Hoppa till huvudinnehåll

Far- och morföräldrar rättslösa i vårdtvister

När arga vuxna skiljer sig händer det att kontakten till hela den andra förälderns släkt bryts. Det betyder att barn berövas sina mor- eller farföräldrar, som än så länge står rättslösa i en konfliktsituation.

Det är åtta år sedan hon såg de två barnbarnen, den farmor som först kontaktar oss. Det är en lång tid av ensamhet, och i den ryms många sådana dagar då farmor skaffat födelsedagsgåvor, postkort, julklappar och skickat iväg hälsningar som kanske aldrig har nått fram.

Åtminstone har hon aldrig fått ett enda svar av sin förra svärdotter, som var den som valde att kapa barnbarnens kontakt med farmor.

- Det borde vara barnens självklara rätt att få träffa sina mor- och farföräldrar, men det är det inte, säger farmodern.

I deras fall gick allting bra så länge föräldrarna var tillsammans. Farmor skötte regelbundet barnen och hjälpte till där det behövdes. Några konflikter upplevde hon inte att det fanns, åtminstone inte innan äktenskapet slutade i att föräldrarna gick skilda vägar.

- Sedan gick min svärdotter vidare ensam, med barnen. Efter det vet jag inte vad som hände men hon började bete sig allt mer aggressivt och småningom kapade hon helt kontakten till mig. Den enda som dög var mormor, och också hon började motarbeta mig. Jag vet fortfarande inte vad jag gjorde fel och de har aldrig gett ett svar åt mig. Nu har jag inte fått se mina barnbarn på åtta år.

Den här smärtan är fruktansvärd, och det finns inget jag kan göra.― Farmor, som inte sett sina barnbarn på åtta år.

Hon är inte den enda som sörjer barnbarn som försvunnit efter uppslitande skilsmässor. Det står också klart då vi efterlyser erfarenheter av andra far- och morföräldrar.


Docka på matta




Docka på matta
Bild: Mikael Crawford/Yle
barnbarn,Skilsmässa
Av de som hört av sig med sina erfarenheter berättar alla att de haft goda relationer med barnbarnen, fram tills det att föräldrarna av olika orsaker började bråka med varandra.
Foto: EPA

Flera av dem som skriver till oss vittnar om hur dåligt skötta skilsmässor lett till krig där barnen förvandlas till föräldrarnas vapen. Den som blir barnens närförälder börjar svartmåla den andra föräldern, och hela hens släkt. Ibland leder det till att kontakten bryts helt, ibland till att man ser barnbarnen bara någon gång varje år.

Eller så kan det handla om ett vuxet barn som hämnas upplevda oförätter och väljer att utesluta sin egen förälder - ofta mormor - ur både sitt och barnens liv.

Djup sorg och saknad

Alla som hört av sig uppger att de har goda relationer till alla sina andra barnbarn, och också bonusbarnbarn i de fall sådana finns. De beskriver sina uppslitande känslor där hela livet tidvis cirkulerat kring frågan kring varför det gått som det gått. Många bifogar de sista bilderna de har av sina barnbarn, och i de flesta fallen är bilderna redan flera år gamla. Några berättar att de vet att det efter separationerna fötts fler barnbarn, som de aldrig ens har fått träffa.

"De som inte får träffa sina barnbarn blir sjuka av sorg. Det är ett enormt stort trauma. Och hur mår egentligen våra barnbarn som berövas sina rötter och sin identitet", frågar en farmor.

Hon, liksom många, grubblar över hur de föräldrar tänker som börjar föra krig mot sina egna barns släkt.

"Det har i alla tider förekommit konflikter av olika slag, men ändå skulle få föräldrar förr i tiden ha dragit in sina barn i konflikterna och använt dem som bestraffningsmedel. Riktiga föräldrar beskyddar sina barn och använder inte dem som försvars- eller utpressningsvapen i en personlig konflikt med den andra föräldern.", skriver en farförälder.

För det verkar ofta just vara farföräldrarna som drabbas.


Detalj av gunga




Detalj av gunga
Bild: Mikael Crawford/Yle
barnbarn,Skilsmässa
Det finns uppskattningar om att det till övervägande del är pappor och deras släkt som drabbas när det uppstår bråk om barnen.
Foto: Mikael Crawford / YLE

Varje år går så många som kring 30 000 barn igenom en skilsmässa mellan föräldrarna. I mer än 80 procent av fallen blir mamma efter det här närföräldern. Många gånger fungerar vårdnaden och de vuxnas relation civiliserat efter detta. Men alltid gör den inte det.

Tvåtusen i rätten varje år

År 2009 rapporterade Rättspolitiska forskningsinstitutet om att antalet vårdnadstvister som når tingsrätterna fördubblats på tio år. 2009 var de över 2 000 och situationen har inte märkbart förändrats sedan dess.

Parterna som strider är i de flesta fall mamman, eller barnens närförälder, och pappan, eller barnens distansförälder, och de bråkar mest om vårdnaden och om barnens boende. Många av de här konflikterna har i det skede de når rätten hunnit bli väldigt inflammerade, och kontakten till pappa är dålig eller har i praktiken helt brutits.

Pappa ofta åsidosatt

Föreningen Pappor för barn har uppskattat att två tredjedelar av skilsmässobarnen i olika grad mister kontakten med sin andra förälder, i de flesta fall pappa. Det här sker dels genom umgängesarrangemang där pappan försätts i offsideposition som helgförälder och dels genom strider där barnen, så som i tipsarens fall, helt kan berövas både pappa och hans släkt.

En undersökning av barnpsykiater Jari Sinkkonen 2008 bekräftar också att skilsmässor drabbar pappans relation med barnen. De mest pessimistiska uppskattningarna för fram att så många som 35 procent av skilsmässobarnen har liten eller ingen kontakt alls med sin pappa, eller med hans släkt.

Ändå saknas det ordentliga analyser på hur verkligheten ser ut och på vilka konsekvenserna är, särskilt för barnbarn och far- eller morföräldrar.

Sörjer som om hon var död

Sedan i fjol är kommunerna förpliktigade att aktivt erbjuda medlingshjälp till par som står i beråd att skiljas, eller redan har skilt sig. En motivering är krasst ekonomiskt. Utdragna konflikter som valsar i olika sociala instanser och rättsväsende kostar pengar.

Samtidigt är kostnaden i form av långvariga men och sorg för barnen omätbara.

En mamma, vars ex-man övertog hela vårdnaden av den då 4,5 år gamla dottern, funderar också över hur händelserna ser ut ur barnets synvinkel.

Kampen för att få tillbaka kontakten med dottern har pågått i fem år. Den har varit lång, smärtsam och resultatlös.

Vi saknar och sörjer en familjemedlem som om hon vore avliden, trots att hon bor mitt ibland oss.
― Mamma, som förlorat kontakten med sin dotter.

"Det är konstigt vid högtider som jul och påsk då barnen står mycket i centrum. Alla barn och barnbarn kommer till mormor för att fira men en person saknas alltid. Ingen vill ta upp ämnet, det gör för ont att prata om det och ingen har egentligen något vettigt att säga om situationen, mer än att det är så hemskt och orätt. Det blir som en osynlig närvaro i rummet som tydligt gör dig påmind om hur ont det gör att hon inte får vara en del av allt det här.
Hon älskade att vara hos mormor på landet och avgudade sin morfar men all den kontakten är borta. Ingen vet varför och ingen förstår hur pappan kan göra så här, men så ser vår verklighet ut.".

Barnens rätt då?

I de berättelser vi tagit emot har vi främst bett om den äldre generationens tankar.

Ganska konsekvent har de flesta valt att inte bara föra fram sin längtan efter barnbarnen, utan också barnens rätt att ha en relation med sina far- eller morföräldrar.


Farmor tittar på foto av barnbarn




Farmor tittar på foto av barnbarn
Bild: Mikael Crawford/Yle
barnbarn,Skilsmässa
Det blir barnen som betalar den långsiktiga räkningen då arga föräldrars hämndaktioner leder till att barnet berövas halva sin släkt.
Foto: Mikael Crawford / YLE

"Jag har tidigare fått gå till barnens dagis för att träffa dem men det gör jag inte längre, efter att barnens mamma fick ett utbrott på dagisgården. Jag har aldrig höjt rösten mot henne eller kallat henne något olämpligt. Det har hon däremot gjort." skriver en farmor, vars svärdotter bland annat upprepade gånger inför barnen fört fram att hon önskar att svärmodern skulle dö.

I min hall står en kasse påskägg som inte fått någon ägare. Jag vet inte hur barnen ska få dessa. Men jag kommer inte att ge upp.
― Farmor, som förlorat kontakten med två barnbarn.

Den här farmodern, liksom många andra, säger sig förstå ifall den äldre generationen fråntas umgänget med barnbarnen då det finns problem med alkohol, missbruk eller våld. Men ingen av dem har haft sådana, utan tvärtom minns de hur nära de stod hela familjen då den ännu var hel.

Det gick bra, till skilsmässan

"Jag skötte barnen ofta och kunde tillbringa hela veckoslut som barnvakt och extramamma då det behövdes. Jag har jobbat med unga i hela mitt liv och varit omtyckt på mitt jobb. Jag har tre egna barn och relationen till deras små är bra med alla andra utom med min yngsta sons två barn. Det var deras mamma som valde att skära bort oss efter skilsmässan. " skriver en farfar.

I deras fall ledde en inflammerad separation till att ex-hustrun blev allt argare. Hennes aktioner riktade sig i första hand mot barnens pappa, och i förlängningen mot hela hans släkt.

Neutral mark hos farmor

Försöken att få hjälp av socialsektorn har inte lett någonstans, och till rätten har pappan inte velat gå.

"Hon har däremot anmält honom för alla möjliga saker, och han har friats i precis alla fall. Hemma talas det konstant illa om honom och hans släktingar. Det finns ingenting vi kan göra och ingen myndighet har varit intresserad av att hjälpa varken min son eller oss farföräldrar. Han och ex-frun har delad vårdnad men ingen bryr sig om att mamman inte följer avtalet. Han borde få träffa barnen varannan helg men i praktiken har det blivit en gång i månaden eller mer sällan.".

De sällsynta träffarna värnar man om och farföräldrarna ser till att inte hemfalla åt det svartmålande de upplever att den tidigare svärdottern ägnar sig åt.

"Vi diskuterar aldrig mamman med barnen. När de är hos oss skämmer vi bort dem så mycket vi kan. De vet att vi älskar dem, de litar på oss och trivs hos oss. De börjar också vara så stora att det kanske inte spelar någon roll vad mamma säger om oss. De vet ju själva hur de behandlas när de är hos pappa eller hos oss. Jag är ju ändå tacksam för att vi får se dem några gånger per år för det finns många som inte får ha någon som helst kontakt till sina barnbarn.".


Kvinna på parkbänk tittar på lekande barn




Kvinna på parkbänk tittar på lekande barn
Bild: Mikael Crawford/Yle
barnbarn,skilsmässa,barnlöshet
För dem som mister kontakten med barnbarnen kan vardagen komma att cirkulera kring frågorna om varför det gått som det gått. Sällan får frågorna svar.
Foto: Mikael Crawford / YLE

Egoism bakom svartmålande?

Ändå tär det förstås på, att leva på smulorna i konfilkter som i många fall inte verkar ha något slut.

"Det har varit så svårt att jag ibland knappt orkat leva. Jag har gråtit många månader av mitt liv. Jag har funderat mycket på hur det kan finnas sådan egoism. Vuxna människor måste ju kunna bortse från sina egna behov och kunna se att det är bra för barn med många kontakter, att släkten är viktig. Man behöver inte älska sina svärföräldrar eller barnens andra förälder, men att inte låta barnen träffa dem är oförlåtligt.", skriver en farmor.

Samma linje har Centralförbundet för barnskydd varit inne på i de utlåtanden man gett kring temat inflammerade skilsmässor och det svartmålande som en del vuxna ger sig in på efter dem.


Farmor tittar på foto av barnbarn




Farmor tittar på foto av barnbarn
Bild: Mikael Crawford/Yle
barnbarn,Skilsmässa
Justitieministeriet granskar just nu hur den trettio år gamla lagen om vårdnad av barn ska revideras och en punkt som granskas är andra än föräldrarnas umgängesrätt med barnen.
Foto: Mikael Crawford / YLE

När Justitieministeriet i april meddelade att man ser över hur den trettio år gamla lagen om vårdnad av barn har en av punkterna som granskats handlat om ifall exempelvis mor- och farföräldrar ska garanteras umgängesrätt efter skilsmässor. En annan har handlat om huruvida Finland borde kriminalisera så kallat förfrämligande efter skilsmässor, det vill säga att en förälder aktivt börjar svartmåla den andra för att vända barnen mot den.

Barnets intresse alltid först

I princip motsätter sig Centralförbundet för barnskydd inte de här åtgärderna, men understryker att dylika lagändringar skulle hämta med sig en hel del problem och frågan är om paragrafer av det här slaget är i barnets intresse.

- Att lagstifta om andra än föräldrars umgängesrätt skulle explicit vara en åtgärd som används i konfliktfyllda skilsmässor, säger förbundet.

Då kan det uppstå praktiska problem kring hur man fullföljer barnens rättmätiga rätt att träffa alla dem som lagen stadgar om.

I de fall där en dylik paragraf skulle behövas kan det redan i dagsläget kan vara nog så krävande att få till stånd umgänge ens med distansföräldern, och att ytterligare öka skaran med släktingar som hävdar sin rätt kunde föra med sig betydande utmaningar. Om denna ändring görs så hoppas förbundet att den rätten baserar sig på verkliga nära relationer, inte bara på släktskap.


kvinna passerar mural föreställande barn




kvinna passerar mural föreställande barn
Bild: Mikael Crawford/Yle
barnbarn,Skilsmässa
I de värsta fallen slutar skilsmässor med att närföräldern systematiskt svartmålar distansföräldern, med resultatet att relationen till hen och hens släkt helt kan brytas.
Foto: Mikael Crawford / YLE

När det gäller svartmålande som leder till att förhållandet mellan barn och en annan förälder, och hens släkt, bryts för förbundet fram att det i fall en sådan paragraf skrivs måste handla om "ultima ratio", det vill säga det absolut sista medlet för att korrigera missförhållanden.

- Förfrämligande är ur barnets synvinkel ett problematiskt och skadligt fenomen, säger förbundet men påminner om att det redan nu finns lagar och förordningar som garanterar barnen olika rättigheter.

Lagen skyddar den lilla

En av dem är Europeiska människorättskonventionen, en annan några paragrafer i den redan gällande lagen.

Här förpliktigas barns vårdare att garantera positiva och nära förhållanden, särskilt till sina föräldrar. Likaså säger lagen att vårdnadshavaren måste garantera barnets utveckling och välmående.

Exempelvis förfrämligande är inte ett ansvarsfyllt beteende, men förbundet ställer sig skeptiskt till om en så dålig relation blir löst med fler strider i rättssalarna.

- I slutändan handlar allting om barnets rätt att ha kontakt med för barnet viktiga och nära människor, skriver förbundet.

Läs också kolumnen om den borttappade strumpan.


Nalle i gunga




Nalle i gunga
Bild: Mikael Crawford/Yle
barnbarn,ensamhet
I slutändan handlar det inte om vuxnas umgängesrätt, utan om barnens rätt att ha kontakt med människor som är viktiga för det, påpekar Centralförbundet för barnskydd.
Foto: Mikael Crawford / YLE

Tipsa Spotlight

Denna artikel bygger på ett tips till Spotlight. Känner du till något som vi borde granska? Skicka i så fall in ett tips!

Vi redovisar öppet för hur vi jobbar. Här hittar du de tips vi håller på med som bäst:

Spotlights webbsida
Spotlights webbsida Bild: Yle tipsmaskinen,Spotlight,datajournalistik