Hoppa till huvudinnehåll

Jonas Jungar: Snart behöver du aldrig lämna Facebook

Jonas Jungar
Jonas Jungar Bild: Yle jonas

Från ett trevligt sätt att hålla kontakt med kompisar och gamla bekanta till 2000-talets dagstidning i realtid för hela västvärlden. Men det slutar inte där. Facebook håller på att sluka allt, och följderna kan vi bara ana, skriver Yle Nyheters redaktionschef Jonas Jungar.

För dryga fem år sedan (december 2010) skrev jag en kolumn här med rubriken ”Facebook – din personliga nyhetsbyrå”. I den tecknade jag den situation som då höll på att utveckla sig, nämligen att din världsbild delvis styrdes av det nyhetsurval din bekantskapskrets gjorde på FB.

I korthet: när vännerna i flödet dikterar relevansen (vad vi vill dela med varandra), invaggas vi så småningom i föreställningen om att alla ”ju tycker precis som jag”. Redan då kunde man se tecken på de sociala bubblorna som sedermera har kommit att försvåra och förgifta mycket av den allmänna debatten.

Världens mest beroendeframkallande drog

Föga kunde jag då ana hur det skulle fortsätta. I dag, fem år senare, har de sociala medierna (med FB helt i en klass för sig) inte bara svalt stora delar av journalistiken, utan snart sagt allt.

I USA räknar man idag med att en tredjedel av all tid som folk (mobilt) spenderar på nätet sker just på FB (eller applikationer som ägs av FB, framförallt Instagram och Whatsapp). Inte minst handlar det om att konsumera nyheter.

Det handlar enligt vissa beräkningar om cirka två arbetsdagar varje månad. Världens mest beroendeframkallande drog, som ansedda The Economist skriver.

Telefonen, ofta just via FB, har blivit portalen till världen. Hur innehållet i denna mobila revolution administreras och distribueras har vi däremot ingen kontroll över.

Det är nämligen en offentlighet, en agenda som till allt större delar styrs av litet gäng ingenjörer och datagurun vid Facebooks kaliforniska huvudkontor i Menlo Park.

Algoritmer – avancerade och rigoröst bevakade kalkyler om hur och varför saker och ting ska synas (eller inte synas) i just ditt FB-flöde (här en högintressant artikel om hur det går till) – styr hur snacket går.

Gilla-knappen utvecklades för övrigt inte bara med tanke på ditt umgänge med FB-kretsen, utan uttryckligen för att bolaget skulle få mera användardata för att bättre kunna sortera i flödet. Ju flera som gillar, desto högre upp syns det.

Allt prat om integritet och dataskydd till trots, delar vi alltså genom det ändlösa klickandet villigt med oss uppgifter om oss själva till de amerikanska jättarna, och de kan därmed skräddarsy ett flöde som ska passa dig – dina värderingar, dina intressen, just ditt liv.

Algoritmer styr din världsbild

Vi verkar, i ärlighetens namn, inte särskilt bekymrade över det. Få orkar dra ut på gatorna för att protestera mot storebror-som-ser-dig-på-nätet. På sin höjd kan man gilla (sic!) något kritiskt inlägg om saken…

Förresten - visst är det betecknande att Facebook (för att inte tala om den andra mastodonten Google) i dag vet oerhört mycket mera om dig än din lokaltidning som trots allt har kontor bakom hörnet?

Fejsbukka forever

Men det slutar som sagt inte här. Facebook säljer (jo, det är gratis, men det är ju du som är produkten!) en helhetsupplevelse idag, och poängen är givetvis att du ska stanna kvar, inte klara dig utan.

Slösurfandet bland ändlösa statusuppdateringar, prutthurtiga skämt, selfies, semesterbilder, kakrecept, reklamer, bloggar och videoklipp på söta tigerungar tröttar ändå i längden ut vem som helst, så bolaget eldar ytterligare på.

Sålunda har FB nu i snabb takt lanserat Instant Articles (artiklar som laddar upp betydligt snabbare), FB Live (du kan göra din egen livesändning via telefonen), ett 360-graders videoformat och nu senast: möjligheten att via s.k. chattrobotar hålla ett slags virtuell automatiserad kontakt med myndigheter eller företag, beställa pizza, konsertbiljetter eller kläder.

(Du har kanske märkt att just dessa nyligen introducerade FB-livesändningarna nuförtiden dyker upp i ditt flöde? Det är förstås ingen slump. Facebook prioriterar sin nya giv för att användarna lättare skall upptäcka den. Förhoppningen är ju att få folk att hänga ännu mera på fejan).

Slösurfandet bland ändlösa statusuppdateringar tröttar i längden ut vem som helst, så bolaget eldar ytterligare på

Men även om dessa nya funktionaliteter inte skulle få luft under vingarna har bolaget muskler nog att utveckla nya dragplåster. Intäkter i fjol: dryga 4 miljarder dollar. Där folket är, där är också annonsörerna.

Det återkommande kraxandet om Facebooks snara hädangång, ”folk börjar nog tröttna”, kan alltså avfärdas för en lång tid framöver.

Frågan är inte när FB börjar bli irrelevant, snarare hur dominerande bolaget faktiskt kan bli.

Än sen då?

När ett bolag börjar prägla vår tillvaro såhär mycket, ska man bli bekymrad? Jag menar – de flesta av de uppskattningsvis 1,6 miljarder användarna verkar ju trivas alldeles utmärkt i FB:s sällskap. Som en kanske lite tråkig och förutsägbar, men ändå pålitlig vän. Gammal vana.

Frågan är inte när FB börjar bli irrelevant, snarare hur dominerande bolaget faktiskt kan bli.

Låt mig för enkelhetens skull illustrera min oro med det som gäller min egen bransch, journalistiken.

Frestelsen är nu nämligen enorm för alla mediebolag att istället börja publicera sig (text och video) direkt via Facebook. Resonemanget är ungefär det här: eftersom det är där folk ändå hänger, kan vi nå en potentiellt mycket större publik där med vårt innehåll än via vår egen sajt.

Men vad är det då publiken får se och läsa? Genom att överlåta distributionen av innehållet till någon annan, överlåter vi ju samtidigt beslutanderätten om a) vad som är viktigt och b) hur innehållet skall se ut och c) vad som ska synas.

Är det du vill se det du skulle behöva se? Är det som är populärt per definition relevant, eller ens viktigt?

Det lilla teamet i Kalifornien som portvaktar våra flöden har eventuellt goda avsikter, men det kan vi inte veta någonting om. De är inte demokratiskt valda, de kan inte ställas till svars, och ändå formar de direkt eller indirekt våra liv och hur vi förhåller oss till varandra.

Think outside your bubble

Om ni tycker att jag överdriver, så titta bara bakåt på de senaste årens hatprat och polariseringen av åsikterna i Finland (och Europa) – det är inte de sociala mediernas fel, men visst har FB varit en central arena och drivkraft i sammanhanget.

Den enorma makt som FB har i dag har lett till allt mer högljudda krav på ett ansvarstagande från bolagets sida, men det återstår att se om grundaren Zuckerbergs löften faktiskt leder till någonting.

Du själv då? Tja, eftersom något folkligt uppror mot FB knappast är att vänta, så gäller fortsättningsvis det som är så oändligt viktigt i dag då vi vadar omkring i oceanerna av information: att vara vaksam och idka källkritik.

För att travestera klichén från innovationsvärlden om att man ska ”think outside the box” : think outside your bubble. Ifrågasätt allt, också dig själv.

Flödena på våra skärmar representerar inte verkligheten, och kommer aldrig att göra det.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes