Hoppa till huvudinnehåll

Jorma Ollilas bolag har rötter i Mossack Fonseca – “Det har inget att göra med Panama”

Jorma Ollila
Jorma Ollila Bild: Outokumpu Jorma Ollila,ollila

Nokias ex­vd Jorma Ollilas investeringsbolag är ursprungligen skapat med gemensamma krafter av den panamanska juristfirman Mossack Fonseca och ett dotterbolag till Skandinaviska Enskilda Banken (SEB).

Dotterbolaget heter LWM, och det erbjuder skatteparadistjänster i Luxemburg.

Bolagets kanske kändaste finska kund är Nokias tidigare vd Jorma Ollila. De så kallade Panama­dokumenten visar att Ollilas investeringsbolag Kestrel via LWM har rötter i den panamanska juristfirman Mossack Fonseca.

I juni 1999 köpte LWM två bolag i det lilla öriket Niue av Mossack Fonseca. Det ena av dessa bolag, vid namn Incorp, grundade i sin tur bolaget Kestrel i Luxemburg.

LWM sålde Kestrel till Ollila 2001.

Ollila har gjort investeringar på egen hand samt i samarbete med de finländska placerarna Georg och Henrik Ehrnrooth. Numera äger bröderna Ehrnrooth bolaget LWM.

Kestrels historia är ett typexempel på hur LWM och advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama går till väga när de grundar bolag i skatteparadis åt sina klienter. Bolagen konstrueras oftast så att det är svårt att spåra de verkliga makthavarna. De personer som skrivs in i officiella register är så kallade bulvandirektörer som är anställda vid juristfirmorna.

Under 16 år förekommer Jorma Ollilas namn en enda gång i Kestrels dokument. 2003 sköt han till ett kapital på 100 000 euro, vilket nämns i ett dokument som skickats till handelsregistret i Luxemburg.

“Skattemyndigheterna vet allt”

Ollila svarade inte när Yle ringde, utan återkom senare per sms. Ollila säger att han inte kände till vilken roll Mossack Fonseca spelade i det bolag som grundade hans eget bolag.

“De finska skattemyndigheterna har hela tiden känt till det bolag som grundades åt mig som kund i SEB. Bolaget har inga kopplingar till Panama”, uppger Ollila.

Yle bad också Ollila berätta vad han generellt anser om strukturerna i skatteparadisindustrin, som gör det möjligt att dölja de verkliga ägarna. Ollila avböjde en intervju, och bad redaktionen kontakta hans jurist Robert Liljeström.

“Grundades för fastighetsaffärer, skulle investera i teknologiföretag”

Liljeström förklarar bakgrunden till Ollilas investering. Han säger att bolaget grundades för att göra fastighetsaffärer i Luxemburg.

– Det var ett bolag som grundade ett bolag som köpte en fastighet. Affären gjordes där, säger Liljeström.

Han berättar inte vilken den aktuella fastigheten är, eftersom det inte “hör hemma i offentligheten”. Liljeström säger att bolaget fortfarande äger fastigheten.

– Där har ingenting förändrats.

Enligt det senaste fastställda bokslutet hade Kestrel tillgångar på cirka 2 miljoner euro. Några år tidigare var summan fyrdubbel.

– Bolaget gjorde några investeringar tidigare. Tanken var att han (Ollila) den vägen aktivare skulle ha investerat i teknologibranschen, men det lyckades inte. Därför har det kapitalet tagits ut ur företaget, säger Liljeström.

Ollila har tidigare berättat att han skaffade bolaget för placeringsverksamhet, för att det i början på 2000­talet bara fanns ett litet utbud av Private Banking (kapitalförvaltning) i Finland. Han har också poängterat att han inte eftersträvat skatteförmåner genom bolaget.

Böter av Finansinspektionen

Ollila nämnde inte Kestrel i sina insideruppgifter på över tio år. När Helsingin Sanomat rapporterade om bolaget 2013, så skyndade sig Ollila att lägga till uppgiften i insiderregistret. Han fick senare 3000 euro i böter av Finansinspektionen för denna underlåtelse.

Ollila sade då att hans jurist sagt att bolaget inte behöver rapporteras i insiderregistret. Liljeström säger att instruktionerna inte kom från honom, utan inifrån Nokia.

– De ansåg att bolaget var ett fastighetsbolag, som inte behöver rapporteras. De glömde att det fanns planer på att investera i teknologibranschen via bolaget. Det skedde aldrig.

– Jag tycker att den (boten) var lite onödig. Det där bolaget gjorde ju aldrig börsaffärer eller något annat, säger Liljeström.

Skribenter: Tuomas Kerkkänen, Jyri Hänninen, Salla Vuorikoski.