Hoppa till huvudinnehåll

Läs Sebes berättelse om hur han blev lurad

Man med mobiltelefoner.
Man med mobiltelefoner. Bild: EPA/RUNGROJ YONGRIT Mobiltelefoner och -apparater,Mobil teknologi,mobiltelefoner,telefoner

Fyra betalningspåminnelser, tre brottsanmälningar och otaliga telefonsamtal. Att bli offer för ett bedrägeri är både kränkande och tidskrävande. Det här är Sebes historia.

Det hela hände alltså hösten 2014. Det kom plötsligt en betalningspåminnelse från min teleoperatör DNA, som jag sagt upp kontraktet med några månader tidigare. Det var början till en lång härva, säger Sebe som råkat ut för ett nätbedrägeri.

"Jag hade haft stora problem med DNA tidigare så jag ringde upp kundtjänsten nu för femtioelfte gången. Det blev ett långt samtal och jag hajade verkligen till då personen i kundtjänsten sade:

– Så har du ju inte heller betalat av Iphonen som du köpte.

Personen i kundtjänsten trodde inte på mig då jag sade att de handlar om ett bedrägeri. Själv blev jag alldeles kall, stack iväg till polisstationen och gjorde en brottsanmälan. Det skulle bli två till senare.

Så har du ju inte heller betalat av Iphonen som du köpte.

Sedan kontaktade jag DNA på nytt men det visade sig att DNA inte alls hade avslutat mitt kontrakt! Och jag fick också veta att någon hade ringt och identifierat sig med min personbeteckning och också lyckats ändra mejladress till e-räkningarna. Det här uppenbarades då några betalningspåminnelser ramlade in.

Personen hade sedan beställt den dyraste telefonen i sortimentet - en Iphone med maximalt minne. Allt på kredit naturligtvis.

Någon hade köpt den dyraste datorn man kan köpa.

Följande vecka fick jag en betalningspåminnelse från Saunalahti. Någon – antagligen samma person – hade köpt en likadan Iphone och den dyraste datorn man kan köpa, en Macbook.

Följande vecka var klädbutiken Zalando ute i samma ärende. Det kom en räkning för kläder för några hundra euro.

Det blev sammanlagt tre brottsanmälningar och otaliga samtal till höger och vänster under flera månader. Fick ett indrivningsbrev någon månad senare med hot om tingsrätten, då Zalando inte hade utrett ärendet.

Flera månader efter den här processen hajade jag fortfarande till då jag såg vita kuvert ligga på tambursgolvet. Det var otrevligt.

Sedan bestämde jag mig för att göra en frivillig kreditspärrning. Nu kan man inte mera köpa på kredit i mitt namn.

Jag vet inte vad som hände med mina anmälningar. Polisen hörde aldrig av sig.

Tycker att det är fruktansvärt att man kan köpa saker genom att ringa upp ett företag och bara ange namn, adress och personbeteckning.

Jag vet inte vad som hände med mina anmälningar. Polisen hörde aldrig av sig.

Vet fortfarande inte vem som gjorde det eller hur personen/personerna fick tag på mina uppgifter. Kanske ett lönekuvert i soporna? Kanske personen i Alepa kollade extra noga då jag köpte öl?"

Signaturen Sebe

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes