Hoppa till huvudinnehåll

När världen går under står kvinnan pall

Tris (Shailene Woodley), Furiosa (Charlize Theron), Katniss (Jennifer Lawrence) och Cassie (Chloë Grace Moretz)
Tris i Divergent, Furiosa i Mad Max: Fury Road, Katniss i Hunger Games och Cassie i The Fifth Wave. Tris (Shailene Woodley), Furiosa (Charlize Theron), Katniss (Jennifer Lawrence) och Cassie (Chloë Grace Moretz) Bild: SF Film Finland Oy, Nordisk film, Walt Disney Studios Motion Pictures Finland Shailene Woodley,Charlize Theron,Jennifer Lawrence,chloë grace moretz

De senaste åren har det uppstått en trend av dystopiska skildringar skrivna av kvinnor och med unga kvinnor som huvudpersoner.

Startskottet gick med Suzanne Collins trilogi Hunger Games, Hungerspelen som i bokform sålt mer än hela Harry Potter-serien och blev en lika populär filmserie i fyra delar.

Efter Hungerspelen följde Veronica Roths Divergent-serie, Marie Lus Legend-trilogi och Lauren Olivers Delirium-trilogi, för att nämna några exempel. Och flere av de här böckerna har blivit eller väntar på att bli filmatiserade.

För att inte tala om postapokalyptiska filmer som Mad Max: Fury Road eller The 5th Wave som båda har kvinnor i huvudrollen.

Filmatiseringen av Hungerspelen blev en succé och huvudpersonen Katniss (Jennifer Lawrence) fascinerade. Här var en av de mest radikala kvinnliga karaktärerna i amerikansk film på länge.

Filmkritikerna Manohla Dargis och A. O. Scott vid New York Times menar att Katnis är en hjältinna som bär på många olika symboliska identiteter. Hon är sportig, hon är en kändis, hon är en krigare, hon är syster, dotter, vän och en potentiell flickvän. Med andra ord är hon en komplex karaktär, hon är aktiv, stark och den som för historien framåt.

När blev dystopin kvinnlig?

Så hur kommer det sig att dystopin som så länge dominerats av män nu plötsligt är en genre som helt tycks domineras av kvinnor?

Dels handlar det säkert om att det fanns en förväntan och ett behov att även se kvinnliga karaktärer i dystopin.

Men dels handlar det också om att dystopin och kvinnlig empowerment är som gjorda för varann. För som författaren Veronica Roth har sagt i Wired, det finns nåt mycket kraftfullt i att först skapa en förstörd och hopplös värld och sedan placera in en ung kvinna som har möjlighet att ändra på det hela.

En ung kvinna som gör uppror och som inte finner sig i situationen. Och en ung kvinna som lyckas få till stånd en förändring och dessutom inspirerar andra att följa henne och hennes exempel.

Och så skall vi inte heller glömma att dystopin i grunden är en samhällskritik. Det är en skildring av en dålig plats. Och genom dystopin tvingas vi ta ställning till hur vi ska förhålla oss inte bara till katastrofen utan också till vår samtid.

Läs också