Hoppa till huvudinnehåll

Sista natten med Lordi

Kjell Ekholm med Lordi på scenen i Aten några minuter efter segern i Aten 2006.
På scenen tillsammans med Lordi minuterna efter att Hard Rock Halleljuja tonat ut i Aten. Kjell Ekholm med Lordi på scenen i Aten några minuter efter segern i Aten 2006. Bild: Yle/Privat/Kjell Ekholm Lordi,kjell ekholm,Eurovision Song Contest 2006

Folket hade sagt sitt. År 2006 skickade Finland fem monster till Aten och en del landsmän suckade och stönade medan andra tyckte att tävlingen är så skräp att den fick vad den förtjänar. Men Lordi var antagligen de mest professionella artisterna vi någonsin skickat till Eurovision Song Contest. Nu har det gått 10 år sedan den historiska segern.

Efter att Finland hade vunnit Hockey VM 1995 så fanns det bara ett landstrauma kvar. ESC! Från år 2002 var jag medlem i EBU:s ledningsgrupp för evenemanget och under årens lopp blev jag ju van vid kollegernas vitsar om Finland och tävlingen. En av de populäraste var vad som händer då temperaturen sjunker på jordklotet och hur finländarna reagerar. Typ så här:

-40°C - Paris start cracking in the cold. The Finns stand in line at the hotdog stands.
-50°C - Polar bears start evacuating the North Pole. The Finnish army postpones their winter survival training awaiting real winter weather
-273°C - ALL atom-based movent halts. The Finns start saying "Perkele (=damn), it's cold outside today."

Och till slut:
-300°C - Hell freezes over, Finland wins the Eurovision Song Contest.

På morgonen den 21 maj 2006 var det slut på den vitsen.

Överraskning

Lordi var antagligen de mest osannolika vinnarna i Eurovision Song Contest men de var antagligen också de mest professionella. ESC är som tävling helt absurd. Det vimlar av journalister och fans och dagarna är fyllda av PR-uppdrag. Under de tio dagar som bandet var på plats så ställde de snällt upp på varenda en intervju, de drog på sig monsterutstyrseln på morgonen och höll den på hela dagen och en god bit in på kvällen. Vädret i Aten var inte varmt, det var hett, och odören i hotellkorridoren då de äntligen fick klä av sig var obeskrivlig. Men de klagade inte en enda gång.

Lordi på besök hos ambassadör Ole Norrback i Aten under ESC 2006.
Lordi på besök hos Ole Norrback som då var ambassadör i Aten. Lordi på besök hos ambassadör Ole Norrback i Aten under ESC 2006. Bild: Yle/Kjell Ekholm Lordi,Ole Norrback,Eurovision Song Contest 2006

Nervositeten slår till

Under de år jag var med i den finländska delegationen så var det alltid intressant att följa med artisternas beteende under den tid de var på plats. I början är allt fantastiskt och underbart och de är ofta mäkta imponerade av den enorma scenen, tekniken och allt som kretsar runt dem. Men i något skede vaknar man ur euforin och börjar fundera om jag räcker till, är jag egentligen tillräckligt bra för det här? Och den nervositet som artisten eller bandet känner tar sig alltid olika uttryck. Ibland var det fel på hotellet, ibland på maten, scenen, ljuset, ljudet eller kameraregin. Det här hade hänt med alla, även om de var nationellt kända och stora artister som hade massor av erfarenhet. Men det hände inte med Lordi!

Otroligt professionella

Från första övningen var monstren från Finland teknikens och personalens absoluta favoriter. De visste exakt vad de ville ha i sina monitorer, de gjorde samma sak övning efter övning utan att försöka ändra på något - som de flesta ofta vill göra. De finländska eftermiddagstidningarna sökte med ljus och lykta något som bandet skulle vara missnöjda med. Man hade lyckats få reda på att hotellet som bandet bodde på bara hade tre stjärnor medan de flesta andra bodde på fyra- och femstjärniga hotell. På en presskonferans frågade en reporter också att ”är ni inte missnöjda med standarden på hotellet, ni bor ju så mycket sämre än de andra deltagarna”?

