Hoppa till huvudinnehåll

Arvid Mörne-pristagare efterlyser större mångfald

Adrian Perera
Adrian Perera Adrian Perera Bild: Ylva Perera arvid mörnetävlingen

Adrian Perera från Åbo belönas med årets Arvid Mörne-pris för sina dikter.

- Det känns ganska overkligt, men kul, säger Perera.

Enligt prismotiveringen får Adrian Perera priset "för en sensuell och samtidigt högaktuell diktsvit som med smärtsam precision och språklig finess gestaltar både det etniska och det könsmässiga utanförskapet. Den synliga och den latenta rasismen, liksom offrets anpassningssvårigheter och skamkänslor, synliggörs i en helhet som utan pekpinnar eller brandtal men med osvikligt mod banar väg för mångfald framom enfald."

Huvudpersonerna i Pereras dikter utgörs av en familj som på olika sätt försöker hitta sig själv i olika slags situationer som de ställs inför i vardagen. Alla i dikterna har svårt att förlika sig med vad det är att höra hemma någonstans, berättar Perera.

Tanken med dikterna, som kom till under en vecka innan deadline, var delvis att belysa den rasifiering som finns i Svenskfinland.

Dikterna tar avstamp i Pereras liv, vars egna föräldrar kommer från Finland och Sri Lanka, men dikterna är ändå inte självbiografiska, poängterar Perera.

- Det är ganska ofta som vi inte går fram och talar med varandra. Vi utgår helt enkelt från att den här människan har den här klädseln och det här håret, så jag behöver inte ställa några frågor. Eller så ställer du helt enkelt en fråga som börjar och slutar med din förutfattade mening.

Vackert hår

Alla säger att jag har så vackert hår.

”Det är så tjockt.
Inte alls
finskt.”

De försöker dra kammen genom mitt hår
men det är
för tjockt.

Alla är så imponerade.

”Ditt hår är så
asiatiskt.”

Kammen fastnar
en av tänderna går av.

Jag säger att det inte gör något.

Alla lämnar så mycket
i mitt hår.

― Adrian Perera

Efterlyser större mångfald

Det borde finnas en större bredd bland de röster som hörs i vårt samhälle idag, anser Perera.

- Vi kanske inte är så vana med att inte exotisera, utan är det så att du kommer från ett visst land så då ska du helt enkelt tala om det där landet och du ska inte ha en åsikt om någonting annat sist och slutligen.

Men visst har det så småningom också börjat ske en förändring, menar Perera.

- Åtminstone så hoppas jag att vi pratar mer "med" istället för "om". Jag tror det är viktigt att våga utmana sig själv på den här punkten för alla parter. Det krävs anpassning från alla håll.

Första priset i tävlingen ser Perera som en sporre att fortsätta skriva, trots att det kanske inte begränsas till dikter utan också breddas till serier.

-Till hösten kommer jag att söka in till en serieteckningsutbildning i Malmö. Eftersom serieteckning är både bild och ord så det är definitivt kul att ha fått det här erkännandet. Då känner jag mig tryggare i att fortsätta skrivandet.

Black! Black!

Min far har en favoritfråga:

"Vems pojke är du?"

Han tror att svaret är enkelt.

Min far är
mitt pass
mitt namn
mitt land.

Vi sitter i det röda huset
med vita knutar och rimfrost
i fönstret.

Min far säger
att alla flyktingar
är terrorister.

Han säger
att det är farligt att öppna gränsen för
unga bruna män.

Jag frågar
hur jag skiljer mig från dem.

Han säger
"Gud vet vems pojke du är.

Syrierna som stiger av tåget
ler mot mig.

Black! Black!
hojtar de glatt.

Tolken förklarar
"De tror att du är
som de."

De vet
vems pojke jag är."

― Adrian Perera

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland