Hoppa till huvudinnehåll

Stickläger - en paus i vardagen

Det finns saker som förenar oss över åldersgränser, språkgränser och nationer. Sådant som ger oss frid i själen, hjälper oss att varva ner och samtidigt ger oss energi. Det kan vara olika saker för olika människor. Det som promenader i skogen eller yoga ger till någon kan andra faktiskt få ut av stickning. En handarbetsform som ger en allt, om man frågar deltagarna på vårens stickläger i Pörkenäs.

Mikaela Smedinga
Mikaela Smedinga som ordnar stickläger. Mikaela Smedinga Bild: Yle/Lee Esselström Strömsö (tv-program)

Det här är sjunde gången som Mikaela Smedinga ordnar stickläger. Allt började med att hon själv åkte på stickläger till Sverige för flera år sedan och när hon ville åka igen och sökte efter motsvarigheter i Finland så fanns det inga. "Och eftersom det inte fanns så fick jag ordna det själv!" säger Mikaela bestämt. Hon känner att behovet finns. Årets stickläger blev fullbokat på nolltid. Det är många som vill ta en paus från vardagen oberoende av livssituation och bara få sticka dygnet runt om man så vill. Att få gå till dukat bord och umgås med andra som förstår sig på passionen för stickat och stickning. Att få inspirera och inspireras är inget annat än en givande och avkopplande semester. Man får träffa gamla bekanta och får nya vänner, precis som vilket läger som helst. Man får dessutom lära sig nya saker och dela livet och byta erfarenheter med andra som man egentligen inte har någonting annat gemensamt med än stickningen.
Pörkenäs lägergård
Pörkenäs lägergård Pörkenäs lägergård Bild: Yle/Lee Esselström Strömsö (tv-program)

Jag hade aldrig hört talas om stickläger tidigare och tänkte först för mig själv att det antagligen bara är riktigt nördiga stickproffs som samlas och det i sig kändes kittlande intressant. Nyfiken tog jag mig ut dit på små slingriga och leriga skogsvägar och mötte en naturskön plats som tog andan ur mig rent bokstavligen. Själva lägergården var precis som Strömsövillan, helt ljuvlig med vinklar, vrår och vackra fönster. Varsamt och estetiskt renoverad. Inne i huset hittade jag en skylt som berättade att detta en gång varit ett sanatorium för tuberkulossjuka barn. Byggt 1925 och sedan omgjort till lägergård för snart fyrtio år sedan. Här har barn fått äta gott, leka tillsammans och njuta av den friska havsluften och naturen i alla tider. För ja, naturen den är mäktig med stora klippor ner mot vattnet och med skyddade sandstränder emellan. Tallskogen runtomkring bäddar in stället i grönska året runt.
loppakofta
Sonja Normarks stickning loppakofta Bild: Yle/Lee Esselström Strömsö (tv-program)

Uppe i ett tornrum med fönster i tre vädersträck samlades fyrtio kvinnor med sina garner och stickor. Var och en pysslade på med sitt eget projekt. Och visst var det precis som jag tänkt att många satt med avancerade koftor i tunna garner i tiotals olika färger och smala stickor. Och visst var det så att man diskuterade mönster, ytskitet på de senaste stickorna och garnkvaliteter. Sticktermerna haglade tätt på alla språk för här pratades förutom "stickniska" även engelska, norska, rikssvenska och otaliga österbottninska dialekter. Glada människor som beundrade varandras handarbeten och projekt och tipsade varandra, hjälpte varandra och umgicks som om man känt varandra i åratal trots man precis träffats.
stickade sockor
Maija Ranta-Fleens stickade strumpor stickade sockor Bild: Yle/Lee Esselström Strömsö (tv-program)

På en punkt hade jag fel, här fanns inte bara proffs. Här fanns även Minttu som precis lärt sig sticka för ett par månader sedan och som jublande tillkännagav varje framsteg hon lärde sig, som t ex att nysta en garnhärva. Men här fanns även Ala som utvecklar egna stickmönster och Ann-Britt som handfärgar garner och hade bilen full så att vi andra fick köpa av henne. Det är något alldeles underbart när man blandar en salig blandning av olika människor på det här sättet och jag rycktes med av den fina stämningen.

Så vad gjorde vi då? Stickad vi bara i fyra dagar? Ja, det gjorde vi. Man gjorde det man hade lust med, alltid emellanåt vandrade någon ut i skogen eller ner till stranden, någon annan smög undan för att ta ett yogapass i ett tomt rum och någon annan tog en löptur. Men alltid fanns det någon i tornrummet som man fick sällskap av med sin stickning. Alltid fanns det kaffe och te att dricka precis när man hade lust. Jag tror att jag aldrig varit på en plats med större frihet och ändå så välorganiserat utan att man kände sig tvungen att göra någonting över huvudtaget.

Veera Välimäki
Veera Välimäki som undervisar i stickning Veera Välimäki Bild: Yle/Lee Esselström Strömsö (tv-program)

Två olika kurser ordnades på ett par timmar vardera. Den här gången var det Veera Välimäki som undervisade i olika sjaluppläggningar och hur man kan sticka ränder. Det ska jag berätta mer om en annan gång. Med huvudet och hjärtat fyllt av vänlighet, nya tankar och ideér är det lite frustrerande att återgå till vardagen efter en helgretreat av detta slag. Stickläger, det var första gången för mig men helt säkert inte den sista. Och är du nyfiken på vad jag stickade på under lägret så kan jag berätta att det var ett par benvärmare och mönstret till hur man gör dem hittar du här..
solnedgång
Solnedgång i Pörkenäs solnedgång Bild: Yle/Lee Esselström Strömsö (tv-program)

Vill du läsa mer om sticklägret så kan du kolla in vad några av deltagarna skrivit på sina bloggar.
Johannas blogginlägg om sticklägret hittar du här. Och en annan Johanna skriver på finska i sin blogg. Ala från Sverige skrev så här. Mikaela som ordnade sticklägret skriver själv så här.

Nyligen publicerat - Hobby och hantverk