Hoppa till huvudinnehåll

Filmhistoriens luckor – vart försvann kvinnorna?

En regissör som håller en megafon i handen.
En regissör som håller en megafon i handen. Bild: Svenska filminstitutet regissörer

Filmhistorien är inte särskilt lång, med tanke på att den första filmvisningen hölls den 28 december 1895. Så det borde vara relativt lätt att följa filmens utveckling fram till idag. Men ju mer man forskar i filmhistorien desto mer finner man luckor.

Och de som ofta fallit igenom luckan och ”försvunnit” är de kvinnliga filmskaparna.

Vem är då de här kvinnorna som man först så att säga ”tappade bort” för att på senare år igen ha återfunnit?

Listan kan göras lång men om man ser till filmens allra första årtionden så hittar man namn som Alice Guy-Blaché, regissör och studiochef i Frankrike. Frances Marion, regissör och manusförfattare (och den första manusförfattaren som vann två Oscars). Dessutom har vi namn som Adela Rogers St John, Anita Loos, Bess Merydith och Lois Weber.

Typiskt för alla de här filmskaparna var att de ofta hade flere roller, kanske började de som filmskådespelare men blev sedan manusförfattare, regissörer eller producenter.

Varför?

Det intressanta är ändå att fråga varför en massa kvinnor försvann ur filmhistorien? Och det finns en mängd olika förklaringar. Dels handlar det om en manlig genikult, om ekonomi och pengar, om att filmer försvunnit eller att man helt enkelt marginaliserat de arbeten kvinnor gjort.

Försvunnen film

Men det handlar inte bara om att kvinnor försvann ur filmhistorien. Detsamma gäller många av de tidiga filmerna. För som forskaren Ingrid Stigsdotter vid Stockholms universitet berättar såg man först inte filmen som nåt som skulle bevaras för eftervärlden utan det var mer en slit och släng-vara.

— Även om en film var jättepopulär så såg man den mest som en kopia som skickades runt i biograferna. När kopian blev sliten slängde man den.

Och de filmer som inte slängdes brann ofta upp. Då film under de första åren gjordes på nitrat som är mycket lätt antändligt.

Vad skall sparas och bevaras?

När man sedan började bevara och arkivera film uppstod ett annat problem. Hur väljer du vad som skall sparas? För det blir fråga om ett val och det är oftast lättare att välja ut det som det talas om, det som nån annan anser att är viktigt.

Ingrid talar här om de så kallade ”foundig fathers” eller ett slags fädersgestalter som lade grunden för filmhistorien.

—Då man tänker på hur kvinnor och deras insatser ofta funnits nånstans i marginalen så har det ju inte funnits arkivarier som direkt satt en stämpel ”viktigt, bevaras för all framtid” på deras verk.

Auteurteorin

Under 1950-talet dök begreppet auteurteorin upp i fransk filmkritik. Auteurer var regissörer som hade ett starkt personligt uttryck i sina filmer, en helt egen vision som skiljde honom från andra regissörer. För auteurer var män. Regissörer som Alfred Hitchcock, Howard Hawk, Jean Renoir, Ingmar Bergman för att nu nämna några. Och de här auteurerna gjorde alltså lite finare film, konstfilm så begreppet kom att få en stor betydelse för hur filmhistorien skrevs.

För många bländades av de här auteurerna och när du blir bländad är det alltid nåt eller nån som hamnar i skuggan.

Film som konst

Det handlar ändå inte enbart om att de manliga regissörerna varit konstnärliga genier som tagit plats. Det har också funnits en helt konkret orsak till att man velat se film som konst och det beror på TV:n.

Ingrid påpekar att då TV-mediet kommer in och börjar konkurrera med filmen som inte längre är lika ekonomiskt gångbar då kommer även argumenten från konstsidan in. Det är inte lika viktigt hur många som sett filmen men däremot nog att den är ett uttryck för ett individuellt skapande.

—Filmen förkroppsligar det manliga geniets tankar och eftersom kvinnor sällan har haft de överordnade rollerna utan mer varit verksamma i kollektivet i filmen, så blir det ett svårare steg att gå in i den här rollen.

Mycket handlar om pengar

Under en stor del av filmhistorien kan man säga att framgång handlar om ekonomi. Och när pengar kommer in i bilden har det ofta blivit svårt för kvinnor. Det här går tillbaka ända till stumfilmsperioden.

För när filmen var ung fanns det en mängd kvinnor som jobbade med film men när filmen sedan blev mer etablerad och man började använda affärsmodeller från andra industrier så marginaliserades dom.

De kvinnor som fortsatte jobba inom filmbranschen hade ofta en man eller en manlig kollega som backade upp dem.

Vill du läsa mer om kvinnor i filmbranschen kan du gå in på sajten Nordic Women in Film, en svensk databas som innehåller över 700 namn på främst svenska kvinnor som jobbar eller har jobbat inom film.

Eller lyssna på Dokumenterat Missing in Action – en skildring av hur filmhistorien är full av försvunna kvinnor men hur den här filmhistorien nu ifrågasätts och skrivs om.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje