Hoppa till huvudinnehåll

Isa Stenberg: "Jag var alltid yngst i klassen"

Teaterprofilen Isa Stenberg från Lappträsk
Teaterprofilen Isa Stenberg från Lappträsk är kanske mera känd i Sverige än i Finland Teaterprofilen Isa Stenberg från Lappträsk Bild: Yle/Sune Bergström regissör

Teaterprofilen Isa Stenberg från Lappträsk har rest och bott på många håll i världen, bland annat i Panama och Sverige.

Isa Stenberg är född i Hindersby i Lappträsk.

- Min pappa är Hindersbybo sedan många generationer tillbaka. Min mamma kom från Jackarby i Borgå landskommun.

Isa Stenbergs pappa var fem år borta i kriget. Mamma var frontlotta, jobbade på olika ställen och försörjde familjen.

- Jag var en liten flicka och hängde nu med på något sätt. Det var kriget och efterkrigstiden som präglade min barndom.

Isa sattes i skola redan som sexåring eftersom hon kunde både läsa, skriva och räkna. Det är ändå ingenting hon rekommenderar.

- Jag var alltid yngst i klassen. Man är inte skolmogen fastän man kan läsa och skriva, tycker jag.

Isa Stenberg tillbringade sin ungdomstid i Hindersby tills hon som sjuttonåring åkte till England för att lära sig engelska.

Panamaminnen

Skatteparadiset Panama är högaktuellt i massmedierna just nu på grund av de såkallade Panamaläckorna. Isa har egna minnen från Panama.

- Jag var förlovad med en ålänning som hade fått praktikjobb i Panama. Han skulle vara borta två år och det kändes alldeles för länge. Jag tog kontakt med olika rederier och fick åka med en finsk lastbåt från Hamburg till Panama.

Isa Stenberg kunde inte förtjäna pengar i Panama för hon fick inte arbetstillstånd. I stället jobbade hon med välgörenhetsarbete i slummen. Bland annat lärde hon fattiga kvinnor att koka kolakarameller och sälja dem på gatorna.

Första barnet i Panama

- Vi kom hem på sextiotalet, jag fick två pojkar till på sextiotalet och en på sjuttiotalet.

Redan före Panamaresan hann Isa Stenberg studera i Svenska social- och kommunalhögskolan.

- Jag var bara sjutton, aderton år och tror att jag var den yngsta som någonsin kommit in. Det var en jättebra skola, jag fick en bred allmänbildning där utan att bli specialiserad på någonting.

Isa Stenbergs proffsteaterkarriär började 1975 på Lilla Teatern i Helsingfors.

- Sedan blev Lasse Pöysti utsedd till chef för Dramaten i Stockholm och Birgitta Ulfsson sade att om Lasse ska till Stockholm så måste han ta Isa med sig och så blev det.

Isa Stenberg jobbade på Dramaten i åtta år. Hon höll reda på vem som fick träffa teaterchef Pöysti och när.

År 1986 ville personalen på Folkteatern i Göteborg ha Isa Stenberg som teaterchef i fyra år.

Intensiv Norén

- Det var ett väldigt ensamt och slitigt jobb att vara teaterchef. Det ville sig inte bättre än att jag fick fortsätta på den banan för Lars Norén ville att vi båda tillsammans skulle starta en egen teater.

Norén och Stenberg startade Riks Drama 1999 som en del av Riksteatern. Stenberg jobbade som producent och Norén som författare, dramatiker och regissör.

- Det var väldigt intensivt att jobba men honom men det betydde också att eftersom han är författare kunde han försvinna i veckor eller månader när han satt och skrev och då satt jag ensam där med hela baletten.

Isa Stenberg kom hem till Lappträsk för att hennes äldsta son fick cancer och han dog.

Repetitionerna på "Ett Herrans Liv" är i full gång
Repetitioner i Hindersby Repetitionerna på "Ett Herrans Liv" är i full gång Bild: Yle/Sune Bergström ett herrans liv

Som pensionär har Isa Stenberg hittat på mycket i sin hemby Hindersby, bland annat en serie historiska pjäser.

- Jag måste ju ha någonting att göra jag hade så grymma saker bakom mig. Så började hela min barndom bubbla ur mig, fyrtiotalet, femtiotalet, sextiotalet och så märkte jag att jag kom ihåg allt som hade hänt och alla människor i Hindersby och så började jag skriva om dem.

"Isa ska inte dö ännu"

Isa Stenberg fortsätter med skrivandet men orkar inte länge med det tunga arbetet som producent.

- Om jag skriver en pjäs så måste jag producera den själv för annars får jag inte som jag vill ha den.

Isa har en önskan, hon skulle ännu vilja göra någonting för barnen för i alla hennes pjäser har barnen haft en egen scen.

- Elis som är tio år hade sagt "Jag vill inte att Isa ska dö ännu för jag vill spela mera teater".

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland