyder det? säger Annelie Bränström Öhman.

De senaste 10-20 åren har ett antal spännande kvinnliga författare stigit fram inom ramen för den ständigt växande deckargenren, och många av dessa kvinnliga författare har gett de kvinnliga gestalterna andra sammanhang och andra fokus än de manliga författarna.

I deckargenren finns en outtalad konvention som gör gällande att ifall författaren låter en ensam kvinna eller flicka komma in i handlingen på de första sidorna så kommer hon att vara död 10 sidor in i boken.

Under senare år har vi dock kunnat se en förskjutning och förändring, konstaterar Annelie Bränström Öhman:

- De unga flickorna vägrar befinna sig i eller förpassas till en offerposition. Flickorna känner sig inte riktigt bekväma med att bli mördade 10 sekunder in i filmen medan förtexterna fortfarande rullar på.

Annelie Bränström Öhman, professor i litteraturvetenskap vid universitetet i Umeå.
Annelie Bränström Öhman forskar i odöda fiktiva flickor. Annelie Bränström Öhman, professor i litteraturvetenskap vid universitetet i Umeå. Bild: YLE/Marit Lindqvist annelie bränström öhman,Sara Lidman

De odöda flickorna stör berättelsen

Som ett klart lysande exempel på dessa flickor som vägrar dö nämner Annelie Bränström Öhman en av deckargenrens starkaste kvinnliga protagonister från de senaste åren, nämligen Stieg Larssons datageni Lisbeth Salander:

- Lisbeth Salanders spektakulära icke-död i den andra delen av Millennium-trilogin där hon först blir skjuten i huvudet av sin far och därefter levande begravd av sin bror är ett gott exempel på en av dessa odöda flickor. Dagen efter att hon blivit begraven gräver hon sig upp ur graven för att ta tillbaka sin historia och berätta den ur sitt perspektiv.

Enligt Annelie Bränström Öhman var det lättare för Stieg Larsson som manlig författare att skriva fram denna urstarka kvinnliga hjältinna som en hämnare:

- Manliga författare har haft, och har, sorgligt nog mycket större rörelsefrihet att teckna porträttet av en ung och stark kvinnlig hjältinna. Det är betydligt svårare för en kvinnlig författare att göra det med samma kraft: läsare och kritiker hör inte dem med samma röststyrka. Det krävs exceptionella grepp för att dessa flickor ska höras från andra sidan graven.

Enligt Annelie Bränström Öhman kan vi se dessa odöda flickor ta plats i många fiktiva berättelser idag, inte bara i deckare utan också i skönlitterära verk där författarna låter de odöda flickorna tala tillbaka från andra sidan graven:

- Dessa flickor får inte ro, de har något osagt som de vill komma tillbaka för att berätta. De odöda flickorna blir ett orosmoment som stör hela berättelsen tills man gräver fram det och kollar vad det handlar om.

Pärmbild till "Att konstruera en kvinna - berättelser om normer, flickor och tanter"
Pärmbild till "Att konstruera en kvinna - berättelser om normer, flickor och tanter" Bild: Nordic Academic Press annelie bränström öhman,Berit Åström,flickforskning,women's studies,kvinnobilden

Flickan vägrar vara offret

Av samtida nordiska författare som använt sig av detta författargrepp nämner Annelie Bränström Öhman den svenska deckarförfattaren Åsa Larsson som i kriminalromanen Till dess din vrede upphör (2008) ger röst åt den mördade och sedermera odöda flickan Wilma.

I den norska författaren Linn Ullmans roman Det dyrbara (2012) kretsar berättelsen kring mordet på den unga barnflickan Mille, vars nergrävda kropp hittas av två killar som leker skattjakt.

- Och i romanen Den amerikanska flickan (2005) skildrar Monika Fagerholm hur en flickas död blir den kraft som likt ett uns plutonium förgiftar hela omgivningen under en lång och oöverskådlig tid. All kraft i berättelsen sugs in i denna ouppklarade död. På samma sätt som i David Lynch tv-serie ”Twin Peaks” kretsar hela berättelsen kring en ung flickas död.

- Under en lång tid i litteraturen har flickans röst varit offrets röst, det stumma, det tystade, den dödade. Dagens författare låter flickan tala tillbaka, låter henne återta sin plats och sin historia, säger Annelie Bränström Öhman.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje