Hoppa till huvudinnehåll

#minkör: Pedavoces kommer alltid att vara en del av mig

Studentkören Pedavoces
Pedavoces Studentkören Pedavoces Bild: Johan Hagström pedavoces

Jag började sjunga i Studentkören Pedavoces 2010, under de första veckorna av min studietid i Vasa. Mitt studieliv har nu i sex år förgyllts av diverse konserter, resor, serenader, vänskaper och otaliga festliga tillfällen.

I kören möts ingenjör och humanist, gulis och alumn, de högljudda och de tystare och tillsammans löser vi både musikaliska och världsliga problem. Det är egentligen ofattbart att en så brokig skara människor kan enas om något, sången.

Fastän man inte skulle ha någonting annat gemensamt med sin medkorist, har man ändå ett speciellt band. Medkoristen vet också vad som krävs, hur det känns efter en lyckad konsert eller hur det är då en viss del av ens stämma fastnat på repeat i huvudet en hel dag. Den förstår också hur trött på att sjunga man kan vara under intensiva träningsperioder och hur den så kallade körabstinensen känns då man inte fått sjunga tillsammans på länge.

För mig är stämsång något av det mest givande jag vet. Visst är en duktig solist enastående i sig själv, men stämmor ger musiken en helt annan dimension. Man kan skapa spännande världar, och som korist är det en häftig känsla att vara mitt i den. Du hör de andra stämmorna omkring dig och du vet att då du börjar sjunga kommer din stämma att bidra med ett lyft i musiken, den är viktig och din röst gör en skillnad i helheten.

Jag tror mången körsångare kan känna igen sig i ivern som uppstår då man börjar sjunga i kör, ivern över en nyfunnen hobby som är så givande. Men efter en längre körkarriär vet man att förälskelsen falnar och det börjar istället handla om ett medvetet val att satsa på kören.

I våra studentkörer krävs det mycket mer arbete än att lära sig stämmor och att visa upp sig på övning en gång i veckan. Att vara med i en framåtsträvande och ambitiös kör är inte alltid lekande lätt. Efter att ha rest en hel dag på turné är det inte en tre timmar lång övning du helst skulle ha, till exempel.

Alltid är man heller inte av samma åsikt om saker med varandra, men när det kommer till kritan lägger man allt sådant åt sidan för att man har något viktigare att åstadkomma tillsammans. Enligt mina erfarenheter är förälskelsen en känsla och kärleken ett val.

Jenny Rancken sjunger i Pedavoces
Jenny Rancken sjunger i Pedavoces. Jenny Rancken sjunger i Pedavoces Bild: Mats Forsman pedavoces,Pedavoces

Att vi korister väljer musiken och kören om och om igen trots motgångar och jobbiga perioder tyder på att vi har en kärlek till båda. Jag tror det är därför vi känner så starkt för det vi gör och dem vi gör det med. Musiken är det som i grunden förenar oss, medan gemenskapen och allt det där andra kommer som en bonus.

Genom kören har jag fått nya bästa vänner och en guddotter, en otroligt bred repertoar och en fördjupad kunskap om musik. Jag har dessutom fått ta del av oförglömliga konsertupplevelser i katedraler jag aldrig annars hade besökt, resor till ställen jag inte hade tänkt på att finns och träffat människor jag annars aldrig hade träffat.

Jag har utmanats på så många plan och gått från att vara tonårsgulis till vuxen magister. Studentkören Pedavoces kommer från och med hösten 2010 alltid att vara en del av mig och det är jag glad och stolt över.

Text: Jenny Rancken

Berätta din egen körhistoria!

Under våren gör Svenska Yle en djupdykning in i körlivet och samlar ihop historier om och av körer och korister i Svenskfinland.

Därför vill vi höra också din historia! När började du sjunga i kör och varför? Vilket är ditt finaste, roligaste, värsta körminne? Vad spelar kören för roll i ditt liv? Eller har du kanske aldrig fått sjunga i kör fast du hade velat? Berätta! Historierna publiceras på svenska.yle.fi och editeras vid behov innan publicering.

Berätta din egen körhistoria!

Formuläret är stängt, tack till alla som deltog.

Läs också