Hoppa till huvudinnehåll

Blues struntade i sina rötter – Esbolagets uppgång och fall

Esbo Blues läktare, Blues-SaiPa, mars 2016.
Blues lyckades aldrig skapa en hockeyboom i Esbo. Representationslaget gick i konkurs i mars. Esbo Blues läktare, Blues-SaiPa, mars 2016. Bild: All Over Press Esbo Blues,blues

Hela Esbo hade hockeyfeber när lilla Kiekko-Espoo oväntat lyckades ta sig till FM-ligan på 1990-talet. Men det som en gång var Esbos stolthet förvandlades snart till växande skulder och en krympande publik. Vad hände?

jan Långbacka
Jan Långbacka spelade i Kiekko-Espoos första kedja när laget steg till FM-ligan 1992. jan Långbacka Bild: Yle/Carina Bruun Jan Långbacka,Esbo Blues
Vi var stadens egna grabbar som lyckades med något som ingen annan trodde vi skulle lyckas med.― Jan Långbacka

KIEKKO-ESPOO 1984-1998

Ex-spelaren Jan Långbacka: Smockfullt i Mattbyhallen

- Vi var stadens egna grabbar som lyckades med något som ingen annan trodde vi skulle lyckas med, säger Jan Långbacka och minns guldåret då han spelade i Kiekko-Espoos första kedja tillsammans med Jere Lehtinen och Tero Lehterä.

Året var 1992 och Kiekko-Espoo steg till FM-ligan.

- Det var fullsmockat, kanonstämning och antagligen mer publik än vad säkerhetsföreskrifterna tillät i Mattby ishall, berättar Långbacka som var med om att lyfta Kiekko-Espoo till första divisionen och till ligan.

- När vi spelade kvalmatcher mot Joensuun Kiekko-Pojat sade landslagstränaren Pentti Matikainen att vi inte har någon chans. Också Frank Moberg från HIFK tvivlade på oss. Det här gjorde att det byggdes upp en slags gemenskap.

Hockeyboomen blomstrade i Esbo.

Det var fullsmockat, kanonstämning och antagligen mer publik än vad säkerhetsföreskrifterna tillät.― Jan Långbacka

Yle Huvudstadsregionen träffar Jan Långbacka, i dag 47 år gammal, i Mattbyhallens kafeteria. Rinken är uppriven, det står en traktor där det förr stod en målvakt. Men omklädningsrummens dörrar pryds fortfarande av den gamla Bluesloggan.

- Jag är här ganska ofta, flera gånger i veckan eftersom jag tränar Blues juniorlag, säger Långbacka.

Hur kändes det att stiga till ligan 1992?

- Visst var det kul att vara med i de avgörande stunderna. Det kändes som att staden stod bakom oss och det var många bekanta på läktaren. Vi hade inte riktigt räknat med att stiga till ligan ännu, fastän det var vår långsiktiga plan.

Mattbyhallen har också gästats av en hel del NHL-spelare, vilket får Långbacka att dra på munnen.

- Det är lite kul att tänka att proffs som Peter Ahola och Petri Skriko har spelat i Mattbyhallen. När det var NHL-lockout spelade Mariusz Czerkawski här. Jag kan tänka mig att det var en liten kulturchock för dem att komma hit från lite större kretsar.

Andrea Bergman, blues
Andrea Bergman är Esbo i själ och hjärta. Ett Esbo utan ligalag känns tomt, säger hon. Andrea Bergman, blues Bild: Yle/Carina Bruun blues
Det var häftigt att se Tero Lehterä, Jere Lehtinen och Jan Långbacka spela i den där lilla hallen där alla hejade på varandra.― Andrea Bergman

Anhängaren Andrea Bergman: Det var stort att bli ett ligalag

År 1992 var Andrea Bergman en liten flicka som hängde med sin syster på Kiekko-Espoos matcher. Hon minns med värme dagen då laget steg till ligan.

- Det var stora grejer när vi äntligen blev ett ligalag. Det var häftigt att se Tero Lehterä, Jere Lehtinen och Jan Långbacka spela i den där lilla hallen där alla hejade på varandra, säger hon.

BLUES

Som bäst blev Kiekko-Espoo fjärde i FM-ligan år 1998. Det var en skräll att de i kvartsfinal slog ut grundserieettan TPS. Den sommaren bytte Kiekko-Espoo namn till Blues och det byggdes en ny arena för laget i Hagalund. Det första halvåret var de tvungna att spela i ishallen i Helsingfors.

Mattbyhallen
Mattbyhallen var fullsmockad när Kiekko-Espoo spelade där. NHL-proffs som Mariusz Czerkawski och Petri Skriko spelade i hallen på 90-talet. Mattbyhallen Bild: Yle/Carina Bruun ishall,ishallar

Långbacka: Bandet till fansen bröts 1998

Det blev fyra säsonger för Långbacka i Kiekko-Espoo. Efter det fick han knäproblem och var tvungen att sluta. Men det var ingen stor tragedi för Långbacka som samtidigt studerade på statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet.

- På ett halvt år läste jag mig färdig, sedan åkte jag utomlands för att jobba. Visst kände jag en viss tomhet efter hockeyn, men arbetet fyllde en annan lucka i mig.

Bandet bröts när Kiekko-Espoo blev Blues sommaren 1998.― Jan Långbacka

När Långbacka återvände till Esbo visade sönerna ett hockeyintresse och på det sättet hamnade Långbacka tillbaka i hockeyrinken. Den här gången som coach för sina barn.

- Ur min synvinkel bröts bandet när Kiekko-Espoo blev Blues sommaren 1998. Jag upplevde att man ville börja på ny kula. De fick en ny hall och man försökte lyfta laget till en proffsigare nivå. Men samtidigt tappade man rötterna.

Esbo nådde aldrig den stora hockeyeuforin med Blues och Långbacka tror att det dels beror på att laget försökte ta avstånd från sin historia.

- Man satsade på att få in stora börsbolag som sponsorer, men man glömde människorna på gräsrotsnivån. Och det är det allt bygger på. Om man ska vara ett lag som drar stor publik så måste åskådarna ha ett känsloband till laget.

jan Långbacka
Jan Långbacka tränar i dag sin yngsta son som spelar i Blues juniorer. jan Långbacka Bild: Yle/Carina Bruun blues,Jan Långbacka

Det har gått dåligt i fotboll, basket och nu i hockey. Det har varit utmanande att få det att snurra i Esbo.― Jan Långbacka

Det finns ändå människor i Esbo, ett kundunderlag, hur kan det vara så svårt att få publik?

- Det har gått dåligt i fotboll, basket och nu i hockey. Det har varit utmanande att få det att snurra i Esbo. Men folk kommer till matcher om de har en känsla för laget.

Hur mycket beror det på hur Esbo är uppbyggt?

- Det att Esbo består av fem olika kärnor inverkar säkert. Jättemånga jobbar i Helsingfors och den här egna stadskänslan har säkert inte varit lika stark som i en mindre stad i mellersta Finland.

Blues kändes inte riktigt som vårt lag.― Andrea Bergman, Bluessupporter

Bergman: Ett påhittat lag

- Det var verkligt konstigt när de bytte namn till Blues. I synnerhet när laget spelade i HIFK:s hall det första halvåret. Det var många som kände på samma sätt, att det inte riktigt kändes som vårt lag. Det blev som att Blues var en bit ifrån det lag man tidigare hade hejat på i Mattbyhallen, säger supportern Bergman.

Enligt henne var det svårt att förena Esboborna efter namnbytet och flytten till den nya arenan.

- För mig har arenan varit nära, så det har varit enkelt att gå och se matcher. Men Esbo är ganska splittrat och många har känt att arenan tillhör västra Esbo och har inte orkat gå på matcherna. Det har uppfattats som att laget är påhittat.

Det var alltid tråkigt att det fanns så lite publik när man gick och kollade på matcherna.― Andrea Bergman

Esbo Blues fick silver både 2008 och 2011. Medaljerna fick inte igång publiken.

- Ifall de skulle ha vunnit guld, skulle det kanske ha blivit en större grej, säger Andrea Bergman som gick på flera matcher, trots att det blev färre den senaste tiden.

- Det var tråkigt att det fanns så lite publik när man gick och kollade på matcherna.

Det känns bedrövligt rent ut sagt. Hockeyn i Esbo har alltid en plats i mitt hjärta.― Jan Långbacka

KONKURSEN

Den 21 mars 2016 försattes Blues moderbolag Jääkiekko Espoo i konkurs och Blues saga är nu all.

Långbacka: Jag hoppas på ett under

- Det känns bedrövligt rent ut sagt. Hockeyn i Esbo har alltid en plats i mitt hjärta. Man kan säga att jag hålligt på med hockeyn här i 40 år på något sätt. Men jag hoppas fortfarande på ett under.

Jan Långbacka är orolig för att juniorverksamheten lider.

- Blues har blivit vald till den bästa juniorklubben i landet. Nog är det synd om det inte finns en väg till toppen. Juniorverksamheten förtjänar en möjlighet att kunna spela på högsta nivå och det är en skam att det inte finns ett representationslag för den här verksamheten.

Mattbyhallen
Juniorverksamheten i Blues är bland de bästa i Finland. Mattbyhallen Bild: Yle/Carina Bruun ishallen i mattby

Vad kan det leda till?

- Det kan leda till att juniorerna flyttar på sig tidigare, vid 15-16 år, för att man inte ser framtiden i Esbo. Det kan betyda att verksamheten kommer att mista sin kvalitet och sin position som man byggt upp i flera år och som är helt exceptionell. Ingen annan klubb har lyckats så bra som Blues de senaste tio åren.

Det var en chock att höra om konkursen.― Andrea Bergman

Bergman: Det känns tomt

- Det var en chock att höra om konkursen. Jag var själv förvånad över min reaktion. Men det är klart, det har varit en del av mitt liv så länge. Det känns tomt, fastän inget ännu är definitivt.

Mattbyhallen
Såhär ser det ut i ishallen i Mattby i dag. Mattbyhallen Bild: Yle/Carina Bruun blues
Någonting fattades, men det är svårt att säga vad det var.― Andrea Bergman, Bluessupporter

Kan man skylla på att publiken inte kom på matcherna?

- Man kan inte skylla på publiken. Vi har alltid varit Esbo i själ och hjärta. Någonting fattades, men det är svårt att säga vad det var. Inte kan man ju skylla på ledningen heller, men visst är det trist att läsa om löner som inte betalats.

Bluesgrafik
Bluesgrafik Bild: Yle/Timo Kallio grafik

Intervjuerna gjordes i samband med Blues konkurs i mars. Affärsmannen Jussi Salonoja meddelade i torsdags i Ilta-Sanomat att han inte tänker rädda Blues, betala moderbolaget Jääkiekko Espoos skulder och flytta verksamheten till sitt eget företag. Det innebär att Esbo är utan FM-ligalag nästa säsong.