Hoppa till huvudinnehåll

Baksidan av transnationell adoption

Maja Lee Langvad
Maja Lee Langvad skriver om transnationell adoption. Maja Lee Langvad Bild: Sara Katrine Thiesen Maja Lee Langvad

Närmare 20 000 koreanskfödda barn har lämnats till transnationell adoption sedan mitten av 1950-talet. Maja Lee Langvad har skrivit en rasande och personlig uppgörelse med adoptionsindustrin som omsätter uppemot 15 miljoner dollar årligen enbart i Sydkorea.

”Hon är arg över att vara en importvara.
Hon är arg över att vara en exportvara.”

Så lyder de första raderna i den danska författaren Maja Lee Langvads bok Hon är arg (på svenska 2016) som är ett rasande vittnesmål över hur det känns att vara ett adoptivbarn, och inte minst en vildsint vidräkning med den transnationella adoptionsindustrin som omsätter uppemot 15 miljoner dollar årligen enbart i Sydkorea.

Närmare 20 000 koreanskfödda barn har lämnats till transnationell adoption sedan mitten av 1950-talet. Sydkorea är bland de fem länder i världen som lämnar flest barn till adoption per år.

Danmark lär ha det största antalet adopterade barn från Sydkorea per invånare. Sedan 1960-talet har uppemot 9 000 koreanskfödda barn adopterats till Danmark.

När Maja var tre månader gammal landade hon på Kastrups flygplats och flyttade hem till sina adoptivföräldrar i Köpenhamn. Det skulle dröja närmare trettio år innan hon fick möjlighet att träffa sin biologiska mamma.

Åren 2007-2010 vistades den danska författaren Maja Lee Langvad i Seoul där hon träffade sin biologiska mamma och delar av sin sydkoreanska familj.

En anledning till att Maja Lee Langvad under en tid bosatte sig i sitt ursprungliga hemland var att försöka få tillgång till och förstå sin egen historia.

Snart kom Maja Lee Langvad också att inse att återkomsten till Sydkorea kom att handla om en form av frigörelseprocess där man tillåter sig själv att sörja förlusten av sina biologiska föräldrar och sitt ursprungliga lands språk och kultur. Om att - om möjligt - försonas med det förflutna.

Efterfrågan större än utbudet

Under åren i Seoul kom Maja Lee Langvad att ingå i en adoptionskritisk rörelse som bestod av aktivister, konstnärer och akademiker.

Diskussionerna med andra adopterade och de personliga erfarenheterna av adoption utgör grunden för texten i boken där varje nytt stycke inled med orden ”Hon är arg”.

Pärmbild till Maja Lee Langvads bok "Hon är arg"
Pärmbild till Maja Lee Langvads bok "Hon är arg" Bild: Albert Bonniers förlag Maja Lee Langvad,adoption

Och det är mycket Maja Lee Langvad är arg över.

Hon är rasande över att efterfrågan på adoptionsbarn är större än utbudet vilket leder till att adoptionsbyråerna aktivt letar efter barn på bl.a. förlossningsavdelningarna och också utvidgar sin verksamhet till länder som inte haft någon större adoptionsverksamhet, såsom Nordkorea.

Att det är mer lönsamt för de sydkoreanska adoptionsbyråerna att förmedla adoptioner utomlands än inom det egna landets gränser upprör Maja Lee Langvad – ett barn som placeras utomlands genererar fyra-fem gånger mer pengar än ett barn som adopteras av en familj i Sydkorea.

Hon riktar sin ilska mot förmögna vita privilegierade västerlänningar som har möjlighet att ”köpa sig” ett barn, att välja ut ett lämpligt barn med hänsyn till såväl ålder och kön som etnicitet.

Samtidigt gisslar hon adoptionsbyråerna som av ekonomiska skäl pressar framför allt utsatta kvinnor att adoptera bort sina barn – ogifta kvinnor som blivit gravida, fattiga kvinnor eller ensamstående mammor som inte har råd att ta hand om sina barn, kvinnor som blir besvikna över att föda en dotter … (Enligt det traditionella sydkoreanska synsättet är det nämligen bara sonen som kan föra sin pappas släkt vidare.)

Också den sydkoreanska regeringen får sig för att ensamstående mammor inte erbjuds ett tillräckligt stort ekonomiskt stöd för att kunna ta hand om sina barn.

Adoption är en livslång process

Maja Lee Langvad konstaterar att adoptionen är en livslång process som medför en enorm psykisk påfrestning för alla inblandade parter – för de biologiska mödrarna är adoptionen en traumatisk upplevelse som kan väcka självhat samt åsamka depressioner.

Själv tampas Maja Lee Langvad med mångahanda motstridiga känslor – allt från skuld och skam till mindervärdeskomplex och känslor av hemlöshet.

I boken strävar Maja Lee Langvad efter att peka på de sociala, kulturella, politiska, ekonomiska och historiska förhållandena som gjort den transnationella adoptionsverksamheten till en mångmiljonbusiness.

Och vid sidan av allt raseri och all ilska som väller fram över sidorna skriver Maja Lee Langvad också fram alla förvirring, all frustration, all rotlöshet, all smärta som det innebär att vara adopterad och att befinna sig mellan olika kulturer, olika språk mm.

”Hon är arg över att hon inte är säker på om hon ska kalla Sydkorea för sitt hemland eller inte.

Hon är arg över att hon inte är säker på om hon har ett hemland eller inte.

Hon är arg över föreställningen om ett hemland. Varför inte lära sig att leva med det som sociologen Flemming Røgilds kallar för ’att leva med hemlösheten som hem’?”

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje