Hoppa till huvudinnehåll

Han läser ÅU högt för sin hund

Jukka Aaltonen
Jukka Aaltonen Jukka Aaltonen Bild: Yle/Maud Stolpe jukka aaltonen

Jukka Aaltonen tillträder som chef för Åbo Svenska Teater i augusti. Redan nu förbereder han sig för jobbet för fullt och pendlar mellan Åbo Stadsteater och ÅST.

Jukka Aaltonen berättar att hans bakgrund var helt finskspråkig ända tills han for till Dragsvik efter studenten. Att han valde Dragsvik berodde på att hans mamma ansåg att Dragsvik och Åbo Akademi var en bra väg att välja i livet, så det gjorde han.

Har gjort det mesta inom teater

Studierna vid Åbo Akademi drog ut på tiden och samtidigt spelade han teater på finska vid Studentteatern och småningom hoppade han av studierna.

Georg Malvius, som vid den här tiden var chef för ÅST, såg Jukka Aaltonen i Studentteaterns Ovien ulkopuolella och erbjöd honom jobb i West Side Story. Det jobbet hade han i alla fall inte råd att ta emot, eftersom han samtidigt jobbade i Stockholm och ÅST betalade så dåligt.

Då uppmanade Georg Malvius honom att söka till teaterskolan, där han själv satt i juryn. Tala om objektivitet säger Jukka Aaltonen. Till teaterskolan kom han i alla fall inte in och fick i stället jobb som skådespelarpraktikant på ÅST, vilket han var i tre år.

Efter det här blev det Köpenhamn, teatern i Rovaniemi , Kajana stadsteater, Åbo Nya teater, Åbo Stadsteater och under en två års tjästeledighet ÅST och sedan stadsteatern igen.

Jukka Aaltonen i Åbo Svenska Teaters pjäs om Helene Schjerfbeck.
Jukka Aaltonen i Helen Sjerfbeck på ÅST Jukka Aaltonen i Åbo Svenska Teaters pjäs om Helene Schjerfbeck. Bild: Yle/Samuli Holopainen jukka aaltonen

På ÅST har han regisserat två pjäser och i höstas sökte han chefstjänsten, fick den och nu är han där igen efter 35 år.

På frågan hur han kom att söka den här tjänsten, säger Jukka Aaltonen att han har prövat på det mesta inom teater; han har varit skådespelare,han har regisserat, skrivit pjäser, har en massa förtroendeuppdrag och så älskar han ÅSTs salong.

Han säger att han dessutom känner personalen och många är samma människor som var där redan för 35 år sedan. Vidare känner han teatern med dess problem och goda sidor. Allt det här gjorde att han valde att söka jobbet.

Teatrarnas problem

Jukka Aaltonen säger att ÅST dras med samma problem som alla andra teatrar, det vill säga ekonomin. Stöden skärs ner varje år och repertoaren måste planeras enligt det.

Här citerar han Dick Idman och säger att om han skulle spela alla de pjäser han vill på ÅST, så skulle ÅST inte längre existera om två år.

Man måste helt enkelt ta hänsyn till publikunderlaget, som är ganska smalt. Vidare har antalet skådespelare minskat radikalt och tekniken har blivit svårare.

Jukka Aaltonen i Tamara
Jukka Aaltonen i Tamara Jukka Aaltonen i Tamara Bild: Otto-Ville Väätäinen jukka aaltonen i tamara

En verkligt positiv sak är i alla fall att marknadsföringen har blivit så mycket effektivare. I början av 1980-talet fanns på ÅST bara en person som marknadsförde teatern och då satte man helt enkelt in en annons i tidningen och satt sedan och höll tummarna för att folk skulle komma. Nu är det helt annorlunda.

Som chef kommer han inte att få sitta och njuta av den vackra teatersalongen, som han älskar, utan då gäller det att hålla i trådarna bakom kulisserna. Men han säger att han har sett många teatrar av olika slag och vet hur de fungerar.

Han medger att det här med budgetering och finansiering absolut inte är hans starkaste sidor, men här räknar han med att ÅST ska hitta en bra ny ekonomichef då Sven Mattsson går i pension efter 40 år.

Det är lätt att locka kvinnor

Just nu är det bråda dagar för Jukka Aaltonen. Dels försöker han sätta sig in i jobbet på ÅST samtidigt som han jobbar som skådespelare på Åbo Stadsteater, där han hade premiär på Robin Hoodin sydän för bara två veckor sedan. Det här betyder att han springer mellan de båda teatrarna hela tiden.

Då det gäller att utveckla ÅST säger han att han nog har många fina tankar, vilket man ska ha då man börjar på ett nytt jobb.

Det går nog att locka kvinnor mellan 40 och 80 år till salongen. Det vet alla. Det som däremot är svårt är att locka unga mellan 15 och 30. Här är problemet det att man inte har resurser att producera pjäser för den här ålderskategorin.

Det man borde komma igång med är att hitta finansiering och kontakta de teatergrupper, som finns i Helsingfors och få dem att gästspela till exempel en gång per år just för de yngre åldersgrupperna.

Jukka Aaltonen i Robin Hoodin sydän
Jukka Aaltonen i Robin Hoodin sydän Jukka Aaltonen i Robin Hoodin sydän Bild: Otto-Ville Väätäinen jukka aaltonen i robin hoodin sydän

Om man skulle kunna skapa ett nytt publikunderlag med dylika lockbeten kunde man efter några års satsningar småningom också satsa egna produktioner på de unga. Det handlar helt enkelt om att lära de unga att komma till teatern.

Musikpjäser vill Jukka Aaltonen också fortsätta med i och med att de här också lockar en finsk publik till ÅST, men amerikanska musikaler undanber han sig för sin egen del. Här påpekar han att gränsen mellan musikaler och musikteater är hårfin och påminner om att det finns mycket annat än just amerikanska musikaler.

En annan sak då det gäller utveckling av ÅST konstaterar han att flera av dem som nu jobbar på ÅST ganska snart kommer att gå i pension och då gäller det att hitta de bästa krafterna, som kan ersätta dem och utveckla ensemblen.

Gärna skulle han röra om riktigt ordentligt i grytan, men då borde man kunna planera riktigt långsiktigt. Här är ett problem att chefskontrakten i allmänhet löper på tre år vid ÅST och det brukar betyda, att chefen första året är full av entusiasm, andra året visar vad han går för och tredje året mest lyser med sin frånvaro!

Själv är han i alla fall inte den typ av chef som sitter bakom skrivbordet och slår näven i bordet och skriker "verkställ!" Allt som görs måste göras i samarbete med resten av personalen.

Blev överraskad över att få jobbet

Jukka Aaltonen berättar att han sökte chefsjobbet på ÅST för tio år sedan och blev tvåa. Nu då platsen lediganslogs igen ringde han ÅSTs styrelseordförande, Barbro Schauman, och frågade om det alls löns för honom att söka i och med att han inte har svenska som modersmål.

Hon uppmanade honom att söka och av totalt elva sökande var han en av tre som gick vidare. Ända till den sista sekunden var han i alla fall övertygad om att han skulle bli tvåa igen.

Någonstans trodde han att en finskspråkig inte kan bli chef för ÅST, som är så mycket mer än bara en teater. Det handlar ju om en svensk kulturell institution som ska bevara det svenska. Här må påpekas att han talar en alldeles utmärkt svenska.

Jukka Aaltonen i Einar och Aili
Jukka Aaltonen i Einar och Aili Jukka Aaltonen i Einar och Aili Bild: Mika Hilttunen jukka aaltonen i einar och aili

Dessutom lever vi i en tid då språkgränserna är ganska starka och alla har vi hört om tvångssvenskan och inställningen till den. Jukka Aaltonen säger att han är mycket tacksam över att han fick jobbet och i och för sig kan han vara ett exempel på att det lönar sig att lära sig svenska.

Sedan ÅST inledde sin verksamhet 1839 har alla chefer haft svenska som modersmål, med undantag av Georg Malvius vars modersmål är ungerska. Jukka Aaltonen blir med andra ord den allra första chefen med finska som modersmål.

Som en liten parentes berättar han att han sedan han fick jobbet har börjat läsa ÅU högt för sin hund om morgnarna för att öva sin svenska så mycket som möjligt.

Skillnad mellan svensk och finsk teater

Jukka Aaltonen säger att det är stor skillnad mellan svensk och finsk teater och det har sina historiska skäl. Den finska teatern är mera jordnära och har sina rötter i nykterhets- och arbetarrörelsen, medan den svenska teatern kommer från Västeuropa och har mer av hovtradition och borgerlighet i sig.

Han säger att båda traditionerna kan berika varandra. På svenska finns farser, revyer och komedier som är mycket snabbare och ofta tekniskt mycket skickligare och nya strömningar kommer snabbare.

Den finska teatern är mera jordnära och råare och har ett långsammare tempo och berättar kanske om andra saker än den svenska teatern, säger Jukka Aaltonen.

På frågan vad han vill sätta upp på ÅST, förutom den tidigare nämnda musikteatern, säger han att gamla klassiker nog passar bra men att de kunde göras på ett modernt och annorlunda sätt.

Ett exempel på det här är Stormskärs Maja, som alla känner till, men som nu har satts upp på ett helt nytt sätt på ÅST i Jakob Höglunds regi. Varför inte spela andra klassiker på samma sätt?

Planer och funderingar har Jukka Aaltonen nog, men allt vill han inte avslöja i det här skedet, men kontakten till den hela finlandssvenska teatervärlden vill han etablera och upprätthålla.

Under sina år vid olika teatrar har han själv upplevt både bra och dåliga chefer. På frågan hurudan han själv tänker bli, svarar han att han nog vill diskutera med personalen men ändå klara av att fatta beslut.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland