Hoppa till huvudinnehåll

Jag vill läsa din mentalvårdsberättelse

Jessica Edén i en trappa på Lappvikens sjukhus.
Jessica Edén i en av trapporna på Lappvikens sjukhus. Jessica Edén i en trappa på Lappvikens sjukhus. Bild: Yle/Daniela Holm Lappvikens sjukhus,jessica eden

För nästan ett år sen, natten innan vi på Radioteatern skulle hålla planeringsmöte inför följande säsong, fick jag en vild idé: Att vi under Konstens natt 2016 skulle återskapa delar av Lappvikens nedlagda mentalsjukhus i Helsingfors och låta sedan länge tystnade röster väckas till liv i en hörspelsinstallation i gamla patientrum, korridorer och trappor.

Följande dag slängde jag fram mitt väldigt ogenomtänkta förslag till mina kolleger och möttes av en stor entusiasm.

Mot slutet av sommaren tog vi kontakt med Föreningen för mental hälsa och Lappvikens källa, som höll till i en del av det nedlagda sjukhuset och väntade på officiell rätt att få hyra utrymmena av Helsingfors stad, och möttes också där av stor entusiasm.

Hela hösten gick vi sen och väntade på att staden skulle fatta beslut om sjukhusets framtid, samtidigt som vi så smått började läsa på om byggnadens historia och fundera på upplägg om det skulle visa sig att våra planer skulle kunna bli verklighet.

I december fick vi sen äntligen veta att Föreningen för mental hälsa skulle bli den (officiella) hyresgästen och att vi i vår tur skulle få hyra delar av sjukhuset under Konstens natt.


Och känt hjärtat snörpas ihop av förtvivlan över alla de oroliga och olyckliga människor som har vårdats här, men också känt en stor respekt för dem som arbetade här på den tiden när de enda behandlingsmetoder som användes var lavemang och åderlåtning.

Vi har stått i överläkarens gamla lägenhet i sjukhusets andra våning, där doktor Thiodolf Saelan under flera år på 1870-talet skrev brev till Medicinalstyrelsen med begäran om en tilläggsbyggnad för smutsiga och våldsamma patienter.

Vi har stått i de ursprungliga korridorerna och tänkt oss stanken när en tredjedel av patienterna var s.k. orena, som urinerade mot väggar och i sängar och smetade ut sin avföring över golven och över sig själva. Och tänkt oss hur det kan ha varit att arbeta i sjukhusets tvättmaskinlösa bykstuga år 1860.

Och vi har stått i den korridor som i slutet av 1870-talet byggdes för dessa orena patienter och som senare blev den rättspsykiatriska avdelningen och känt ångesten i isoleringsrummet med galler för det högt under taket belägna fönstret och med en liten, stängd lucka som enda tidvis öppna kontakt till yttervärlden.

Concordia-Satan

Och vi har plöjt igenom Saelans detaljrika dagböcker där han redogör för sina patienters tillstånd och läst mängder av historiska berättelser om sjukhuset.

Om Aleksis Kivi, om under tre av de sex månader han vårdades på Lappviken inte sa andra ord är ”Ja”, ”Nej” och ”Concordia-Satan”.

Om fembarnsmamman ”MJ” som, jämte fyra av sina barn fick syfilis och togs in på sjukhuset efter att hon försökt ta livet av sig och som under den tid det finns anteckningar om henne blir allt mer förvirrad.

Om ”Patient T”, som gråter och är rädd, för att han under natten tyckt att det funnits ormar och vargar i hans rum.

Och om ”Handlare B”, som under sin första tid på sjukhuset lyckligt pratar om hur allt förvandlas till guld och silver, men som sedan plötsligt omnämns med texten ” Har i flera dagar ej förtärt annat än vin och vatten. Blicken ytterst matt, talar intet, ger endast några skrik ifrån sig. Talade förut om guld, som han såg överallt.”, och vars historia sedan plötsligt avslutas med orden ”Dog i går aftons”.

Lappviken invigdes 1841 och de sista patienterna lämnade sjukhuset 2008.

I vår hörspelsinstallation under Konstens natt kommer vi att låta många av patienterna från sjukhusets första tid höras.

I hörspelsinstallationen kommer också att finnas röster från en nyare tid: från patienter, anhöriga och vårdare som vistats i sjukhuset de senaste decennierna.

Det är här vi behöver din hjälp. Har du själv varit patient på en mentalvårdsavdelning? Har du haft en släkting eller en vän som har behandlats på Lappviken eller på en annan psykiatrisk avdelning? Har du arbetat på en psykiatrisk klinik?

Vilka är dina erfarenheter? Hur ser din historia ut?

Vi är tacksamma om du vill dela med dig av din berättelse. Allt från längre historier till korta, små detaljer hjälper oss att förstå hur livet på Lappviken kan ha varit.

Du får gärna vara anonym. Vi garanterar att reglerna för patientsekretessen följs.

Hur har du upplevt den finländska mentalvården?

Formuläret är stängt, tack till alla som deltog.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje