Hoppa till huvudinnehåll

Här samlas både levande och döda vid matbordet

thang nguyen sitter vid nyårsbuffé
På nyår äter alla släktingar tillsammans, säger Thang Nguyen. Det spelar ingen roll om man är död eller levande. thang nguyen sitter vid nyårsbuffé Bild: Yle/Matti Palmu bakom parabolen

En gång om året eldar Thang Nguyen upp en bunt sedlar ute på balkongen. Det är hans sätt att skicka pengar till andra sidan och den andliga världen där hans farfar och alla andra döda släktingar finns.

Pengarna är inte riktiga, utan tillverkade i ett slags papper, joss. Men de blir till valuta i himlen.

- De behöver ju något att leva på där också, säger Thang och förklarar att pengarna han skickar är som en slags lön.

- Vi får lön då vi arbetar, och farfar arbetar för oss eftersom det är honom vi ber till. I fjol gav han mig många bönesvar, dessutom.

Traditionen är buddhistisk och har blivit extra viktig för Thang sedan han flyttade hit för sex år sedan.

altare på nyår för thang nguyen
Altaret påminner mig om Vietnam, säger Thang Nguyen. altare på nyår för thang nguyen Bild: Yle/Matti Palmu bakom parabolen,Altare

Egentligen hade han aldrig tänkt stanna i Närpes, utan bara hälsa på sin pappa som jobbade här, i växthus, redan då.

- Närpes verkade så underligt, minns Thang. Man gick jättelångt, sen såg man kanske ett hus och så gick man jättelångt igen.

Hemma i Vietnam var han van vid stora städer, mycket ljud och mycket folk. Men här såg han nästan inga mänskor alls när han gick ut.

- Här stod det bara träd istället.

- Så jag tänkte nä, här stannar jag bara tre månader och sedan åker jag tillbaka.

Men ännu har han inte åkt tillbaka. Han fick sommarjobb, studieplats, finskt medborgarskap och märkte att livet började rulla på. Han lärde sig svenska och engelska, fick en finlandssvensk flickvän och märkte till sist att han inte ens ville åka tillbaka.

thang nguyen sitter vid nyårsbuffé
Vietnam är mitt hemland, säger Thang Nguyen. Och jag vill gärna resa dit igen, men det är i Finland jag vill bo nu. För det var här som livet började fungera. thang nguyen sitter vid nyårsbuffé Bild: Yle/Matti Palmu thang nguyen

Hans föräldrar har köpt två lägenheter på Åvägen i Närpes och där trivs han också bra nu.

- Åvägen är ganska speciell, säger Thang. Det bor flera bosnier och vietnameser här och alla kommer bra överens.

Vi brukar spela fotboll på somrarna. Bosnierna mot vietnameserna.― Thang

- Vi förstår varandra bra, för vi är alla främlingar i ett nytt land och har egna traditioner som vi ändå vill bevara. Bosnierna har sina traditioner och vi har våra.

Att elda upp sedlar ute på balkongen hör till det vietnamesiska nyårsfirandet.

altare på nyår hos thang nguyen
I år inträffade nyåret den sjunde februari, enligt vår västerländska almanacka. Enligt den buddhistiska kalendern var det den sista december år 2015 då. altare på nyår hos thang nguyen Bild: Yle/Matti Palmu thang nguyen

Nyåret innebär alltid att hela släkten samlas.

- Det blir extra viktigt att tänka på släkten då vi är så här utspridda, säger Thang som har familj både här, i England och i Vietnam.

En stor del av släkten är också i himlen, eller i andevärlden, och även dem ser alltså Thang till att träffa på nyåret.

- Det är en högtid för både levande och döda, säger han. Alla umgås. Vissa syns inte, men jag tror att de är här i alla fall.

altare på nyår för thang nguyen
Nyårsfirandet börjar egentligen redan ett par dagar innan, med alla maträtter som skall lagas och förberedas och altaret som skall pyntas med frukter, pengar, blommor, godis och alkohol. På själva nyårsafton serveras också maten där, på altaret. altare på nyår för thang nguyen Bild: Yle/Matti Palmu thang nguyen

- Först tänder vi rökelse och redan då känner jag att nu är det äntligen nyår. Att nu doftar det precis som i Vietnam.

Det är många känslor. Känslor som man behöver. Att man är lycklig. Att man är varm i hjärtat för att man har en familj.― Thang

Medan maten står serverad på altaret brukar Thang och hans familj också be till de döda släktingarna.

- Vi presenterar oss och säger hej, idag är det nyår och nu är ni välkomna hit för att äta och njuta. Vi tackar också för förra året och ber att det nya ska bli minst lika bra. Att vi ska vara friska och att de ska fortsätta att skydda oss.

Då man dör far man antingen till himlen eller ner till det dåliga stället. Mina släktingar for nog till himlen, för de var snälla allihop.― Thang

När farfar och resten av släktingarna ätit upp den andliga delen av maten, så dukas rätterna fram på en stor duk på golvet.

- Och sedan sitter vi där och bara äter och umgås i flera timmar.

vietnamesisk nyårsbuffe
På nyår tänker vi tillbaka på saker som hänt och undrar vad som ska hända i framtiden, säger Thang Nguyen. vietnamesisk nyårsbuffe Bild: Yle/Matti Palmu thang nguyen

Då och då stiger också någon upp för att gå ut och elda upp sedlar och servetter på balkongen.

- Det är vårt sätt att skicka post till himlen, säger Thang.

- Hemma i Vietnam brukar vi också elda upp små pappershus och pappersbilar, för vi tänker att allt som vi eldar upp här skickas upp till dem i himlen. Och de behöver ju hus och bilar och pengar lika mycket som vi.

- Men just hus och bilar har vi aldrig skickat härifrån. För sådana miniatyrer finns inte att köpa i Finland.

thang nguyen eldar pengar på balkongen
Vi skickar alltid lite pengar och servetter till farfar i slutet av året, säger Thang Nguyen. Så att han ska klara sig. thang nguyen eldar pengar på balkongen Bild: Yle/Matti Palmu thang nguyen

Thang Nguyen medverkar i Svenska Yles dokumentärserie Bakom parabolen.
Läs mer om produktionen Bakom parabolen här

Läs också

Nyligen publicerat - Bakom parabolen

  • "Tror du det är roligt?"

    Salih Mehmedagig hatar vapen.

    Salih Mehmedagic hatar vapen. - Man har fel i huvudet om man köper plastpistoler och gevär till sina barn, säger han. - Det är ingen lek. Det är business och kriminellt, hela vägen. Fabriksprocessen är också absurd, tycker han. - Först skissar man och ritar en planering. Sen bygger man vapnet och sen skjuter man dig. Med samma vapen!

  • "Gud har ju ingen fru"

    Vi är inte Guds barn. Vi är hans slavar, säger Seval Bitic.

    När Seval Bitic utövar islam blir livet mera inrutat och strukturerat. Han ber fem gånger om dagen och försöker styra sina handlingar och tankar enligt givna mönster.

  • Thang bjuder hemlösa spöken på mat

    Flickvännen Isabel Kullström vet inte vad hon ska tro

    De känner sig mest hemma hos varann, även om de kommer från helt olika kulturer. Det är bara synen på spöken som skiljer. Thang Nguyen tror att de finns och brukar bjuda dem på mat ibland, medan Isabel Kullström helst inte vill veta av dem. - Jag kan bli rädd när Thang börjar prata om spöken, säger hon.

  • "Koranen hjälper mig att somna om"

    Merjema Dizdarevic känner sig trygg då hon läser Koranen.

    Om Merjema Dizdarevic vaknar mitt i natten och är rädd, så hjälper det att läsa Koranen. Men då måste hon klä sig i slöja först.

  • Kungen från Jamaica

    Oneil Walker hade aldrig drömt om att flytta till Närpes.

    Åvägen i Närpes har många namn. Mammas gata. Allas gata. Vissa har också kallat gatan för sitt ghetto, då det samlats folk från många olika länder där. Oneil Walker kommer från Jamaica och hans närmaste grannar är hemma från Holland, Bosnien och Vietnam. Men just han har ändå aldrig kallat gatan för ett ghetto.

  • "Många levde dubbelliv på båten"

    Oneil och Lotten Walker träffades på ett kryssningsfartyg

    Varken Oneil eller Lotten Walker vill jobba på sjön igen. Åtminstone inte nu, när de har familj och små barn. Men det fanns en tid då personalen på kryssningsbåten var som deras familj, och det var under den tiden de träffades.

  • Här samlas både levande och döda vid matbordet

    Farfar syns inte, men finns här ändå, säger Thang Ngyuen.

    En gång om året eldar Thang Nguyen upp en bunt sedlar ute på balkongen. Det är hans sätt att skicka pengar till andra sidan och den andliga världen där hans farfar och alla andra döda släktingar finns.

  • "Jag tror på spöken"

    Buddhisten Thang Nguyen tror att det finns andar överallt.

    Thang Nguyen gick i lågstadiet när han såg ett spöke första gången. Det satt uppe i ett träd, hemma i Vietnam. Hans föräldrar är buddhister och Thang visste att de brukade tillbe döda släktingar, men han hade inte själv haft så många tankar på Gud. Och inte på spöken heller, för den delen. - Livet gick mest ut på att leka, säger han. Stränderna var långa och vita och havet var grönt.

  • "Det fanns massor av kärlek i ghettot"

    Oneil Walker växte upp i Kingston i Jamaica.

    I ghettot i Jamaica lärde han sig tidigt att han måste kämpa hårt. Nu bor Oneil Walker här tillsammans med sin hustru Lotten och har inga planer på att flytta tillbaka.

  • "Nu dansar alla med alla"

    Vi ska njuta, inte bråka, säger Enisa Mehmedovic.

    En gång om året åker Mensur Mehmedagic och hans kompisar från Närpes till Åbo, för att stiga ombord på kryssningsbåten. Balkan-kryssningen pågår i ett dygn och sägs vara den bästa festen i Europa, just då.

  • "Jag vill till paradiset efter döden"

    Seval Bitic behöver umgås med alla han förlorade i kriget.

    Han vill inte tro att livet slutar efter döden. Seval Bitic vill komma till paradiset då och umgås med sin mamma och pappa och alla andra han förlorade i kriget. Sina två bröder och många kompisar.

  • Han fick sju rätt på lotto

    Salih Mehmedagic hann bara inte lämna in lappen i tid.

    På dörren till sovrummet står orden med stora bokstäver: Love a lot. Det är det han kom fram till efter alla år i krig, att kärlek är det enda som räknas. Pengar betyder ingenting.

  • De längtar efter att få bära slöja

    Kvinnor i slöja har makt, säger Merjema Dizdarevic.

    De tycker att kvinnor i slöja är otroligt vackra och vill själva börja bära slöja på heltid en dag. Men inte än. Först vill de veta mera om islam och pröva på att leva efter reglerna.

  • "Mamma och pappa vill inte prata om kriget"

    De vill veta mera, men föräldrarna vill inte prata om det

    De har inga egna minnen av kriget. Och varken Merjema Dizdarevic eller Melisa Elkaz brukar prata om det med sina föräldrar heller. - Vi vet att de har varit med om det och vi vill veta mera, men de är så traumatiserade att vi måste undvika att fråga, säger Melisa. Merjemas pappa dog när Merjema var liten. - Jag har bara två minnen av honom, säger hon. Ena gången ser jag honom stå.