Hoppa till huvudinnehåll

Låt mig vara - och hör sen!

Lyran framför verket Låt mig vara - anna mun olla i samband med körens 70-årsjubileumskonsert
Akademiska Damkören Lyran har fyllt 70 år. Lyran framför verket Låt mig vara - anna mun olla i samband med körens 70-årsjubileumskonsert Bild: Cata Portin lyran

Akademiska Damkören Lyran firade sin 70-åriga existens på ett högst okonventionellt sätt genom att den 16 april föra sin jubileumskonsert till en fabrikshall i verksamhetscentret Telakka på Busholmen, till en miljö i stark omvandling i Helsingfors.

Genom tillslaget ville man av allt att döma framhäva temat i konserten, vars rubrik lyfter fram genusperspektivet som det oftast ter sig i mediernas nyhetssajter - att kvinnor utsätts för våld i sina egna hem eller att förväntningarna på deras kvinnlighet oftast har skapats av det motsatta könets uppfattning om idealkvinnan.

Och trots temat, som döljer sig bakom rubriken Låt mig vara - Anna mun olla, såg man inga könsneutrala dräkter på koristerna i vimlet inför konserten, utan klassiskt kvinnliga aftonklänningar som bars med tanke på de efterföljande festligheterna i traditionell stil. Traditioner förpliktar, men visst var Lyrans jubileumskonsert en frisk fläkt i studentikosa.

Den tvådelade konsertens “huvudrätt”, som konferencieren Sophia Heikkilä uttryckte sig, var den senare delens uruppförande, ett slags allkonstverk skapat av Minna Leinonen, Heta Kuchka med flera attributörer, bland dem den givna modernistikonen Edith Södergran vars introspektiva texter hade använts fritt bearbetade av koristerna själva.

Det cirka 40 minuter långa verket bjöd publiken på en resa som utforskade kvinnans syn på sin tillvaro i dagens samhälle, som alltjämt präglas av föreställningar som skapades under en tid då kvinnan saknade grundläggande mänskliga rättigheter, till exempel rätten att utöva politisk verksamhet på lika villkor.

Lyran framför verket Låt mig vara - anna mun olla i samband med körens 70-årsjubileumskonsert
Låt mig vara - anna mun olla Lyran framför verket Låt mig vara - anna mun olla i samband med körens 70-årsjubileumskonsert Bild: Cata Portin lyran

Mina intryck av konserten bygger på stämningarna inför konserten, som ägde rum i en mörk och karg fabrikshall med enkla stolar och en massa teknik, och den ljudvärld som jag via hörlurar skaffade mig då jag satt i inspelningsbussen som hade parkerats i ändan av den ramp som fordom försörjde fabrikshallen med produktionsmaterial.

Till skillnad från tidigare jubileumskonserter som jag har bevittnat tedde sig konsertens förra del tämligen torftig vad beträffar programmets längd: Kören inledde med ett kort prov på vad den senare delen skulle erbjuda, varefter den aktiva kören under ledning av sin dirigent Jutta Seppinen avverkade sex a cappellanummer.

Numren gav en rik bild, sin ringa mängd till trots, av dagens körrepertoar för den körform som äldre publik kallar damkör; numera talar man kanske om kvinnokör eller varför inte diskantkör, även om detta könsneutrala begrepp oftast förknippas med barnkörer. Om man nu vill anslå en könsneutralare ton på begreppet damkör, och varför skulle man göra det?

Traditionell körlyrik...

Verken i den förra delen av konserten var skrivna av för den stora allmänheten tämligen okända tonsättare, bortsett från Karin Rehnqvist som blivit en förgrundsgestalt inom damkörsmusiken. Hennes två kontrasterande sånger, Ljusfälten och När natten skänker framfördes i svit. Ljusfälten till text av Edith Södergran är en kraftdemonstration som kan tjäna som signatur för Lyrans målsättningar och som ett kvinnomanifest. Det korta, folkligt nordiskt utformade stycket slutade i ett skri som framfördes stilfullt av Julia Pöysti.

De övriga solisterna i den förra delen utförde alla sina insatser övertygande: Charlotta Horsma i Keith Hamels vaggvisesvit och Victoria Palmgren i den bulgariske Petar Lyondevs folksångssättning Kaval sviri som återger en ung kvinnas kärleksdrömmar.

Mera bulgarisk körlyrik följde i Hristo Todorovs Svatba, också den en folksång. Innan Jubileumskörens tog plats på scenen presenterade Lyrans aktiva kör Timothy C. Takach’ And I saw som har en särskild koppling till Lyran som stod för det första uppförandet i Europa år 2013.

Jubileumskören samlade tidigare och nuvarande lyror i fyra sånger som gladde alla vänner av traditionell damkörssång. Eino Linnalas kanteletartext Mitä me tytöt suremma första dirigerades av Lena von Bonsdorff som är den dirigent som har lett kören oavbrutet längst, i två decennier. Edvard Griegs naturlyriska Vinjedikt Ved Rondane framfördes under ledning av Jutta Seppinen.

Kari Turunen, som har haft ett starkt grepp om den finlandssvenska studentsången som dirigent för både Lyran och Akademen, dirigerade jubileumskören i norsk körlyrik av Ola Gjeilo, Ubi caritas. Den tredje tidigare dirigenten på plats var Johanna Almark-Mannila vars uppgift var att leda jubilarerna i Lyrans lystringssång som hon och hennes syster Siv Almark producerade till Lyrans 55-årsjubileum.

...och våndan av att vara kvinna

Efter pausen fick publiken uppleva Låt mig vara - Anna mun olla, som byggts upp av en mängd subjektiva och anonyma beskrivningar om kvinnlighet, om kroppsbild, skönhetsideal, kvinnovardagen… För att kunna ta del av innehållet rekommenderades alla att läsa texterna som finns tryckta i programboken, om inte före så efteråt. En del av meningarna var direkta citat ur koristernas svar, det övriga textmaterialet hade för verket bearbetats av Minna Leinonen på basis av Edith Södergrans dikter, på svenska och finska.

En viktig del av verket var den visuella dimensionen, ljud, bild och videoprojiceringar, som hade skapats av Heta Kuchka. Verket består av 14 scener eller episoder, där körens andel kompletterades med inspelat ljud i olika former.

Minna Leinonen använder alla uttrycksformer som den mänskliga rösten medger: talkör, deklamation, effekter och kroppsrytmik vid sidan av sångrösten. Avsnitten beskriver kvinnor på gym, deras skönhetssträvanden, behovet av okvinnlighet, sensualitet, samhällets kvinnoideal - inte sällan skapat av mannen - och hur det är att insjukna, liksom känslan av otillräcklighet.

Publiken blev knappast oberörd. Trots avsaknaden av den starka visuella dimensionen får också radiopubliken bilda sig en uppfattning om våndan av att vara kvinna då Radio Vega sänder konserten under två på varandra följande tisdagar, 19.4 och 26.4, av vilka den senare tisdagen innehåller konsertens senare del i sin helhet.

Under konserten offentliggjorde Lyran sin nya utgåva, cd:n med samma titel som konsertens huvudnummer. Radioprogrammens konsertmaterial kommer att kompletteras med inslag från cd-skivan.

Konserten i Radio Vega, tisdag 19.4 kl.21.05 och i repris torsdag 21.4 kl.22.15, samt tisdag 26.4 kl.21.05 och i repris torsdag 28.4 kl.22.15. Konserten finns också på Arenan.

Om processen med Låt mig vara - Anna mun olla i programmet Dokumenterat.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje