Hoppa till huvudinnehåll

De vill inte bli uppätna av bekvämlighetsmonstret

Vilma Määttänen och Per-Viktor Hjalmarsson i hyreslägenheten i Helsingfors. I Vilmas famn minstingen Laili, 8 månader
Vilma Määttänen och Per-Viktor Hjalmarsson i hyreslägenheten i Helsingfors. I Vilmas famn minstingen Laili, 8 månader Bild: Yle/ Tiina Grönroos hus på hjul,Laili,Självförsörjning,konstnärskap

När naturbarnet Vilma från Finland mötte konservativa Per-Viktor från Sverige slog livet en kullerbytta, i synnerhet för Per-Viktor. Han som hade varit inställd på att leva ett Svensson-liv utanför Göteborg, började plötsligt bygga ett hus på hjul, flytta runt och bo i kollektiv.

På tal om hjul, ett av Vilmas och Per-Viktors motton är att inte fastna i samma hjulspår. Under de snart tio år som paret har levt tillsammans har de också flyttat minst tio gånger. De har bott på olika håll i Sverige och de har också bott på flera olika adresser i Finland. I dag bor de i Kottby i Helsingfors. De bor ganska traditionellt i en hyreslägenhet, men den här boendeformen är tillfällig på grund av Vilmas konststudier.

Senare den här våren ska de åka till Bohuslän i Sverige. Där finns deras hus som är byggt på ett underrede till en gammal husvagn. Vagnen ska de transportera till Finland, exakt vart vet de inte ännu. I planerna finns att bosätta sig i det här huset igen. Eller så inte. Planerna är väldigt öppna och drömmarna är många.

- Lägenheten håller vi kvar en tid, säger Vilma, men vi har funderat på att bo i ett tält i skogen i sommar.

Vilma drömmer också om att bo i torn. Dit är de på god väg. Huset på hjul är endast tio kvadratmeter stort, men nästan fyra meter på höjden. En plan är också att bygga flera hus på hjul som man sedan kan koppla ihop med nuvarande vagn.

En sak är nämligen klar, Vilma och Per-Viktor behöver mera utrymme. I fyra år klarade de sig med endast tio kvadratmeter, de hann till och med få barn och ändå fortsätta bo i det mobila huset. Men numera har barnaskaran utökats till tre och då behövs det mera utrymme.

Häftig förälskelse och livsstilsförändring

Vi backar tio år. Vilma Määttänen som har vuxit upp på Sveaborg i Helsingfors och tillbringat en del av sin barndom ombord på en segelbåt, flyttar till Sverige för att gå i gymnasium i Järna. Hon är 17, ska snart fylla 18. I Sverige träffar hon den nio år äldre Per-Viktor Hjalmarsson, som bor i Tollered utanför Göteborg. Han bor i ett torp och har tänkt stanna kvar i Tollered resten av sitt liv. Men så kommer naturbarnet Vilma in i bilden. Den konservative skulptören bryter upp från allt och flyttar till Stockholm och Vilma.

- Det var extremt att träffa Vilma. Det var en hel del av mina föreställningar som gick sönder, men det var fantastiskt att sprängas loss, förklarar Per-Viktor.

Vilma hade redan som barn drömt om att få bo i skogen och plötsligt kändes tanken rätt också för Per-Viktor, som började bygga vagnen eller huset på hjul.

- Jag hade en grundtanke; jag ville bygga enligt känsla, utan exakta mått och vattenpass, förklarar Per-Viktor. Huset blev vint och snett, det blåser igenom väggarna, jag byggde det enligt samma princip som fåglarna bygger bo.

En alternativ skola

Med huset eller vagnen har de flyttat många gånger. De har bott bland annat i Skattungbyn i Orsa i Dalarna och de har bott på i Livonsaari utanför Nådedal. På båda platserna har de bott i kollektiv och i Skattungbyn studerade Vilma ekologisk odling. Vilma vill odla sina grönsaker själv, men eftersom de har flyttat så många gånger har de också lämnat grönsaksland och skördar efter sig. Om familjen blir mera bofast finns drömmen om att så långt som möjligt vara självförsörjande vad gäller mat. Det finns också andra orsaker till att familjen överväger att slå ner sina bopålar någonstans.

- Viljo börjar i höst i förskola, säger Vilma.

Viljo är äldst, han är sex år. De övriga barnen är Eetu fyra år och Laili åtta månader.

- Fast det går också att ordna hemskola, säger Per-Viktor.

Per-Viktor studerar waldorfpedagogik. Han är på slutrakan av sina studier. Han kan tänka sig att bo i gemenskap och tillsammans med andra familjer ordna undervisning på hemmaplan. Eller hemma och hemma; Per-Viktor ser det mera som en möjlighet för familjer att resa och låta barnen se de platser man talar om skolböckerna. Vilma som själv tagit del av hemskola när hon var i tonåren och familjen var på en längre seglats nickar instämmande.

- Det skulle vara spännande att hitta ett nytt sätt att undervisa. Att avskola undervisningen, inte frångå läroplanen, men stötta barnens intressen i stället för att de måste följa en viss form. En skola på barnens villkor och deras individuella läroprocess, säger Per-Viktor.

Barnen är viktigast

Både Vilma och Per-Viktor vill tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans med barnen.

- Vi vill leva all tid med barnen, inte enbart fritiden, säger Vilma.

Det betyder att båda har valt bort fasta jobb och regelbundna inkomster. För Per-Viktor var det här en större utmaning än för Vilma eftersom hans ursprungsplan i Tollered var att jobba hårt och förtjäna en massa pengar.

- Jag har aldrig känt att vi saknar något, fast vi har haft ont om pengar ibland. Vi lever trots allt i ett land där det finns mat i överflöd och vi är privilegierade, säger Vilma och tillägger att de får mycket hjälp och stöd av sina föräldrar.

Vill inte leva som de flesta andra

Familjen Määttänen-Hjalmarsson har som sagt tre barn, alla under skolåldern. Vad gör de i framtiden om barnen inte längre vill bo och leva som föräldrarna?

- Ja, det blir spännande. Men än så länge tycker de att det mesta är roligt, säger Vilma. Redan nu får de vara med och diskutera, men det är förstås vi som bestämmer.

Kommer den dagen när Vilma och Per-Viktor jobbar mellan klockan 9 och 17, kommer hem, äter middag och tittar på tv?

- Jag hoppas det verkligen inte, säger Per-Viktor med eftertryck. Då har jag blivit uppäten av monstret, det här bekvämlighetsmonstret som vill att jag ska fastna, i stället för att vara öppen och nyfiken. Nej usch!

Så de längtar inte efter bekvämlighet?

- Jag minns faktiskt en gång, säger Vilma och skrattar. Det var en kall natt, jag ammade Eetu. Vi hade vagnen på ett otroligt vackert ställe, men det var väldigt kallt och det blåste rakt igenom vagnen. På morgonen åkte vi in till Södertälje och gick in till biblioteket för att värma oss. Då kändes det jobbigt eftersom det kändes som om kylan hade trängt in i märgen på mig.

Vilma och Per-Viktor utanför sitt mobila hus, ett blått trähus med hjul under. På bilden finns också familjens förstfödda baby.
Sommaridyll. De kalla, blåsiga vinternätterna känns avlägsna. Vilma och Per-Viktor utanför sitt mobila hus, ett blått trähus med hjul under. På bilden finns också familjens förstfödda baby. Bild: privat hus på hjul,Självförsörjning

- Jag har mera blivit förbannad i extrema stunder, men aldrig känt att jag vill ge upp, säger Per-Viktor.

Fördelarna med att bo trångt och primitivt, men nära naturen, har alltid vunnit över nackdelarna. Både Vilma och Per-Viktor känner att de är nöjda över sina livsval. Den närmaste framtiden är lite oviss, ska de bo i skogen i sommar eller ska de tillbringa sommaren i lägenheten i Helsingfors. Men i övrigt drömmer de om flera vagnar, en egen odling, vara med barnen, skapa konst och bo i någon slags gemenskap.

- Just nu känner jag nog att mitt liv är som en åtta. Livet är skönt, men en full tia skulle vara för mycket. Då flyger jag i väg, full av eufori. Livet just nu är väldigt tryggt och bra, säger Per-Viktor.

- Jag känner mig också väldigt nöjd. Jag får studera konst och varje dag känns väldigt rik. Jag får vara med barnen och jag har energi att gå igenom allt det jag behöver gå igenom. Jo, jag ger livet en nia, säger Vilma.


Du kan höra mera om Vilmas och Per-Viktors livsval i ett Samtal om livet fredagen den 13 maj kl 11.03 och lördagen den 14 maj kl 20.03 i Radio Vega. Programmet finns också på Yle Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Vega