Hoppa till huvudinnehåll

Rastlös vagabond har hittat sitt hem i Bali

Cia Lönnström i sitt utekök i Sanur, Bali. Hittekatten Valentina i famnen
Cia med hittekatten Valentina. Cia Lönnström i sitt utekök i Sanur, Bali. Hittekatten Valentina i famnen Bild: Yle/ Tiina Grönroos samtal om livet,Bali,Bali,Indonesien,turism,hinduism,kulturskillnader,rastlöshet,djurskydd

En ständig rastlöshet och känslan av att inte höra hemma någonstans har gjort att Cia Lönnström har bott utomlands i flera repriser. Sedan fem år tillbaka bor hon på ön Bali i Indonesien. Cia har inga planer på att återvända till Finland trots att hon är allvarligt sjuk.

Det är kväll i början av april 2016 när jag träffar Cia Lönnström i hennes hem i Sanur, en turistort i sydöstra Bal. Huset ligger ett stenkast från den livligt trafikerade huvudgatan.

Cia har besök av Markku, en av cirka 30 finländare som bor på Bali. Han har kommit med lasagne. Den lilla finländska Baligruppen är tajt och alla känner varandra. Jag fick till exempel tips om Cia via Toni från Rovaniemi.

När Cia och jag träffas visar det sig att vi också har en gemensam kompis på Facebook. Den finlandssvenska ankdammen är liten trots att det kan skilja oceaner mellan oss.

Gatan där Cia Lönnström bor, en sidogata till den livligt trafikerade huvudgatan i Sanur, Bali
Cias hemgata i Sanur Gatan där Cia Lönnström bor, en sidogata till den livligt trafikerade huvudgatan i Sanur, Bali Bild: Yle/ Tiina Grönroos samtal om livet,Bali,gator,kväll,Sanur

Cia är aktiv på webben. Det är här hon håller kontakt med övriga finländare på Bali och vännerna som finns på olika håll i världen. Det är också via webben hon organiserar sitt frivilligarbete med hemlösa katter och hundar.

Hon ger också skötselråd och informerar andra som vill hjälpa till med djurskydd. Eftersom Cia har ett pensionärsvisum får hon inte jobba på Bali, men hon jobbar ideellt för flera djurskyddsorganisationer.

- Vid det här köksbordet har det opererats flera katter. Hundarna opereras direkt på golvet, berättar Cia.

sterilisering av katt på köksbord i Bali.
sterilisering av katt på köksbord i Bali. Bild: privat/Cia Lönnström katt,hemlösa katter,sterilisering (medicinska åtgärder),veterinärer,Bali,djurskydd,samtal om livet

Vi sitter utomhus, men under tak. Här har hon ett litet utekök som hon låtit tillverka. Inne i huset har hon några rum. Huset ägs av en balinesisk familj och hon är deras hyresgäst. Cia hyr i sin tur ut ett av sina rum till turister. Det är dottern Millis rum som blev ledigt efter att hon återvände till Finland.

- Hon blev kär i en indonesisk kille och när de blev med barn ville Milli flytta tillbaka till Finland.

Cia själv har inga planer på att flytta tillbaka till Finland. Hon har faktiskt inga planer överhuvudtaget att flytta från Bali. Den rastlösa vagabonden som bott bland annat i Storbritannien, Sverige och Thailand har funnit sitt paradis.

- Jag gillar kulturen och människorna här på ön. Det finns så mycket att utforska. Jag har bara skrapat lite på ytan.

Alla barn föds med fyra änglar

Cia Lönnström berättar om öns största religion, hinduismen, som egentligen har en egen balinesisk variant där animismen är viktig. Naturen har en själ och till exempel träden har en egen ande.

Det här märks när man rör sig runt på ön. Många träd har ett tygstycke runt stammen. De här träden är heliga och de har ett eget litet tempel, ungefär som ett fågelbräde, dit man kommer för att offra.

Ett träd där stammen är beklädd med tyg. Bali. Visar att trädet är heligt.
Trädstammen är beklädd med tyg. Trädet är heligt. Däremot har detta träd inget eget tempel. Ett träd där stammen är beklädd med tyg. Bali. Visar att trädet är heligt. Bild: Yle/ Tiina Grönroos träd,Bali,gudar

Överallt ser man dessa små tempel. Bland annat familjen som Cia bor hos har ett eget litet familjetempel dit barnen går med offergåvor innan det är dags att åka till skolan. Den här ritualen utförs varje morgon hemma, på hotellen, stränderna, överallt. Man lämnar lite mat, kanske en blomma, en cigarett, slant och rökelse. Det är gåvor till gudarna. Duvorna äter en stund senare upp maten.

- Det är oerhört fascinerande. Jag brukar föra långa samtal med min hyresvärd. Han har berättat att varje litet barn som föds får fyra änglar som följer med hela livet. Precis som i buddhismen är karman viktig. Lever man ett gott liv får man en bra karma, men är man en skitstövel blir ens nästa liv ett helvete.

Det där med vagabond är en ganska bra benämning på Cia. I och för sig har hon mestadels bott i Helsingfors och faktiskt kan man till och med begränsa hennes finländska bopålar till Drumsö. Men i praktiken har hon rest iväg genast som hon har haft mer än tre veckor ledigt och tillräckligt med pengar.

Numera finns inte bostaden på Drumsö kvar längre. Den såldes när hon tillsammans med dottern Milli flyttade till Bali. Egentligen reste de till Australien, men Australien kändes fel.

- Så vi gick in till en resebyrå och frågade ”vart kan vi åka idag då?”. Vi fick två alternativ, Singapore eller Bali. Det blev Bali.

Då var Milli 16 år och hade gått ut grundskolan i Finland. Det kändes okej för både mor och dotter att lämna Helsingfors. Dessutom hade de redan tidigare prövat på att bo utomlands.

- När Milli var i tolvårsåldern tog vi ett år sabbatsledigt från skola och jobb och reste till Thailand. Vi bodde i Phuket. Jag har fortfarande kontakt med mina thailändska vänner, men där skulle jag inte längre vilja bo. Det har blivit för mycket turism i Thailand.

På Bali finns det förstås också turister, i synnerhet australier, fransmän och holländare. Turismen är superviktig, efter terrordåden på Bali tömdes ön på turister och det dröjde närmare fem år innan de återvände. Det var ekonomiskt svåra år för Bali.

Trots turister som kan vara både stökiga och nyfikna samt utlänningar som kommer med sina värderingar och synpunkter, håller ortsbefolkningen hårt på sin egen kultur och egna traditioner.

begravningsceremoni i Bali. En färggrant prydd kista bärs på närmare tio personers axlar genom byns gata.
Begravningsceremoni på Bali. begravningsceremoni i Bali. En färggrant prydd kista bärs på närmare tio personers axlar genom byns gata. Bild: Yle/ Tiina Grönroos Bali,begravning,hinduism,Indonesien

- Krematoriet är ett helt vanligt ställe där folk samlas klockan elva på förmiddagen. Hit kommer lokalbefolkningen. Ingen gråter, alla är på gott humör. Man sitter på små caféstolar och äter och dricker tillsammans. För den döda väntar ett nytt, förhoppningsvis bättre liv.

Blev lämnad på ett barnhem

Vi backar i tiden. Cia Lönnström föddes 1957 i Helsingfors. De första fyra åren bodde hon på ett barnhem, sedan blev hon adopterad.

- Jag pratade finska de första åren, men mina adoptivföräldrar var svenskspråkiga.

Cia har gått i skola i Drumsö och blev student 1977. Hon känner till sina biologiska föräldrar och vet också varför hon sattes på barnhem.

Det är den vanliga historien där tjänsteflickan blev på smällen.

- Jag började forska efter mina föräldrar när jag var i tonåren. Som femtonåring fick jag veta namnen. Men jag träffade min mamma först som 25-åring. Jag har också träffat min pappa, men det var senare.

Cia berättar att det var oerhört nervöst att träffa sina föräldrar. Med mamman gick det bra och de fortsatte också att träffas. Pappan bodde vid det laget i Spanien och det mötet var formellt och kort.

Cias biologiska mamma kom från ett fattigt hem. Pappan var son i den familj där mamman jobbade.

- Det är den vanliga historien där tjänsteflickan blev på smällen.

Cia fick hjälp av frälsningsarmén med att spåra sina biologiska föräldrar. I övrigt vill Cia inte tala om sin uppväxttid. Det är en period av livet hon inte vill tänka tillbaka på. Men hon är glad över att hon känner till sin bakgrund.

- Det är viktigt att veta varifrån man kommer, men också vad som finns i generna vad beträffar sjukdomar och annat. Nu har vi tappat kontakten, min mamma och jag, men jag vet att hon lever.

Cancer i lymfsystemet

Vi halkar in på sjukdomar. För knappt ett halvt år sedan fick Cia Lönnström veta att har lymfom eller lymfkörtelcancer. Fast egentligen har hon haft det på känn en längre tid.

- Jag brukar gå på promenader med mina hittehundar, men så började jag bli så trött av att bara gå. Jag ville bara sova mer och mer. Just nu överlever jag en dag i sänder. Jag går på kemoterapi. Jag har inte förnekat det här. Jag är inte arg på min cancer. Eftersom jag är vårdutbildad kan jag hantera det.

Cia har bättre dagar och hon har sämre dagar. Hon tar värktabletter, men inte varje dag

- Vården här är helt okej. Min cancer går inte att bestråla. Vid sidan av kemoterapin använder jag mig av naturmedel, bland annat ingefära och gurkmeja. Det lär vara bra, man tar ju till varje knep, säger Cia och småskrattar.

Hon väljer att skratta framom att gråta. Och hon ser cancern som en fas i sitt liv, en fas att ta sig igenom.

- Men till Finland åker jag inte!

Cia är väldigt bestämd på den punkten. Hon tänker kämpa, men på sina villkor.

- Snabbare dör jag i ett fängelse, det vill säga mellan fyra väggar i Finland än här, var jag får vara fri.

Venedig är mystiskt, vackert och favoritresmålet

Cia Lönnström har bott i Thailand, men hon har också bott en tid i Storbritannien dit hon reste som ung på grund av kärlek. Hon bodde också några år i Sverige och jobbade inom åldrings- och sjukvården.

I Sverige utbildade hon sig till undersköterska (närvårdare) och hon har jobbat på olika sjukhus, också på Kirurgiska sjukhuset i Helsingfors. Rastlösheten har också gjort att hon ständigt sökt sig till nya jobb.

- Jag är helt klart en vårdare och jag är intresserad av medicin, men jag har också jobbat inom andra branscher. Att vårda människor som jag med en gång kunde se att var döende var oerhört tungt.

Cia har också rest en hel del med tåg. Men medan många andra vill besöka så många orter som möjligt under sin interrail, har Cia satsat på tre-fyra hållplatser.

Varje gång jag anlänt till Venedig med tåg har jag börjat gråta

- Jag vill alltid vara minst en vecka på ett ställe och varje interrailresa har alltid avslutats i Venedig. Det är något mystiskt med Venedig. När jag blev adopterad som fyraåring minns jag en tavla som föreställde Venedig med sina kanaler. Det var mormor som ägde tavlan och när hon dog var tavlan den enda sak jag ville ärva.

Cia ler när hon tänker på sitt favoritresmål.

- Varje gång jag anlänt till Venedig med tåg har jag börjat gråta. Väldigt känslomässigt, som att komma hem. Men ändå vill jag inte bo i Venedig. Det är ett bekant ställe, men ändå inte mitt. Nu är det tio år sedan senast.

På något sett känns det som om Cia inte tänker besöka Venedig flera gånger. Det är knappast på grund av cancern, nåja, kanske delvis just nu i denna fas av sjukdomen, men det verkar som om Cia är väldigt nöjd med sitt liv just här, på Bali. Den ständigt rastlösa Cia verkar ha rotat sig på Bali, precis som de heliga, tygbeklädda träden man ser lite här och där.

- De här fem åren jag har bott på Bali är nog de bästa fem i mitt liv. Absolut, det går inte att jämföra med något tidigare.

Läs också

Nyligen publicerat - Vega