Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Aerobics och kärleken

Maria (Marina Nyström) och Janne (Victor von Schirach) uppträder med aerobics.
Maria (Marina Nyström) och Janne (Victor von Schirach) uppträder med aerobics. Maria (Marina Nyström) och Janne (Victor von Schirach) uppträder med aerobics. Bild: Oy KinoScreen Illusion ltd Marina Nyström,Victor von Schirach,Aerobics – A Love Story

Var går gränsen mellan omsorg och överbeskydd? Och får man alltid själv välja vem man älskar? Det är några av de frågor den svenska filmen Aerobics – A love story ställer.

Maria (Marina Nyström) har en utvecklingsstörning och bor tillsammans med sin syster Helen (Madeleine Martin). Det är inte lätt att leva tillsammans men Helen tvekar inför att lämna systern på ett gruppboende, kanske främst för att boendet verkar dödstråkigt.

Men tråkigt är det också för Maria att hela tiden vara påpassad av systern.

Janne (Victor von Schirac) vill jobba med TV men ingen är intresserad av hans förslag. Jannes programidé är att spela teater med handdockor medan TV-bolaget mest vill ha program om hälsa och motion. Så Janne går arbetslös och är deprimerad.

Via internet finner Maria och Janne varann och kärlek uppstår. Maria hittar en man som är snäll och lyssnar och tycker om henne för den hon är. Janne hittar en kvinna som är glad och positiv och gillar honom för den han är. Båda två lever upp. Och tillsammans börjar de öva på en ny programidé – en aerobicshow.

Maria (Marina Nyström) och Janne (Victor von Schirach) matar varandra med vispgrädde och körsbär.
Maria (Marina Nyström) och Janne (Victor von Schirach) matar varandra med vispgrädde och körsbär. Bild: Oy KinoScreen Illusion ltd Aerobics – A Love Story,Marina Nyström,Victor von Schirach

Omsorg eller överbeskydd?

Medan Maria och Janne är lyckliga är Marias syster Helen betydligt mer misstänksam. Vem är den här mannen som hennes syster är så förälskad i? Och vad vet Maria egentligen om kärlek? Helen är både orolig och arg och klampar med våld in i systerns liv.

Men var går gränsen mellan omsorg och överbeskydd?

Och på slutet kan man också fråga sig var gränsen går mellan humor och lyteskomik?

Den ömma och känsliga skildringen av kärleken och den brutala och hårda skildringen av bråket mellan Maria och Helen byts mot slutet ut mot nåt som ska föreställa roligt och absurt men som bara känns väldigt fel. Lyckligtvis kommer filmen med en verkligt fin slutscen som stannar i ens minne.

Rakt på sak

Aerobics – a love story är en enkel och mycket öm berättelse om kärlek och om att vara annorlunda. Det hela utspelar sig i diskbänksrealistisk småstad med vardagliga lägenheter där tiden tycks ha stannat. Allt är nedtonat och vardagligt, även färgerna. Men känslorna är desto större.

Och liksom Maria promenerar rakt in i Jannes liv så går också regissören Anders Rune rakt på sak. En snabb introducering av de olika karaktärerna och sedan är handlingen igång. Som åskådare får vi fylla i det som hänt däremellan. Och det fungerar. Filmen har ett flyt och den skriver inte på näsan.

Men det som gör filmen sevärd är skildringen av två mänskor som är tillfreds med sina kroppar. Två personer som inte funderar på hur de ser ut utan istället gör det som känns kul.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje