Hoppa till huvudinnehåll

Vårt behov av manliga genier är omättligt

Anders Johansson är docent i litteraturvetenskap vid Umeå universitet.
Anders Johansson har forskat i manliga självframställningar i litteraturen. Anders Johansson är docent i litteraturvetenskap vid Umeå universitet. Bild: YLE/Marit Lindqvist litteraturvetenskap,anders johansson,Umeå universitet

En av vårens mest intensiva litteraturdiskussioner har handlat om Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig och Horace Engdahls Den sista grisen som båda på olika sätt faller in i diskussionen om gränsdragningen mellan fakta och fiktion och frågan om varför vi älskar att läsa litterära självframställningar och bekännelselitteratur.

Trots att såväl Ebba Witt-Brattström som Horace Engdahl har undanbett sig läsningar av deras respektive verk som på något sätt skulle tangera dem själva eller deras privatliv - och framför allt parets upprivande skilsmässa - är det hart när omöjligt att låta bli att läsa in biografiska element mellan raderna.

Skrivandet som ett individualistiskt projekt

De senaste tio-femton åren har det utkommit en uppsjö av böcker som rör sig i gränslandet mellan fakta och fiktion, som suddar ut gränserna mellan självbiografi och roman/dikt/drama.

De allra flesta av dessa böcker är skrivna av män med Karl Ove Knausgårds Min kamp-serie som det klarast lysande exemplet på denna litterära genre som går under beteckningen autofiktion.

Litteraturvetaren Anders Johansson är universitetslektor vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet, och i boken Självskrivna män: Subjektiveringens dialektik analyserar han orsaken till vår tids stora efterfrågan på (framför allt) manliga författares till synes ändlösa berättelser om sig själva.

Allt fler berättelser idag är föregivet eller fiktivt självbiografiska och enligt Anders Johansson har skrivandet i allt högre grad blivit ett individualistiskt projekt.

Det som framför allt intresserar Anders Johansson är subjektets kris och hur det kommer till uttryck i ett antal manliga författares verk.

De författare som Johansson tar fasta på är Karl Ove Knausgård, Lars Norén, P-O Enquist, Per Wästberg, Zlatan Ibrahimovic, Johan Jönson, Martin Kellerman, Yahya Hassan och Eric Ericson – texter som företräder olika genrer, olika temperament och olika stilar.

Pärmbild till Anders Johanssons bok "Självskrivna män".
Pärmbild till Anders Johanssons bok "Självskrivna män". Bild: Glänta förlag Anders Johansson,Autofiktion,subjekt (filosofi)

Det fria subjektet satt på undantag

Anders Johansson utgår från tankegången och hypotesen att det moderna subjektet uppstod under sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal – genom industrialisering, urbanisering, sekularisering och demokratisering.

Enligt den föreställningen uppstod vid den här tidpunkten tanken på människan som en självständig och autonom varelse som kan konstituera sig själv.

Hen var inte längre en undersåte i Guds universum eller Guds skapelse, utan hen tog plats som en självständig individ som konstituerade sig själv genom sina egna tankar och handlingar.

- Frågan är om inte detta subjekt idag är passerat och befinner sig i kris på olika sätt. Dagens människa är i allt mindre grad självständig och har allt mindre att säga till om beträffande sitt eget liv. Idag är vi i händerna på större apparater, såsom mediala aktörer, cybernetik och ekonomiska förhållanden som gör att vi i allt mindre utsträckning förmår styra över våra liv samtidigt som vi paradoxalt nog föreställer oss eller kommenderas att ta livet i egna händer.

Vi lever i en superindividualistisk tidsålder där vi i uppmuntras att förverkliga oss själva och att vara oss själva nog samtidigt som vi i allt mindre grad är fria att fatta egna val.

Denna paradox kommer också till uttryck på olika sätt i de författarskap som Anders Johansson har tagit fasta på i sin bok om självskrivna män och subjektets kris.

- Vi har en memoarförfattare som Per Wästberg som skriver och agerar som ett subjekt som är väldigt säker på sig själv, på sin position och sin fria vilja samt sina omdömen. Man kan säga att han framstår som en inkarnation av det starka fria moderna manliga subjektet. Hos honom finns det förvisso också små stunder av kris eller tvivel på vem och vad han är, och de glimtarna ter sig väldigt intressanta när säkerheten själv framstår som osäker. Därutöver har vi hela skalan till en författare som Johan Jönson som skriver vad som brukar kallas för postmodern arbetardikt med ett självhatiskt subjekt i fokus: här finns hat mot överheten, mot jaget själv, mot kroppen … Man kan säga att Johan Jönson dekonstruerar sig själv. Han skriver sig fram och ut ur det han är, han låss mot den form av manlighet som Per Wästberg tar för given.

Fiktionen ger oss den starka självständiga individen

När man talar och skriver om autofiktion idag går det inte att undvika Karl Ove Knausgård som i sex band har skrivit om sitt liv med det egna jaget som nav och utgångspunkt.

Anders Johansson säger att han inte är något stort fan av Knausgårds böcker, och att han snarast är intresserad av Min kamp-serien som fenomen och vad som gör att dem så oerhört populära.

- Hos Knausgård finns en motstridighet och en ambivalens i förhållandet till och synen på det manliga subjektet, men det som är intressant är hur Knausgård ständigt återkommer till tanken på det starka jaget – även om han reflekterar öppet över sin egen svaghet. Knausgård har en konservativ tro på det manliga geniet.

En av orsakerna till Knausgårds omåttliga popularitet tror Anders Johansson är att Knausgård tillhandahåller fiktionen, berättelsen, om den starka självständiga individen – en bild som vi själva har allt svårare att leva upp till idag.

- Vi beundrar starka förebilder som Zlatan och andra stjärnor och kändisar, och de blir ett slags ställföreträdare för allt det som vi inte kan vara. Geniet vi alla vill ha.

Knausgård på bokmässan i Helsingfors 2012
Karl Ove Knausgård. Knausgård på bokmässan i Helsingfors 2012 Bild: Yle norsk författare

Autofiktion vs själbekännelselitteratur

I boken Självskrivna män: Subjektiveringens dialektik konstaterar Anders Johannson att vårt sug efter framför allt de manliga jag-berättelserna visar på vårt behov av Geniet, Författaren och Entreprenören. Vi vill läsa den självständiga individens egen skapelseberättelse.

- Givetvis finns det tack och lov också andra berättelser att ta del av, litteraturen är mer mångfaldig och större än så, men de böcker som säljer, de författare som får sitta i tv-soffan och de böcker som vinner pris företräder i första hand denna litteraturgenre idag. Det är onekligen en dyster bild av vår samtid, säger Anders Johansson som tycker att den bekännelselitteratur som framför allt ett antal kvinnliga författare skrev på 1970-talet är mycket mer intressant. Det var en annan typ av jagberättelser med andra politiska förtecken än den vi ser idag där stora män skriver tjocka böcker om sig själva …

Eva Witt-Brattström.
Ebba Witt-Brattström Eva Witt-Brattström. Bild: Gunilla Celvin ebba witt-brattström

Enligt Anders Johansson skiljer sig dagens manliga autofiktion från 1970-talets kvinnliga bekännelseböcker i det att kvinnorna hämtade sin energi ur en underordnad position och att bekännelselitteraturen ofta var ett kollektivt projekt snarare än ett individuellt projekt.

I Sverige har också ett antal kvinnliga författare skrivit in sig i den autofiktiva bekännelselitteraturen, såsom Carina Rydberg, Maja Lundgren och Ebba Witt-Brattström – men enligt Anders Johansson förändras inte nödvändigtvis premisserna när en kvinna träder in på scenen.

- De kvinnliga författarna är en del av den patriarkala strukturen, vare sig de vill det eller inte, konstaterar Anders Johansson.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje