Hoppa till huvudinnehåll

Det började redan med dans i spjälsängen

Kantor Ami Taulio
Kantor Ami Taulio Kantor Ami Taulio Bild: Yle/Maud Stolpe ami taulio

Ami Taulio har varit kantor i Nagu församling i femton år och hennes musikaliska bana började med att hon dansade till musik i sin spjälsäng som alldeles liten och sedan dess har musiken hängt med.

Hon berättar att hon till sin fasa har fått höra att hon slutade dansa och satte sig ner i sängen då gudstjänsten började på söndagarna eftersom psalmerna var för långsamma att dansa till. Det här är det första hon vet om sin musikaliska utveckling.

Redan i folkskolan fick hon en inspirerande lärarinna, Lisa Söderblom, som inspirerade henne att ta itu med musiken och på den vägen började hon spela piano och sjunga.

Sedan blev det körsång och körledning och det har hon hela tiden trivts mycket bra med.

Musiken som yrke var ingen självklarhet

Ami Taulio säger att hon som ung nog ska ha haft planer på att bli sjukskötare, men redan i gymnasiet ville hon hoppa av och satsa på musiken. Det avråddes hon i alla fall från och då började hon ta orgellektioner och sedan dess har orgeln funnits med i bilden.

Sången har också hela tiden funnits med även om hon själv inte blivit någon stor solosångerska, men hon tycker om att leda andra i sång.

Hon har nu jobbat som kantor i Nagu församling i femton år, men Nagu var bekant från förr i och med att hon firat somrarna här sedan 1961. Också kyrkan var bekant då hon redan på 1970-talet hoppade in som vikarie för kantorn.

Hon har också hunnit jobba som musiklärare i Pargas i ganska många år och hon konstaterar att kantorsjobbet är betydligt lugnare, men minst lika givande.

Konserten hålls i Nagu kyrka som finns på Kyrkbacken i Nagu.
Nagu kyrka Konserten hålls i Nagu kyrka som finns på Kyrkbacken i Nagu. Bild: Yle/Carmela Johansson nagu kyrka

Inte bara psalmer och förrättningar

Ami Taulio påpekar att kantorsjobbet är en mångsidig syssla. Många tror att det bara handlar om att spela psalmer på gudstjänster och olika förrättningar, men det är mycket mer än så.

Hon leder flera körer i församlingen och då man hör barnkören med ettor och tvåor öva låter det som rena discoteket. De sju barnen måste få röra på sig emellanåt och då spelar hon en CD med andliga häftiga låtar. Rock for the king heter den och barnen tycker om att rocka för kungen.

Så här små barn kan rätt bra läsa och sjunga ur psalmboken, det svåraste är kanske att slå upp rätt psalmnummer. Barnen lär sig rätt fort utantill och själva psalmboken blir kanske något högtidligt att hålla i.

Det så här små barn sysslar med är mera allsång än körsång och det viktigaste för Ami Taulio är att inspirera barnen så att sången blir rolig och att de vill fortsätta sjunga.

Hon har också en kör med treor och fyror och de har redan hunnit utveckla sin musikalitet och lär sig snabbt och vill också lära sig lite svårare saker.

Förutom de här båda körerna finns i Nagu en föräldra-barngrupp dit barn under skolåldern kommer med en vuxen. Sedan finns vuxenkören S:t Olofs sångare med femton sjungande herrar och damer. Vidare har hon ett samarbete med pensionärsföreningen Fästingarna som hon kallar pensionärssångare i och med att ordet kör kan låta lite avskräckande.

Förutom att Ami Taulio har alla de här grupperna och förrättningarna gäller det att plocka fram kex och saft, att sopa smulor från golvet och en massa annat praktiskt.

Nagu kyrka
Nagu kyrka Nagu kyrka Bild: Yle/ Marina Saanila nagu kyrka

Vad som helst kan man inte spela

Inför gudstjänster av olika slag finns förslag i Kyrkohandboken på vad som är lämpligt att spela olika söndagar och alla helgdagar. I den ändan börjar man då man funderar på vad man ska spela.

Dessutom läser man texterna för de olika dagarna och ser hur man får det att gå ihop. Vidare finns traditionen på orten, som har betydelse för vad man är van att sjunga.

Till exempel i Nagu finns en rik psalmtradition inte minst för att Birgitta Sarelin länge var kantor i Nagu och hon var med och gjorde den nya psalmboken 1986, vilket innebär att det i Nagu har sjungits psalmer av alla de slag.

Ami Taulio säger att det är i den här ändan man börjar och sedan bygger man på i samarbete med prästen.

Till exempel vid en begravning eller en annan kyrklig förrättning, där de inblandade oftast har favoriter kan man välja i princip vad som helst ur psalmboken, men då det gäller annan musik kan det bli problem.

Här är kantorn ganska enväldig då det gäller att välja och kan säga att det här inte passar. Man måste nämligen komma ihåg att en jordfästning är en gudstjänst och då måste det som spelas och sjungs passa in i kyrkorummet och i gudstjänsten.

Instrumentala musikstycken är inte lika känsliga men genast texten är med kan gränsdragningen bli ganska svår säger Ami Taulio. Det här är något som hela tiden blir svårare och svårare i och med att det kommer influenser från alla håll. Samma sak gäller vigslar, men genom att diskutera brukar man nog komma överens om vad som ska spelas.

Bild: Yle/Monica Forssell psalmbok

Unika instrument i unik kyrka

S:t Olofs kyrka i Nagu är från 1400-talet. Hur den såg ut då vet man inte, men man vet att den inte idag är likadan som för århundraden sedan. Men där gråstenskyrkan nu står tror man att det ska ha funnits en träkyrka redan på 1200-talet.

Kyrkan är byggd i gotisk stil och valven är prydda med kalkmålningar från 1400-talet och på väggarna finns rester av målningar från 1600-talet.

Orgeln är också gammal och ser ut ungefär som den har sett ut sedan 1791 då den installerades, även om färgen kanske inte är den samma på de målade träpartierna. Den är en Schwanorgel, som har restaurerats några gånger under årens lopp.

Den har hållits i skick så gott det har gått och kantorerna har månat om den. På 1800-talet har den fått några pipor och en pedal till och den senaste restaureringen skedde år 2013 då läget började bli ganska kritiskt.

Nagu har för övrigt en speciell ställning då det gäller vår orgelhistoria i och med att den här församlingen var den första i landet som hade en egen orgel. Den kallas nagu-positivet och finns på Nationalmuseet och var i användning mellan 1595 och 1791.

I kyrkan finns också en gammal flygel från slutet av 1800-talet. Det är en Schiedmayer flygel från Österrike och vars innanmäte är helt nytt. Ami Taulio säger att den är speciell att spela på i och med att den har ett mycket lättare anslag än moderna flyglar.

Det betyder att det krävs att man blir van vid den och alla pianister tycker inte om den. Men Ami Taulio tycker själv om den i och med att den har en så ljus och fin klang.

På frågan vad som är det bästa med hennes jobb säger hon att det är kontakten med människorna och att hon får jobba med alldeles härliga skärgårdsbor.

Ami Taulio vid flygeln
Ami Taulio Ami Taulio vid flygeln Bild: Yle/Maud Stolpe ami taulio

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland