Hoppa till huvudinnehåll

Christer Lindholm: Marknadsfundamentalismen kan övervinnas

Christer Lindholms bok "Viis taloudesta"
Christer Lindholms bok "Viis taloudesta" Bild: Mikael Crawford/Yle ekonomi,marknadsekonomi,christer lindholm

Nationalekonomen, ekonomiedoktor Christer Lindholm tar sig an marknadsliberalernas argument i den ekonomiska debatten. I boken Viis taloudesta! 5 myyttiä, jotka romuttavat hyvinvoinnin analyserar Lindholm varför statlig inblandning, den offentliga sektorn och reglering av kapitalflöden är viktiga för välfärden.

De fem myter om ekonomi som Christer Lindholm vill knäcka är:

1. Marknaderna sköter allt
2. Den offentliga sektorn är problemet
3. Skatterna är skadliga
4. Utbud skapar sin egen efterfrågan
5. Globaliseringen har kommit för att stanna

I bokens sista kapitel som heter Loss från marknadens tyranni blickar Lindholm framåt och kapitlet är en slags programförklaring. Lindholm hänvisar till nationalekonomen Dani Rodrik, verksam vid Harvarduniversitet i USA. Rodrik har listat världsekonomins politiska trilemma. Bara två av de tre kan existera fullt ut samtidigt.

  • En djup ekonomisk integration (globalisering)
  • Suveräna nationalstater
  • En demokratisk politik

Lindholm är helt klart förtjust i en kombination av de två sista punkterna. Lindholm menar att till exempel Schweiz, Norge och Island har klarat sig bra via sina egna val att stå utanför den europeiska integrationens hårda kärna. Men nationalstaterna är ändå inte det slutgiltiga svaret på alternativ till EU och euron.

Större integration inom Norden

Nationalstater kan ha svårt att bedriva ekonomisk politik utanför ett överstatligt samarbete. Det borde i stället förverkligas inom en ”koalition för likasinnade”. De naturligaste alternativen för Finland skulle vara de övriga nordiska länderna.

Det finns flere faktorer som talar för ett djupare samarbete inom Norden, skriver Lindholm. För det första har vi en lång historia av ekonomiskt samarbete med till exempel gemensam arbetsmarknad.

För det andra tillämpar vi i stort sett likadana välfärdsmodeller. Den nordiska modellen bygger i huvudsak på universella välfärdstjänster som inte är beroende av inkomst eller ställning på arbetsmarknaden.

För det tredje finns åtminstone tillvidare en långtgående konsensus om en relativt hög beskattning som finansierar den nordiska modellen.

För det fjärde har de nordiska länderna ett viktigt gemensamt drag: en stark, gemensam värdegrund

Två problem med nordisk union

Helt problemfritt kommer ett starkare samarbete, eller till och med en nordisk federal stat inte att bli, menar Lindholm Det första problemet hänger ihop med de olika beslut som länderna hittills har fattat om relationen till EU och euron.

Finland är det enda land som är med i valutaunionen, Danmark har sin krona knuten till euron, svenska kronan flyter fritt och den norska kronan flyter fritt utanför EU. Den isländska kronan är tillsvidare reglerad efter den finansiella kollapsen under förra decenniet.

Hur borde relationerna till EU ordnas? Borde Finland, Sverige och Danmark träda ut ur EU? Ett eventuellt brittiskt Brexit kommer att bli mycket lättare än ett eventuellt finländskt utträde ur EMU, eftersom Storbritannien har egen valuta.

Det andra problemet gäller säkerhetspolitiken. Norge, Danmark och Island hör till Nato, medan Finland och Sverige är alliansfria. Ekonomiskt samarbete kan säkerligen ordnas lätt, men en federal stat där vissa stater är medlemmar i en försvarsallians och andra utanför, är troligen omöjlig att förverkliga, skriver Lindholm.

Utopin om ekonomisk demokrati

Allra sist i boken skissar Lindholm upp konturerna till ett samhälle med större ekonomisk demokrati. Den förutsätter att förändringen kommer underifrån och förs uppåt. Det gäller enligt Lindholm att utveckla nya demokratiska strukturer inom de redan existerande. Han jämför reformen med ett modernt stambyte där de nya rören installeras innanför de gamla.

Med informationsteknologins hjälp kan man bygga nya betalningsmekanismer som inte är kopplade till centralbanken. Lindholm nämner Bitcoin som ett exempel, även om han påpekar att problemet är att också kriminella använder Bitcoin som betalmedel.

De fem myterna

Utan att gå in i detaljerna i Lindholms kritik av marknadsfundamentalismen (som Lindholm kallar det nyliberala ekonomiska tänkandet) kan ett par faktorer lyftas fram.

Trots den hårda kritiken av kapitalismen i sin renaste form är Lindholm inte marxist. Han skriver att marknadsmekanismen är bra när det gäller att ordna produktionen. Han kritiserar också planekonomin i Sovjetunionen och Östeuropa i hårda ordalag.

Men hans argument är att den råa okontrollerade marknadsekonomin leder till slutresultat som inte är optimala för arbetstagarna och konsumenterna. Inkomstfördelningen blir skev, den rikaste 1 % blir allt rikare, medan medelklassen och de fattigaste sackar efter. Därför behövs staten och den offentliga sektorn. Men också här varnar Lindholm för att gå för långt.

Lindholm visar att det finns olika sätt att beskriva den offentliga sektorns storlek och att marknadsfundamentalisterna alltid väljer den metod där den offentliga sektorn är så stor som möjligt.

Marknadsfundamentalisterna hävdar att den offentliga sektorn utgör 58 procent av bruttonationalprodukten. Lindholm hävdar, med hänvisning till Statistikcentralen, att den är omkring 20 procent. Med andra ord, att den offentliga sektorn producerar 20 procent av förädlingsvärdet i ekonomin och den privata sektorn omkring 80 procent.

Lindholm kritiserar också marknadsfundamentalisternas skattepolitik, som går ut på att skattesänkningar i alla lägen leder till ökad sysselsättning och produktion.

Marknadsfundamentalisterna betonar ekonomins utbudssida betydligt mera än efterfrågesidan. I boken går Lindholm också åt ”utbudsekonomin”. Marknadsfundamentalisterna anser att efterfrågan inte ska stimuleras då det finns arbetslöshet eller kylas ner då den är överhettad. Konjunkturpolitik är bortkastade pengar på lång sikt, enligt marknadsfundamentalisterna.

I stället ska man koncentrera sig på att öka utbudet av arbetskraft. I praktiken innebär en sådan politik försämrade arbetsvillkor, sämre arbetslöshetsskydd och lägre ingångslöner.

Var finns Wahlroos?

Namnet på Christer Lindholms bok Fem myter om ekonomi tycks anspela på Björn Wahlroos bok De tio sämsta ekonomiska teorierna – från Keynes till Piketty och på bokpärmen finns en roffande kapitalist som otvetydigt för tankarna till Wahlroos. Ändå nämns Wahlroos inte en enda gång och hans bok om de sämsta ekonomiska teorierna finns inte i litteraturförteckningen. Ett medvetet val, men varför?

Christer Lindholm: Viis taloudesta! 5 myyttiä, jotka romuttavat hyvinvoinnin. Vastapaino 2016.

Boken kommer ut senare på svenska med titeln Fem myter om ekonomin.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes