Hoppa till huvudinnehåll

Förlossningen var att stiga in i en ny värld

Alexandra Johansson och Alex.
Lilla Alex är nu fyra månader gammal. Alexandra Johansson och Alex. Bild: Alexandra Johansson alexandra johansson

I tisdags fick Sverige en till prins och enligt läkarna förlöpte förlossningen exemplariskt. Vi bad en nybliven mamma berätta den ocensurerade versionen om hur hennes egen förlossning gick till.

Alexandra Johanssons sammandragningar började klockan fem en onsdag morgon. Några timmar senare åkte hon till Åbo centralsjukhus, men eftersom hennes livmodershals bara hade öppnats en dryg centimeter kunde läkarna ingenting göra. Alexandra hade inget annat val än att vänta och uthärda smärtan från sammandragningarna.

- Känslan när jag vaknade fem på morgonen av värkarna och insåg att det är nu det här var otrolig. Jag förstod att det var på riktigt och att jag kanske skulle föda ett barn idag.

I slutändan var det ändå inte dagen då Alexandra blev mamma för första gången. Lilla Alex föddes nämligen först ett dygn och tre epiduralsprutor senare.

Lyckligt ovetande

Alexandra säger att hon på förhand bara hade knapphändig information om hur en förlossning egentligen går till. Att stiga in i förlossningssalen var som att stiga in i en helt ny värld.

Hon berättar att rådgivningen inte hade förklarat speciellt noggrant vad som verkligen händer när man föder, men det var delvis också ett medvetet val att inte förbereda sig in i minsta detalj.

- Min läkare sade åt mig att man som förstföderska inte kan planera sin förlossning, och man vet inte om det går snabbt eller tar länge. Så då tänkte jag okej, jag åker till sjukhuset och föder mitt barn, vi får se hur det går, säger hon.

I efterhand säger hon att det kanske skulle ha varit bra om hon haft mer information om olika smärtstillande alternativ. Men hon ångrar ändå inte sitt beslut.

- Ingen skulle på förhand exakt ha kunnat förklara vad som kommer att hända. Jag tror att det var bra så som det var.

Minns inte smärtan

Hur kändes det då för Alexandra att förlösa Alex?

- Det gjorde hiskeligt ont. Både värkarbetet och att krysta ut barnet var jättetungt, tycker jag. Och under krystningsskedet brände det så enormt där nere. Men jag har också glömt smärtan, jag kan inte riktigt förklara den nu.

Hon säger att de förlossningar vi ser på film inte riktigt motsvarar verkligheten.

- I filmer verkar det som att man kommer till sjukhuset och krystar ut barnet, oftast visar man inte värkarbetet. Och det är mycket svettigare i verkligheten.

Trots att hennes egen förlossning varade i över ett dygn säger hon att den i princip ändå löpte rätt så bra.

- Jag hade egentligen inga vidare komplikationer. Men när jag skulle börja krysta var jag jättetrött och borta i huvudet.