Hoppa till huvudinnehåll

Dement och drogad

Erja Ekholm ville vårda sin alzheimersjuka man Karl-Arne Jansson hemma så länge som möjligt. Trots det togs han mot hennes vilja in på den numera ökända avdelningen G1 på Åbo stadssjukhus och medicinerades tills han blev orörlig.

Karl-Arne fick diagnosen Alzheimers sjukdom 2002. Då var han bara 57 år gammal. K-A, som han kallas, bodde ändå flera år hemma i Åbo med sin fru, Erja Ekholm.

– Jag försöker ha min man hemma så länge som möjligt eftersom jag inte vill att han tas in på en avdelning och pumpas full med mediciner och aldrig får komma ut, säger Erja Ekholm hösten 2008 när hon intervjuas i tv-programmet Närbild.

I dag när hon tittar tillbaka på det som hänt och på vad hon sade då 2008 har hon svårt att hålla tillbaka tårarna.

– Jag har varje dag så dåligt samvete att jag gav bort honom.

Karl-Arne Jansson.
Karl-Arne och Erja tillbringade somrarna i mellersta Sverige, där Karl-Arne är född. Karl-Arne Jansson. Bild: Privat karl-arne jansson

Född i Sverige

Erjas man K-A är född i Sverige och paret brukade tillbringa somrarna i hans stuga i Bergvik i mellersta Sverige.

– Där hade vi en båt och han fiskade nästan varje dag. Jag satt oftast och läste en bok i båten och ibland slängde han sin fisk på min bok så jag skulle se att han fick napp, berättar Erja.

Jag vill inte att han tas in på en avdelning och pumpas full med mediciner.― Erja, 2008

Till parets intressen hörde att gå på konserter och på andra evenemang och att resa - både inom Finland och utomlands.

– När jag förstod att hans sjukdom framskred beslöt vi att göra verklighet av hans drömmar. Han önskade besöka Japan och USA och åka dressin.

Argsint och aggressiv

2010 flyttar K-A in på ett äldreboende i Åbo. Erja önskar att han ska bo där ända till slutet.

Han är ändå ibland hemma med Erja under den här tiden och paret försöker fortsätta sitt vanliga liv.

I K-A:s patientjournal från 2011 står det att han är argsint och aggressiv på äldreboendet. Olika psykosmediciner ges till honom.

Till en början får han Risperdal. Det är en av de vanligaste psykosmedicinerna som ges för att åtgärda aggressivitet hos dementa. Medicinen ska i första hand ges till personer med schizofreni eller mani men kan också ges till alzheimerpatienter under en kortare tid, enligt bipacksedeln ändå i högst sex veckor.

För K-A:s del inleds medicineringen i februari 2011 och avslutas under sommaren då det konstateras att den inte har någon effekt. Den pågår ändå längre än rekommenderade sex veckor.

Karl-Arne Jansson och Erja Ekholm.
Erja ville inte att K-A tas in på G1, men trots det hamnar han där. Karl-Arne Jansson och Erja Ekholm. Bild: Privat erja ekholm

Fick medicin som inte borde ges till dementa

På hösten 2011 står det i patientjournalen att K-A ”varit aggressiv på natten upprepade ggr, kastat och söndrat möbler 3 ggr.” och att han tidvis tagit hårt i andra pensionärer.

Nya mediciner testas för att bota rastlösheten och aggressiviteten.

I november ordineras han Ketipinor. På bipacksedeln står det ”den grupp av läkemedel som Ketipinor tillhör kan öka risken för stroke, eller i vissa fall risken för dödsfall, hos äldre personer med demens.”

Till de vanligaste biverkningarna hör rastlöshet och muskelstelhet. Medicinen ska ges till personer med schizofreni eller mani.

Senare tas Ketipinor bort och K-A får Levozin, som också är en psykosmedicin. Den är inte godkänd som medicin för att sköta beteendestörningar hos dementa. Till de vanligaste biverkningarna hör stelhet, skakningar och svårigheter att hållas stilla.

Frun motsatte sig en flytt till G1 – tas in ändå

Erja har filmat sin man flera gånger under den här tiden och det finns bland annat en film tagen två dagar före julafton 2011 då K-A fått Levozin i lite på en vecka.

– Han har matats full med lugnande medicin. Jag har tagit hem honom eftersom jag vill rädda honom, säger Erja i videon.

Det var hemskt att se honom. Han var fastbunden i en stol och kunde inte höja huvudet alls.― Erja

Istället för att flytta hem tas K-A ändå in på Åbo stadssjukhus och den numera ökända psykiatriska avdelningen för äldre, G1.

– Jag sade att han inte får tas till G1 eftersom han som alzheimerpatient inte vet var han är om han flyttar. Men när jag var på väg på resa och satt i bussen till flygplatsen meddelade man mig att han har varit aggressiv och tagits till G1, säger Erja.

Avdelningen som K-A togs in på har senare kommit att kallas ”skräckens avdelning” i medierna, efter att Turun Sanomat i våras avslöjade övermedicinering, förnedring och misshandel av patienter mellan åren 2009-2014.

Psykiatriska sjukhuset vid Åbo stadssjukhus
Vanvården vid avdelningen G1 i Åbo stadssjukhus avslöjades i februari av Turun Sanomat. Psykiatriska sjukhuset vid Åbo stadssjukhus Bild: Yle/ Nora Engström kuppis

Får flera olika psykmediciner samtidigt

Planen var att olika mediciner skulle testas på honom på G1. När Erja en vecka senare besökte honom på sjukhuset hade han förändrats.

– Det var hemskt att se honom. Han var fastbunden i en stol och kunde inte höja huvudet alls.

Under den första veckan på G1 fick K-A flera olika psykosmediciner och ångestdämpande bensodiazepiner.

Under den tredje dagen fick han enligt patientjournalen tre olika psykmediciner i flera doser.

Följande dag ville han enligt patientjournalen inte äta varken frukost eller lunch och han hölls inte sängen. För att minska på hans oro fick han mera psykosmedicin.

Enligt patientjournalen sov K-A på en madrass på golvet på grund av ”sin egen säkerhet”.

Han åt inte själv utan matades.

Karl-Arne Jansson.
Efter tiden på G1 tillbringade K-A flera månader på stadssjukhusets bäddavdelning. Karl-Arne Jansson. Bild: Erja Ekholm karl-arne jansson

Förs iväg med lunginflammation

En film som Erja tagit på avdelningen visar att K-A ligger i sin säng med stel nacke och förvriden arm. Filmen är tagen då han hade varit tre veckor på avdelning G1.

Mot slutet av tiden på G1 minskas ändå medicineringen och K-A kommer iväg från avdelningen under dramatiska omständigheter.

Han konstateras ha lunginflammation och förs iväg från G1 till jouren.

Erja tror att januarikölden och den gamla och kalla byggnaden där G1 låg då var orsaken till lunginflammationen.

K-A vårdas sedan på stadssjukhuset i fyra månader innan han senare får plats på stadens äldreboende.

Valvira har granskat medicineringen på G1

Medicineringen på G1 har under våren granskats av den övervakande myndigheten Valvira. Det här efter att medierna rapporterade om bland annat övermedicinering.

– På basis av de patienter vi har träffat under våra inspektioner kan vi inte dra slutsatsen att medicineringen allmänt sett varit av dålig kvalitet. När medicineringen bedöms måste man noggrant se på vården av patienten som helhet, säger medicinalrådet Markus Henriksson ändå.

2014 klagade Erja Ekholm både till Åbo stad och till Valvira och regionförvaltningsverket på vården hennes man fick på äldreboendet innan och på avdelning G1. Regionförvaltningsverket meddelade under våren i år att hennes klagomål behandlas. Det skedde efter rapporteringen om vanvård på G1.

Staden svarade på hennes klagomål i fjol somras och konstaterade då att vården på avdelning G1 hade varit i enlighet med medicinska och etiska principer.

Markus Henriksson
Markus Henriksson på Valvira har besökt avdelning G1 och då bland annat granskat medicineringen. Markus Henriksson Bild: Yle/ Antti Lempiäinen valvira,medicinalråd

”Alternativ till mediciner utreds sällan”

Markus Henriksson på Valvira säger att det i allmänhet har använts för många psykosmediciner i Finland, men enligt honom har situationen förbättrats under de senaste åren.

I vissa fall är psykosmedicinering befogad, men den stora användningen berättar om att vi inte beaktar icke-medicinska åtgärder tillräckligt.― Jaakko Valvanne

Professorn i geriatrik vid Tammerfors universitet Jaakko Valvanne anser att det sällan ens utreds alternativ till medicinering.

– I vissa fall är psykosmedicinering befogad, men den stora användningen berättar om att vi inte beaktar icke-medicinska åtgärder tillräckligt. De ska ändå användas i första hand. Men det kräver mer av läkarna som i så fall måste bli bättre på att undersöka patienterna och komma fram till vad symptomen beror på.

”Ibland måste man medicinera mer än läroboken säger”

Enligt Valvanne kan beteendestörningar hos dementa bero på fysiska symptom, som till exempel smärta, förstoppning, lågt blodtryck eller lågt blodsocker.

Hanna-Mari Alanen har forskat i psykiatrisk vård av äldre och anser att medicineringen kan vara befogad för att garantera tryggheten på avdelningen.

– När det gäller den lilla andelen svåra patienter måste de medicineras mer än vad läroboken säger för att trygga patientens säkerhet, andra patienters säkerhet och personalens säkerhet.

Karl-Arne Jansson och Erja Ekholm.
Nu bor Karl-Arne i Folkhälsans boende i Esbo. Karl-Arne Jansson och Erja Ekholm. Bild: Yle/ Antti Lempiäinen erja ekholm

K-A har sedan i fjol somras bott i Folkhälsans boende i Esbo.

– Nu mår han bra i jämförelse med tiden på G1. Han blev bättre efter att han lämnade G1 och medicinerna togs bort. Men sjukdomen har framskridit och han är i sista fasen nu, säger Erja som snart flyttar från Åbo till Esbo för att bo närmare sin man.

Spotlight: Dement och drogad sänds tisdag 17.5 kl. 20 på Yle Fem och kan redan nu ses på Yle Arenan.