Hoppa till huvudinnehåll

Första Talvivaaradomen faller i dag - vattenfrågan avgör gruvans öde

Avfallsvatten från Talvivaaragruvan.
Arbetsplatser och miljöfrågor står mot varann vid Talvivaaragruvan i Sotkamo. Avfallsvatten från Talvivaaragruvan. Bild: Yle / Ingemo Lindroos spilla

Hur mycket ska man få smutsa ner miljö och vattendrag i Finland och vem bär ansvar i sista hand? Var går gränsen för miljöbrott i Finland? Här några kuggfrågor i fallet Talvivaara, där fyra chefer i dag får sin dom i tingsrätten i Kajana.

I förlängningen ställs frågorna: Hur viktiga är arbetsplatserna i Östra Finland? Turism eller gruvverksamhet? Hur mycket ska staten subventionera jobben där i framtiden och till vilket pris?

Domarna vid tingsrätten i Kajana har grunnat på fallet Talvivaara gruva sedan augusti i fjol och den första domen avkunnas i dag. Åtalet rubriceras grovt miljöbrott, som gruvans tidigare ledning, med grundaren Pekka Perä i spetsen, tillsammans med tre andra gruvchefer, misstänks för.

Många misstag från början

Åtalet listar missar på flera avgörande plan i gruvans forsknings- och planeringsskede och ifråga om miljötillstånd och vattenhantering. Det handlar också om missar i planerings- och byggskedet av den centrala gipsfällningsbassängen, som läckte ut i terrängen för ett antal år sedan. Också planering och placering av det avfall som uppstår vid utvinningen har enligt åtalet stora brister.

Rättsfallet är till omfattningen det första i sitt slag och kan få stor betydelse gällande gränsdragningar i miljöfrågor i framtiden. Tingsrätten tar nu ställning till de fyra chefernas åtaganden, en rättegång som hårdbevakades av medierna från augusti 2015.

Vidare till högre instans?

Det verkar klart att man i sådana här fall går så högt upp i domstol som möjligt, bedömde professor emeritus Vesa Majamaa då rättegången inleddes.

Professor Jussi Tapani vid Åbo universitet är försiktigare i sin bedömning av fallets betydelse.

Talvivaara är ett exceptionellt case ur miljöbrottsligt hänseende men vilken betydelse det får framöver är svårt att förutspå nu, säger Tapani.

Det har enligt Tapani i sin tur att göra med svårigheten att förutspå fallets prejudicerande värde. Han säger också att det är för tidigt att fundera över huruvida fallet Talvivaara går till högsta möjliga rättsinstans.

Vad kräver då fallet Talvivaara av jurister och domare?

Fallet förutsätter en förmåga att syna brottsrättsliga tillämpningar i en miljörättslig kontext, formulerar Tapani.

De centrala brottsrättsliga frågorna lyder: Hur ska ansvaret riktas och hur ska skyldigheten till noggrannhet i gruvfrågor definieras, preciserar han.

Gruvans vattenhantering fortfarande olöst

Trots det juridiska finlir, som pågått kring gruvan i åratal är det ändå vattenhanteringen i samband med malmutvinningen som blir avgörande för gruvans framtid.

Spillvatten har läckt ut i den närliggande miljön under gruvans hela verksamhetstid och hundratals besvär har lämnats in mot nedsmutsningen av både markägare och fiskare.

På en direkt fråga om hur vattenläget vid gruvan är just nu svarar kommunikationschef Olli-Pekka Nissinen så här, med hänvisning till ägaren, statliga Terrafames pressmeddelande:

Det finns strax under nio miljoner kubik vatten totalt på gruvområdet. Tre miljoner kubik utgörs av spillvatten som renats i enlighet med miljötillståndet.

Terrafame meddelade i början av april NTM-centralen i Kajanaland att bolaget inte kan följa rådande miljötillstånd utan tvingas tappa av vatten från gruvan för att “bibehålla kontroll över vattenmassorna vid gruvan”.

Gruvbolaget gjorde samma sak, tappade av vatten genom att anmäla om saken till NTM-centralen, i slutet av år 2015. Uppgifterna framgår ur Terrafames pressmeddelande daterat 8.4.2016.

Omstridd utvinningsmetod

Det är själva utvinningsmetoden biolakning, som kräver vatten och som vid sidan av regn och snö bidrar till gruvans vattenproblem.

- Biolakning fungerar i malmfyndigheter med låga malmhalter, förklarade Olli-Pekka Nissinen, kommunikationschef vid Talvivaara då Yle Nyheter för ett drygt år sedanbesökte gruvan. Nickelhalterna är låga men fyndigheten är stor, förtydligade han.

Biolakning handlar i korthet om att utvinna nickel genom att lösa upp metallerna med hjälp av bakterier. De framgrävda malmhögarna besprutas med bakterielösning. När nickelhalterna är tillräckligt höga tas de tillvara. Talvivaaragruvan renar sedan spillvattnet själv.

Biolakning används inte på annat håll i Finland utan på varmare breddgrader. I den offentliga debatten har många därför frågat sig om grundarna inte insåg betydelsen av mycket regn och snö i Östra Finland och de problem det medför för gruvverksamheten.

I offentligheten har experter frågat hur omfattande utvinningsmetoden biolakning testades ii Finland inför grundandet av Talvivaara gruva?

Gruvan har inte lyckats komma upp till lönsam nickelproduktion utan varit beroende av statligt stöd under hela sin existens sedan början av 2000-talet.

Så här planeras spillvattenröret till Nuasjärvi.
Avtappningsröret har dragits norrut från gruvan till sjön Nuasjärvi med många sommarstugor. Så här planeras spillvattenröret till Nuasjärvi. Bild: Yle/Erikäinen-Lahikainen Anne-Mari spillrör

En stängning av gruvan sägs nu högt

Allt fler tveksamma röster höjs nu kring gruvans framtid. Bland dem finns näringsminister Olli Rehn(C) och kanslichef Hannele Pokka(C) vid Miljöministeriet.

Rehn motiverar sin syn på gruvans framtid med beslutet från Vasa förvaltningsdomstol. Domstolen omvandlade Talvivaaras (eller ägaren Terrafames) miljötillstånd till tidsbundna. Hösten 2017 tvingas gruvbolaget förnya sitt tillstånd att belasta den närliggande sjön Nuasjärvi, dit bolaget har byggt ett avtappningsrör för gruvans spillvatten.

Domstolens beslut innebär att gruvans vattenproblem försvåras, säger Rehn. Man närmar sig nu en situation då man måste överväga om det kan bli aktuellt att köra ner verksamheten vid gruvan.

Också gränserna för sulfatutsläpp har justerats till hälften av det gruvan önskade. Sulfaternas betydelse för miljön är det som mest diskuterats i offentligheten.

Kanslichef Hannele Pokka(C) säger för sin del att processen att stänga Talvivaara kan ta flera år. Ett stängningsbeslut kan också överklagas ända upp till Högsta förvaltningsdomstolen.

Gruvområdet måste bevakas i tiotals år även om gruvan stängs, poängterar Pokka.

Talvivaaragruvans ägare Terrafame kommenterar för egen del att verksamheten vid gruvan försvåras av förvaltningsdomstolens beslut.

Det blir svårt att hitta privata investerare för gruvverksamheten om miljötillstånden är tillfälliga, säger Terrafames vd Matti Hietanen.

Kommunen avvaktar

I den glest befolkade kommunen Sotkamo följer man noga med händelseförloppet kring gruvan.

Vi förbereder oss för olika scenarier, säger kommunens nyvalda kommundirektör Mika Kilpeläinen. Själva rättegången föranleder inget från kommunens sida utan vi för en ständig dialog med ägaren Terrafame.

Kilpeläinen framhåller också att själva domen inte har någon betydelse för gruvans verksamhet i dag.

Verksamheten leds av en annan ägare nu, så en eventuell Talvivaaradom borde inte ha någon betydelse för Terrafames verksamhet, säger Kilpeläinen vidare.

Enligt den nyutnämnda kommundirektören kan kommunerna inte direkt kan påverka huruvida gruvverksamheten fortsätter eller inte.

Det handlar ändå om tusen arbetsplatser, vilket är en väldigt betydelsefull sak här i området, fastslår han.

Dyra arbetsplatser

Finska staten har pumpat in närmare en miljard euro i Talvivaara. För Kajanaland är gruvan en viktig arbetsgivare, eftersom arbetslösheten är omkring 20 procent i området. Förutom de omkring tusen anställda sysselsätter gruvan många underleverantörer.

Vill ni där i Helsingfors att vi ska bo kvar här i Östra Finland, frågade gubbarna på den lokala bensinmacken Yle Nyheter för ett drygt år sedan. Var ska vi jobba om inte vid gruvan? Hela släkter är beroende av jobben där.

Områdets andra näring - turismen - har tagit stryk av gruvans utsläpp. Tomtpriserna har sjunkit och turisterna minskar i det populära skidcentret Vuokatti.

En markägare som fått sina marker nedsmutsade är bitter.

Gruvan har smutsat ner släktens marker och nu måste bolaget rena alltihopa. Får se hur det blir med den saken, säger hon.

Många väntar på domstolsbeskedet i dag. De tiotals markägare och vattenandelslag som besvärat sig mot utsläppen och kräver ersättningar får antagligen vänta ännu ett tag.