Hoppa till huvudinnehåll

Monika Fagerholms kvinnor söker ständigt sin plats i världen

Författaren Monika Fagerholm i Ekenäs. 2016.
Författaren Monika Fagerholm i Ekenäs 2016. Författaren Monika Fagerholm i Ekenäs. 2016. Bild: Yle/Mi Wegelius monika fagerholm,författare,Monika Fagerholm

Från underbara kvinnor vid vatten, via en expanderande tonårstjej till en desorienterad person som försöker springa ifrån ett inre mörker – här något av en utvecklingsbåge hos en del av de karaktärer som författaren Monika Fagerholm har tecknat fram sedan romandebuten 1994. Efter sju skönlitterära verk har hon nu fått motta ”lilla Nobel-priset”.

Vi träffas i Ekenäs några veckor efter att Monika Fagerholm har återvänt från sin Stockholmsresa och prisceremonin i Börssalen där hon mottog Svenska Akademiens nordiska pris. Det är en mycket nöjd Monika jag har framför mig.

- När man tittar på den där listan… där är ju alla stora nordiska författare, så det är ju bra och kul, säger hon med ett glatt fniss om sitt nyvunna pris.

Sedan starten 1986 har listan trettioen författare nu Fagerholm medräknad. Hon blev den sjätte finländska pristagaren och samtidigt prisets överlag fjärde kvinnliga mottagare.

Monica Fagerholm håller tal då Lilla Nobelspriset delades ut 2016.
Monika Fagerholm håller sitt tacktal i Börshuset i Stockholm den 6 april 2016. Monica Fagerholm håller tal då Lilla Nobelspriset delades ut 2016. Bild: Tove Folkesson Monika Fagerholm,författare,lilla nobelpriset,Svenska Akademien,Västnyland,Stockholm,Börshuset

Män kunde gärna identifiera sig med kvinnor

När vi kommer in på hennes böcker karakteriserar hon sig själv bland annat så här som författare:

-Jag skriver mycket om till exempel flickor och har faktiskt tänkt mig att i den bästa av världar skulle också manliga läsare av mina böcker kunna identifiera sig med mina kvinnliga huvudkaraktärer. Men det där är nog jätte problematiskt fortfarande, säger hon.

Fagerholm debuterade i slutet av 1980-talet med prosastycken i verket Sham. Redan då handlade det om karaktärer beskrivna med en helt egen gäckande stil med mycket mångtydigheter.

Tre år senare, 1990 kom novellsamlingen Patricia. Genombrottet fick hon fyra år senare med den flerfaldigt prisbelönta romanen Underbara kvinnor vid vatten. Den har filmatiserats och kommit ut i hela elva länder.

Alltför bimbo för kvinnorörelsen

I en magisk sextio- och sjuttiotalsatmosfär finns här strandkvinnorna Rosa och Isabella som gärna liknar Elisabeth Taylor och Jaqueline Kennedy där de solar sig i sommarparadiset. Men Fagerholm själv har hamnat i meningsutbyte med en del feminister, som ansett att hennes strandkvinnor är alltför bimbo för att få räknas till kvinnorörelsen.

Själv talar hon om Marilyn French bok Kvinnorummet från 1970-talet som en mycket bra bok om de kvinnor som med hjälp av studier kunde komma framåt i sin frigörelse. Medan projektet med Underbara kvinnor vid vatten var att låta gestalter som saknade utbildningsmöjligheten att få komma till tals i litteraturen då de inte fick spela huvudrollen ens i sina egna liv.

Om Bella och Rosa saknar ett eget medvetet språk, lever de ändå inte utan uttryckssätt. Den rekvisita de omger sig med i form av paraplydrinkar, solglasögon, make up och så vidare är så att säga en del av deras emancipationsprojekt.

Personer som längtar bort

De är människor ”i brottet”, som Monika uttrycker det. De längtar till någonting annat, ut i världen och åskådliggör redan i romandebuten Fagerholms sökande efter svar på frågor som i vilken mån vi människor är fria att själva bestämma vem vi är.

Ödesbundenheten eller snarare utopin kommer ännu tydligare fram i och med nästa bok, Diva, i Sverige kallad en Bibel för alla åldrars flickor. Den handlar om en utopisk tonåring i en förort.

En del av pärmbilden till Monika Fagerholms roman Diva 1998.
En del av pärmbilden till Monika Fagerholms roman Diva 1998. En del av pärmbilden till Monika Fagerholms roman Diva 1998. Bild: Omslag: Maria Appelberg, huvudvinjett: Isa Forsbäck Monika Fagerholm,nittonhundratalsroman,romaner

Fagerholm var inspirerad av en kille, Holden Caulfield, i J.D. Salingers klassiska roman Räddaren i nöden. Redan från och med utgivningen 1951 har Holden setts som en självklar representant för den rebelliska tonåringen.

-Han är egentligen inget kön, säger Fagerholm. Hans ungdom är mera ett tillstånd som finns i oss och som överlever i kraft av en energi och styrka som bottnar i språket.

Också Diva gör sin egen värld och verklighet genom att ta makten över språket. Och det viktiga för Fagerholm är att ta fram det existentiella hos henne.

Vår orientering i världen

Det är inget fel i att se på flickans och kvinnans biologiska utveckling. Men det som finns i hennes huvud, hennes orientering i världen som ett subjekt blir förvånansvärt ofta åsidosatt, tycker Fagerholm.

Då hamnar vi lätt i ett läge där det som kvinnliga författare skriver om kvinnor och flickor uppfattas som ett slags införande av den kvinnliga erfarenheten i litteraturen. Istället för att se att kvinnliga författare likafullt lyfter fram politiska, samhälleliga, allmängiltiga skeenden med människan mitt i förändringen, ”i brottet”.

Istället för att vara en som följer med skeendet vid sidan om, är Fagerholms Diva en tonårstjej som verkligen inte är rädd att uttrycka sig. Hon tar sig helt enkelt rätten att själv definiera vad och vem hon är.

Hela idén med Diva var för Fagerholm att kolla om en flicka som hon kan finnas. Den här frågan ställer Divas skapare sålunda både till sig själv och till sina läsare.

Författaren Monika Fagerholm i Ekenäs. 2016.
Monika Fagerholm i Ekenäs några veckor efter talet i börshuset. 2016. Författaren Monika Fagerholm i Ekenäs. 2016. Bild: Yle/Mi Wegelius författare,författare,Monika Fagerholm

Det blir mörkare

Efter Diva och de stora, omfattande romanerna Den amerikanska flickan och Glitterscenen kom Fagerholm senast ut med Lola uppochner, 2012. Också den är en thriller i likhet med de två tidigare.

Här finns bland andra flickan Ca som på en liten ort hör till de där som inte räknas och som liksom är dömda redan i förväg. Ca har en styvpappa, men han dör och allt ser mycket mörkt ut för Ca.

Monika Fagerholm säger att detta med determinism är ett genomgående tema i hela hennes författarskap. Hur stor roll spelar det som vi kunde kalla ödesbundenhet i våra liv? Också i Lola uppochner är det en av de centrala frågorna.

Pärmbilden till Monika Fagerholms roman Lola uppochner
En del av pärmbilden till Lola uppochner. Pärmbilden till Monika Fagerholms roman Lola uppochner Bild: Omslag: Maria Appelberg, foto: Helen Korpak lola uppochner,romaner

En läsares syn

Litteraturkritikern Pia Ingström uppfattar att Diva är den mest hoppfulla gestalten här. Utopin är den att hon får växa upp i förvissningen om att hon är underbar och kan besegra världen – inte på ett narcissistiskt sätt som matas av bekräftelse utifrån, utan istället så att hon fritt och oförfärat får smaka på världen med allt underbart att upptäcka.

-Om man har levt tillräckligt länge inser man att man går från nederlag till nederlag eller i bästa fall från kompromiss till kompromiss i levande livet. Men det är ju bra om man någon gång har trott att nu bär det uppåt, säger Ingström med tanke på Diva.

Om Fagerholms sätt att skriva säger Ingström att hon hela tiden arbetar sig in mot någonting genom språket, testar det, låter det leda henne. Det är väl det som är tjusningen i detta, funderar Ingström.

Det som egentligen inte går att formulera

-När jag fick läsa Fagerholms tacktal till Svenska Akademien, försökte hon också i det helt modigt ge sig in på någonting som egentligen inte låter sig sägas, konstaterar Ingström.

I talet försökte Fagerholm trots det förklara vad det är som förbinder hennes mammas död och de tyger hon fascineras av, som då är icke-språk och det språkliga som sedan föds i henne när hon rafsar där bland sina tygmassor, fortsätter Ingström.

Och hur det ena är en metafor för det andra, men ändå inte. Det är ju jätteintressant för att människans arttypiska grej är just detta med språket och metaforer och berättelser och meta meta meta metaforer och metaberättelser, förtydligar hon.

-Vi är helt enkelt skapta på det sättet att vår hjärna håller på med sådant här. Jag tycker Monika Fagerholms prosa är hemskt bra sällskap när man ägnar sig åt detta, avslutar Pia Ingström. Och det är hon nu verkligen inte ensam om att tycka.

De som otåligt väntar på en ny bok av Monika Fagerholm får ge sig till tåls till nästa år. Men hon har kommit en bra bit på vägen med den och titeln är redan klar: Efter rymdimperiet.

I december blir det också premiärdags för Lola uppochner som tv-serie på Yle Fem.


Författaren Monika Fagerholm i Ekenäs. 2016.
Monika Fagerholm i Ekenäs. 2016. Författaren Monika Fagerholm i Ekenäs. 2016. Bild: Yle/Mi Wegelius ordkonstnär,Monika Fagerholm

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje