Hoppa till huvudinnehåll

"Till honom som brände sitt ljus i bägge ändor"

Niclas Warius intill sin installation Until the End (Laidi). 2014.
Det var med detta verk allting började för tre år sedan, berättar Niclas Warius intill Until the End (Laidi). 2014. Niclas Warius intill sin installation Until the End (Laidi). 2014. Bild: Yle/Mi Wegelius niclas warius,konstnärer,fotografer,stilleben

- De är alldeles annorlunda, här får blommorna vissna, hör jag en besökare förtjust utropa på Gallerie Bengelsdorff i Helsingfors. Det är vernissage för den fria konstnären och fotografen Niclas Warius serie Vanitas, symboliskt laddade bilder med huvudtemat alltings förgänglighet.

Målningar inom genren vanitas var från början nederländska 1500- och 1600-talsstilleben, rika på symboler för död och förändring. En klassisk vanitas påminner oss om att tiden och dess konsekvenser inte kan stannas upp.

Niclas Warius installation Oh Father. 2015.
Niclas Warius Oh Father. 2015. Niclas Warius installation Oh Father. 2015. Bild: Niclas Warius Oh Father,konstverk,installation,niclas warius

Till honom som brände sitt ljus i båda ändar

Installationen Oh Father från 2015 kom till i och med att Niclas bearbetade sin fars död. Det är fotat i ett litet hus på Kimitoön, där Niclas har ett släktskåp som han fyllt med en hel mängd föremål, också släktföremål.

Niclas far, exchefen Lars Warius restaurerade kristallkronor under sina sista tio levnadsår innan han dog 2011. Före det hade han bland annat reparerat tvättmaskiner och levt bohemliv, så han var "definitivt en människa som inte lämnade folk kalla, om man säger så", småler Niclas.

Kristin Olsoni och andra på Niclas Warius vernissage i Gallerie Bengelsdorff. 2016.
Regissören Kristin Olsoni och andra besökare på Niclas Warius vernissage i Gallerie Bengelsdorff. 2016. Kristin Olsoni och andra på Niclas Warius vernissage i Gallerie Bengelsdorff. 2016. Bild: Yle/Mi Wegelius Vernissage,konstutställningar,niclas warius,konstgallerier,Kristin Olsoni

Niclas har alltid sett sig och sin far som ganska olika. Sig själv har han uppfattat som den känsliga, lite blyga och inte så framfusiga, medan den socialt begåvade fadern var stor, mörk och högröstad.

- Det är spännande när jag nu samtalar med honom efter hans död, så känner jag att de här sidorna och krafterna delvis infinner sig hos mig… vilket är jätteintressant.

Fadern kunde alltid finna lösningar på praktiska problem, han var lite av en Oppfinnar-Jocke, vilket de i mycket hög grad har gemensamt, säger Niclas.

- Det är liksom en speciell logik och också intuition där jag tycker om det här att ”nyhjästä tyhjästä”, som det så bra heter på finska, att skapa ur ingenting, tillägger han.

Niclas Warius intill sin installation Oh Father. 2015.
Niclas intill Oh Father. Niclas Warius intill sin installation Oh Father. 2015. Bild: Yle/Mi Wegelius konstnärer,fotografer,niclas warius

Dessutom kunde pappa, i likhet med farfar trubaduren, sjunga och spela piano och han tyckte om allt som var vackert, fortsätter Niclas sin beskrivning. Han var en modig man, som inte brydde sig om vad andra tänkte om honom.

Han var också en man som gladeligen rökte och drack, och bland de föremål som Niclas har fyllt skåpet med hittar vi följaktligen cigarettfimpar och tomflaskor. Därtill ljus, vissnade blommor, en pistol, kristaller, en silversked, gamla fotografier – allt sådant som hör livet till, konstaterar han.

Niclas Warius installation Oh Father i närbild. 2015.
En närbild av Oh Father. Niclas Warius installation Oh Father i närbild. 2015. Bild: Niclas Warius konstverk,installation,Oh Father,niclas warius

Det tog Niclas två dagar att bygga sitt stilleben. Under arbetets gång, då han växlade mellan att placera föremålen och att stå bakom kameran, skymtade han i något skede också sin egen spegelbild i vitrinskåpets 1800-talsglas.

Det fick Niclas att ta med även sig själv i verket. Om sin relation till fadern säger han att den var bra, trots att föräldrarna skilde sig när han var sex år.

-Också om pappa var en liten pojke som aldrig riktigt växte upp, störde det inte mig och jag höll kontakten, berättar Niclas. I tonåren delade han och fadern intresset att meka med mopeder och bilar. Som äldre delade de också kärleken till gamla hus.

Fotografiet i Oh Father föreställer i alla fall inte Niclas far. Niclas säger sig arbeta intuitivt och inte vilja pressa in för mycket i sina verk.

Niclas Warius installation Oh Father. Närbild. 2015.
Närbild nummer två på Oh Father. Niclas Warius installation Oh Father. Närbild. 2015. Bild: Yle/Mi Wegelius installation,stilleben,fotokonst,niclas warius,Oh Father

Tycker om kontraster

Förutom att skriva en egen släkthistoria handlar det här verket för Niclas också i hög grad om att relatera till sin egen, delvis borgerliga, finlandssvenska bakgrund.

På min fråga om vart Niclas har kommit till på den punkten, svarar han att det är ett faktum att den bakgrunden finns. Vad den betyder är han ännu inte helt på det klara med. Men han har nyss läst ett citat om faran i att konstnärer kan röra sig inom alla samhällsskikt.

Själv njuter han delvis just av det och exemplifierar med att han har sin utställning i en fantastisk våning på bästa plats i Helsingfors på Södra kajen. Samtidigt har han strax innan vi träffas ägnat sig åt dumpsterdiving, sopdykning, för honom ett sätt att både handla etiskt och dryga ut hushållet på.

- Så jag gillar det här med kontraster, påpekar Niclas. Men att göra ett verk också kring sin mor, det har han ännu aldrig tänkt på.

- Min mamma, barnträdgårdsläraren Riitta lever och är glad, säger Niclas. Han påpekar att han har henne att tacka för en hel del av sitt visuella seende. Hon har arbetat inom skolsektorn och den grafiska branschen och Niclas vande sig redan tidigt vid att det varit ordning och vackert i hemmet med storasyster och lillebror.

Att våga leva ut sitt liv

Utgångspunkten för The Letter (You Never Came) var saker och ett fotografi som Niclas fann i ett öde hus. Fotot föreställer en man, uppskattningsvis från början av 1900-talet.

Niclas började fantisera kring hans öde. Han fäste sig vid att mannen på bilden verkade så instängd och uttryckslös, rätt androgyn och också tidlös. Det här tedde sig ganska sorgligt och började för Niclas att handla om ett liv som inte levts fullt ut. Hade mannen varit kapabel att vara den han var, för att få ut det bästa av livet?

Medan Niclas laddade bilden med olika symboliska element blev kontakten till den för honom imaginära personen kraftig och känslorna i Niclas själv så starka att han grät emellanåt.

Så kanske handlar det här mycket om honom själv också, tänker han sig. Att våga leva ut sitt liv som den man är.

Niclas Warius installation The Letter (You Never Came). 2014.
Niclas Warius The Letter (You Never Came). 2014. Niclas Warius installation The Letter (You Never Came). 2014. Bild: Niclas Warius konstverk,installation,niclas warius

Den döda kungsfågeln som ligger ovanpå tavelramen har Niclas fått av sin faster. De giftiga snöbären och musskiten är väl heller inte så bra för människan, medan de upp- och nervända, oanvända glasen för honom talar om den allra starkaste förnekelsen, den som definitivt visar att det aldrig blev något.

Det härliga och det hemska

Have Faith från 2014 är fotograferad utomhus i kvällsljus mot en stenvägg. Utgångsläget var en varm ton genom hela bilden och den ikon som Niclas farmor, ”roskisdykare” även hon, hittade i ett sopnedkast på 1940- eller 50-talet.

Också här handlar det om kontraster, viktiga för Niclas i vanitasserien. Han vill hitta punkten där det härliga och det hemska i livet möts, och där man inser att motsatserna behövs för att vi ska kunna uppskatta det vi har.

Niclas Warius installation Have Faith. 2014.
Niclas Warius Have Faith. 2014. Niclas Warius installation Have Faith. 2014. Bild: Niclas Warius konstverk,installation,Have Faith,niclas warius

- Skönheten är viktig i sig men också förfallet och det förgängliga. De kan hjälpa oss att ta till vara stunden just nu och njutningen av det jordiska vi har omkring oss, utan att vi ändå binder oss vid det för mycket, säger Niclas.

En idé att sjunka in i

För 43-årige Niclas handlar det också om insikten att han nu är en person i medelåldern, också om han inte känner sig som en sådan. I dagens värld är det lätt att vara ung länge, men påminnelsen om att tiden är begränsad är viktig, säger han.

Att bygga upp ett stilleben för fotografering kan ta två timmar eller två dagar för Niclas.

- För mig handlar det om en idé jag börjar bygga. Sedan försjunker jag in i verket och låter det börja hända, jag far iväg på en liten emotionell resa, berättar Niclas.

Det att han själv är den som arrangerar föremålen har han inga problem med. Han bygger upp ett stilleben, men ser fotografiet och sin egen inre resa som den egentliga slutprodukten.

- Det är en kraftig grej för mig personligen. Vilken story man som åskådare sedan ser är upp till var och en, påpekar Niclas.

Paris för hektiskt

Niclas började studera foto på en folkhögskola på Gotland 1995. I Frankrike var han som utbyteselev från Konstindustriella högskolan i Helsingfors.

Niclas säger att Paris var lite för hektiskt för honom. Han kunde inte riktigt hitta någon sinnesro där, trots all historia som tilltalar honom. Under de senaste fyra, fem åren har ett gammalt hus i Dragsfjärd varit hans primära hem tillsammans med exmaken.

Niclas Warius installation The Selection. 2015.
Niclas bad folk komma med föremål som har betydelse för dem. Här ser vi resultatet i The Selection. 2015. Niclas Warius installation The Selection. 2015. Bild: Niclas Warius konstverk,installation,niclas warius,The Selection

Om tillvaron på en liten ort, säger Niclas att den är jätteskön. Livet är på något sätt begränsat och om man är på en båt eller en ö har man färre saker att ta ställning till vilket gör gott för en människa, ler han.

De flesta av verken på utställningen Vanitas har också kommit till på Kimitoön. Samtidigt har Niclas själv just nu kommit in i ett nytt livsskede där han säger att framtiden står lite öppen för honom.

Han kastar en blick ut mot det solglittrande havet och konstaterar att det börjat klia i fingrarna att få fixa på ”kimppabåten” och igen bege sig ut på det blå.

Konstverket Balls av Niclas Warius. 2014.
Humorn är med i de mera abstrakta verken där Niclas har lekt med färg och form och komposition, som här i Balls från 2014 med nystan av mattväft. Konstverket Balls av Niclas Warius. 2014. Bild: Niclas Warius konstverk,installering,installation,stilleben,Balls,niclas warius

Niclas Warius utställning Vanitas kan ses på Gallerie Bengelsdorff i Helsingfors fram till och med den 31 maj 2016, onsdagar 11-18 eller enligt överenskommelse.