- Sämre? svarade Mr Lordi själv,Tomi Putansuu. Vi har åkt runt Europa och sovit i en gammal buss, det här är rena lyxen för oss.

Jill Paulsson, EBU får Lordi behandling under en paus i övningarna i ESC i Aten 2006.
De är sååååå söta, brukade Jill Paulsson från EBU ropa då hon såg Lordi i korridoren i Aten. Jill Paulsson, EBU får Lordi behandling under en paus i övningarna i ESC i Aten 2006. Bild: Yle/Kjell Ekholm Lordi,Eurovision Song Contest 2006

Äntligen seger

Kvällen den 20 maj 2006 i Aten blev historisk. Man säger att halva Finland vaknade upp under poängräkningen då man börjar ringa och sms:a till varann om vad som höll på att hända.

Själv satt jag med EBU-gruppen på sidan av scenen och följde med det hela och faktum är att jag redan under poängräkningen visste att Finland kommer att vinna. Systemet är uppbyggt så att den ansvariga producenten vet resultatet innan man går till de olika länderna och de ger sina poäng. Detta helt enkelt för att den personen har i uppgift att kolla att det blir rätt.

Legendariska Stockselius

Ansvariga producenten under de år jag var med i gruppen (2002 - 2009) var svensken Svante Stockselius som var en utmärkt ledare och innovatör. Under hans period utvecklades programmet mer än det hade gjort under de femtio första åren. Han var den enda som visste slutresultatet och för att ingen annan skulle se poängen från hans pc-skärm så satt han mot en bakvägg och jag satt några rader framför honom.

Då man började gå till poängdelningen så tittade jag med jämna mellanrum bakåt för att se om han skulle avslöja någonting om resultatet. Lordi hade ju plötsligt seglat upp som en av favoriterna efter semifinalen men ingen kunde ju veta hur det skulle gå i finalen.

Skrattet som avslöjade allt

Då det åttonde landet gav poäng så var det någon som kastade en penna som träffade mig på axeln. Då jag vände mig om så satt Stockselius med ett brett flin och då visste jag hur det kommer att gå. Så mycket sinnesnärvaro hade jag ändå att jag skickade ett sms till Tommi Niemi som var en av de utmärkta pyrotekniker som var med från Finland. Lataa uudestaan t Kjell, var allt jag skrev och svaret kom genast: Ei voi olla totta!? On se!! skrev jag. Segrarlåten spelas ju alltid en gång till i slutet av sändningen.

Jill Paulsson, EBU och Svante Stockselius som var ansvarig producent för ESC i Aten 2006.
Jill Paulsson, EBU och ansvariga producenten för ESC, Svante Stockseilus, som var så här glad efter Finlands seger 2006. Jill Paulsson, EBU och Svante Stockselius som var ansvarig producent för ESC i Aten 2006. Bild: Yle/Kjell Ekholm Eurovision Song Contest 2006,Svante Stockselius,Europeiska radio- och TV-unionen

Inget tjo och tjim

När Lordi stod på scenen som vinnare så var jag antagligen den enda som inte stod och skrek och hurrade för jag visste vad som väntade. ESC 2007 skulle arrangeras i Helsingfors. Men några minuter senare lyckades jag komma upp på scenen för den enda bilden jag har tillsammans med de härliga monstren från Finland.

Och hur firade vi? Lordigänget åkte till hotellet och firade en stund och jag gick på en misslyckad efterfest med Stockselius och drack några öl.

Följande morgon åkte hela delegationen tillbaka till Finland pigga och nyktra. Jag hoppas att Finland än en gång ska få stå som värd för evenemanget men att vara med om första resan är alltid unikt. Jag är så innerligt glad för att jag fick vara med om den.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje