Hoppa till huvudinnehåll

Jakten på rocklyrikens mening

en glad trio
Hannele Mikaela Taivassalo, Jean Lindén och Tomas Jansson. en glad trio Bild: Yle Hannele Mikaela Taivassalo,tomas jansson

Jag vet att jag inte är ensam om det. Att sjunga eller vråla fram rocktexter när jag hör något som berör mig. Ensam framför högtalare, eller tillsammans med andra på en konsert. Men hur många är vi som tycker att rockens och popens texter på riktigt är viktiga? Och inte något som bara väcks till liv tillsammans med musiken.

Rocktexter är det mest underskattade litterära uttrycket.

Så är det bara. Och det är samtidigt både helt förståeligt och helt ofattbart.

Rock/popmusikens texter ÄR ju ett slags bihang, som inte ens är skrivna för att leva ett självständigt liv, de är skrivna för att uppföras tillsammans med musik.

Som Mattias Björkas från Vasas Flora och Fauna säger, ”ibland kan man sitta med texten och läsa den och uppfatta brister som den har som text, och det är som ett tankefel som man måste komma bort från, för den ska faktiskt inte stå för sej själv, den ska vara en del av musiken”.

Mattias Björkas
Mattias Björkas. Mattias Björkas Bild: Anna Drvnik / Birds Will Sing For You vasas flora och fauna

Men samtidigt kan rocklyriken betyda så mycket för så många.

Rocktexter kan följa en genom ett helt liv

En och samma textrad lyckas förena mänskor oberoende av kön eller etniskt ursprung eller ålder eller födelseort. Rocktexter har blivit en stor del av flera generationers språk, och de kan följa en genom ett helt liv. Nu när rockmusiken inte på länge har kunnat marginaliseras som en ungdomskultur används den dessutom allt oftare som referenser inom andra konstformer, inte minst dagens tv-serier som är storkonsumenter av rockmusik och rocktexter.

- Det märks att det är ett språk som dagens regissörer har, och använder för att markera tid och för att signalera känslor, konstaterar journalisten Jean Lindén.

Men kan man diskutera rockens texter separat från musiken?

Varför inte, tänker jag, och stämmer träff med Jean och författaren Hannele Mikaela Taivassalo. Och vi är inte ensamma om lusten att lyfta fram rocktexterna. Sedan millennieskiftet har det publicerats mer rocklyrik i bokform än någonsin tidigare, och under de senaste åren har också akademiska kretsar börjat intressera sig för rocklyriken.

I en färsk avhandling citerar Ulf Lindberg visserligen flitigt kritikern och forskaren Simon Firth, som hävdat att en rocktext inte är lyrik utan material för en röst. Och att texterna, om de alls uppmärksammas, kommer till sin rätt först efter att musiken gjort sitt. Men det till trots satsar han flera hundra sidor på att diskutera Rockens text.

Och jag är nyfiken på vad det är med rock/popmusikens texter som får sådana som mig och Jean och Hannele Mikaela att kunna prata hur länge som helst om dem, och hitta oändligt många textsnuttar som vi hävdar att faktiskt har betytt någonting.

Rocktexter som tröst

Själv har jag i jobbiga stunder alltid kunnat återvända till rocktexter som lyckats beskriva mina känslor bättre än jag själv, på ett sätt som kan få en att inte känna sig så ensam. Jean lyfter fram ”tröst” som ett nyckelord, och Hannele Mikaela talar om ”ett ställe där jag får gå vilse och får bli galen för en stund, och sen komma ur det utan att behöva vara galen och deprimerad i verkligheten, för att man har fått leva ut det i 3 minuter 30 sekunder”.

Och så berättar hon en anekdot från sitt barndomsrum, "strategier för överlevnad", om ett återkommande möte med Nick Caves texter och musik.

När jag inför vår träff börjar läsa igenom hundratals texter till rocklåtar som har betytt något för mig, blir jag för all del överraskad över att många av dem faktiskt inte håller utan musiken, just det där som Mattias Björkas hade varnat för. Men det finns alldeles tillräckligt många som kan beröra utan musiken som stöd. Bruce Springsteen, Cures Robert Smith, Patti Smith, och gång på gång fastnar jag vid en slags 20+ längtan: Kents tidiga texter, eller Elena Tonras sånglyrik nu på 2010-talet.

På något sätt är det, som 50+, mycket av det som kunde betyda så mycket som 20+ som fortfarande får det att rysa längs ryggraden.

- Skönt att du säger så, skrattar Hannele Mikaela.

- Jag börja också tänka på min utveckling, att man har sina gamla vänner som man fortfarande umgås med, och att det nya man hittar är rätt lika, med samma tonårsångest...

Mera vemod än lycka

När vi börjar gå igenom våra textval, är det onekligen mycket vemod och litet ångestfylld längtan som dominerar, till den grad att jag undrar om det är lättare att skriva en djup text om sorg än en om kärlek. Lyckliga sångtexter blir lätt så fyllda av klichéer, ”kanske för att reklamvärlden har stulit den vokabulären och använder den till att sälja produkter”, konstaterar jag.

- Eller så är det för att det i den seriösa rocklyriken handlar om en kärlek som inte är där, säger Hannele Mikaela. För skulle den vara där skulle man vara där tillsammans med kärleken och inte längta dit. Så kanske behovet att skriva kommer från att man har ett hål eller en konflikt, något man tänker på men inte har.

Och då blir det inte så mycket lyckliga kärlekssånger. Som gruppen Daughters Elena Tonra konstaterar när jag träffar henne för en intervju, ”närmast en lycklig kärlekssång har jag väl kommit med en sång som heter Gjord av sten, och det berättar väl allt”.

Igor och Elena backstage i Stockholm.
Elena Tonra tillsammans med Daughters gitarrist Igor Haefeli. Igor och Elena backstage i Stockholm. Bild: Tomas Jansson/YLE Igor Haefeli,Elena Tonra

Så radar vi upp några exempel på rocktexter som har varit betydelsefulla för oss.

Känns de igen?

”I wish I was special, but I’m a creep, I’m a weirdo”

“Words are very, unnecessary, they can only do harm”

“Like the naked leads the blind, I know I'm selfish, I'm unkind. Sucker love I always find, someone to bruise and leave behind”

“Jag kan vara stark, jag kan få allt, jag kan sprida färg, jag kan regera, men det blir nog en till kaffe, och en cigarett”

”Come sail your ships around me, and burn your bridges down, we make a little history, baby, every time you come around”

“So when the hurting starts, and when the nightmares begin, remember you can fill up the sky, you don’t have to give in”

“I’m all lost in the supermarket, , I can no longer shop happily, I came in here for that special offer, a guaranteed personality”

“It´s not dark yet, but it’s getting there”

“Blir jag tvungen att skrika, eller hör du ändå, det är inte om vädret, hoppas du förstår”

”There´s a plane at JFK, to take you back from faraway, all those dark and frantic transatlantic miles”

”Och där faller ännu en tår, rinner ner för kinden, jag ska kasta allt när jag går, fräta bort allting med thinner”

Bekanta citat? Hur många rätt? Vem som står bakom citaten hittar du i slutet av artikeln, tillsammans med en spellista på låtar som diskuteras i radioprogrammet Rocklyrikens magi.

Men vi talar också om hela sångtexter som vi har hämtat med oss till studion. Imperiet, Cure, Morrisey. Punkattityd och så direkt formulerade känslor, och väldigt litterära rocktexter.

När vi efter två timmar packar ihop, är vi alla överens om att det fortfarande finns hur mycket som helst som blev osagt.

Hur underskattad rocklyriken än kan vara som litteratur, finns det hur mycket som helst att säga om den.

De korta citaten kommer från låtar med:

Radiohead (I wish…), Depeche Mode (Words are…), Placebo (Like the naked…), Olle Ljungström (Jag kan vara…), Nick Cave (Come sail…), Cure (So when the hurting…), The Clash (I’m all lost…), Bob Dylan (It’s not..), Lolita Pop (Blir jag tvungen…), Pet Shop Boys (There´s a plane…), Kent (Och där faller…).

Och avslutningsvis en lista på låtar vars texter omtalas i programmet, plus några låtar som vi talade om men som inte rymdes med i radioversionen av samtalet.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje