Hoppa till huvudinnehåll

Nazistledaren som slutade tro

Esa Henrik Holappa har vigt nästan halva sitt liv åt nationalsocialismen. I dag har han lämnat nazismen och ångrar åren när han predikade hat och våld. Nu vill Esa Holappa tala ut och göra offentlig avbön, trots de faror det kommer att medföra.

Esas resa har fört honom från barndomens militärintresse till en tillvaro som Henrik Holappa, galjonsfigur för Finlands hårdföraste nynazister och fascister i Finska Motståndsrörelsen. Det livet handlade om kampen, rörelsen och nationalsocialismen. Men med åren kändes det allt mindre rätt.

-Jag började fråga mig om jag verkligen vill uppfostra mina barn till att bli delar av den här rörelsen. Vill jag att de ska leva ett lika slutet liv som jag och se fiender överallt. Jag tänkte tillbaka på min tid inom naziströrelsen, och insåg plötsligt att det jag sysslar med är helt galet. När jag blev förhörd av polisen 2007, så sa de till mig att nationalsocialismen är historia. Jag borde då ha insett att de hade rätt, men gjort är gjort, säger Holappa.

Han säger att den process som kulminerade i att han lämnade rörelsen var tung.

Jag är tvungen att omdefiniera allt och lära känna mig själv på nytt. Vem är jag egentligen?― Esa Holappa

-Jag levde enligt nationalsocialismens läror i åratal. Jag umgicks med människor som vigt sina liv åt rörelsen och nationalsocialismen. Jag var likadan själv. Därför är jag nu tvungen att omdefiniera allt och lära känna mig själv på nytt. Vem är jag egentligen? När jag valde bort nazismen så fanns det inte så mycket kvar, och jag var tvungen att börja om från början.

Holappa säger att han försöker förstå var och vad det var som gick fel, och när den mörka sidan av hans historieintresse tog över.

Esa Henrik Holappa, tidigare ledare för Finska Motståndsrörelsen.
Esa Henrik Holappa, tidigare ledare för Finska Motståndsrörelsen. Bild: Yle / Marcus Rosenlund henrik holappa,Finska motståndsrörelsen,nazism,avhoppare

Esa Holappa har ända sedan barndomen varit intresserad av allt som har med militären att göra. I tonåren kom intresset allt mera att riktas in på Nazitysklands historia. Det som fascinerade honom var Tredje rikets militarism och stränga disciplin. Holappa säger själv att hans nazistiska världsbild började formas i 13-14-årsåldern.

Esa blev Henrik

2000 skrev Holappa som 15-åring några texter om finska frivilliga inom Waffen-SS till den antisemitiska s.k. April-gruppen (Huhtikuun ryhmä). Då var han inte ännu beredd att öppet flagga för nazismen, och drog sig för att använda sitt riktiga namn. Som en sorts pseudonym valde han sitt andra förnamn Henrik. Och, säger han, Henrik Holappa fungerade bättre internationellt. Initialerna HH är en ofta använd förkortning bland nazister, som betyder Heil Hitler. Namnet har hängt med ända sedan dess, och under hela sin nazistkarriär har Esa varit känd som Henrik Holappa.

2001-2002 hörde Holappa till ett lokalt skinhead-gäng i Uleåborg, och han träffade också flera av de ledande personerna inom rörelsen i Finland. Till hans besvikelse var de inte speciellt intresserade av ideologi, utan skinsens nynazism handlade mest om att dricka sprit, lyssna på musik och slåss med invandrare. Det räckte inte för Esa. Efter en konflikt med de andra medlemmarna i gänget fick han nog. Esa hängde upp pilotjackan och ställde undan kängorna. Holappa tyckte inte att det fanns några trovärdiga nationalsocialister i Finland, så han riktade blicken mot omvärlden och betydligt farligare personer än de tidigare skinhead-kompisarna.

Korrespondenskurs i nazism

De första kontakterna i det som skulle bli hans omfattande personliga nätverk i högerextrema organisationer världen över kom från Storbritannien. Via dem fick han postadressen till en nästan 40 år äldre, tungt kriminell nazist i USA. Richard Scutari var medlem i organisationen The Order, och hade blivit dömd till 60 år i fängelse för en lång rad spektakulära brott med politiska motiv. 2002 skrev Holappa sitt första brev till Scutari.

Esa Holappa i Helsingfors.
Esa Holappa i Helsingfors. Bild: Yle/Marcus Rosenlund henrik holappa,nynazism,Finska motståndsrörelsen

-Han hade en bakgrund i de militära specialtrupperna. Det var nog det som fascinerade mig mest. Och så ville jag känna en riktig nazist också. Han hade en imponerande CV, och verkade mena allvar. Det var sådana människor jag ville lära känna. Till en början frågade jag mest om hans liv och hans militärtjänstgöring, men sen blev vår korrespondens mera personlig och ideologisk. Våld skrev vi aldrig om. Då hade nog breven aldrig gått fram, berättar Holappa om det som blev hans ideologiska korrespondenskurs i nationalsocialism. Brevväxlingen fortsatte ända fram till 2014 när Holappas övertygelse började vackla på allvar, och han slutade svara på breven från USA.

Förutom Scutari brevväxlade Holappa bl.a. med Ku Klux Klan-ledaren David Duke i USA, den tyska polismördaren Kay Diesner och den norska skinnskallen Ole Nicolai Kvisler som avtjänade ett fängelsestraff för mord med rasistiskt motiv. Han hade också kontakt med personer från de amerikanska rasistiska gängen Aryan Brotherhood och Aryan Nations.

Gömde efterspanad nazist

2004 knöt Holappa ännu en kontakt som året därpå ledde till att han gömde en förrymd brottsling i sitt hem.

-Jag var inne på en en tysk nynazistisk webbplats. De hade en gästbok där jag skrev att jag som finsk nationalsocialist hälsar till alla tyska nationalsocialister, och jag lämnade min epostadress där. 2-3 dagar senare fick jag post från en man som heter Gerhard Ittner (tysk högerextremist och förintelseförnekare, född 1958, aktiv bl.a. i partiet Tyska Folksunionen). Vi började hålla kontakt.

Redan då hade en rättsprocess mot Gerhard Ittner startat i hans hemland. Han misstänktes bl.a. för förtal och hets mot folkgrupp, och de flesta väntade sig att han skulle bli fälld och dömd till fängelse. Men Ittner dök aldrig upp i rätten. Våren 2005 tog han sig via Danmark till Sverige, och därifrån vidare till Finland. I sin frånvaro blev Ittner dömd till två år och nio månader i fängelse, och han var nu internationellt efterlyst. Den tyske nazisten bodde hos Holappa i Uleåborg i över ett år. Holappa presenterade den äldre mannen för sina närmaste som en tysk vän som ofta besökte Finland. Ittners Finlandsvistelse fick ett abrupt slut när Skyddspolisen ringde på hemma hos Holappa sensommaren 2006.

Poliserna hade ingen aning om att den efterspanade tyske nazisten vistades i Finland. De var där för att tala med Holappa. De hade blivit tipsade av sina kollegor i Tyskland om en finländare som var aktiv i tyska nazistkretsar och skrev regelbundet för tyska nazistiska webbplatser. Men i stället för att hitta en ung finländare i lägenheten så hittade de en medelålders tysk. Polisen blev nyfiken, och undrade vem han var. Ittner kom med en nödlögn, och lyckades under förevändningen att han skulle hämta sina id-papper ta sig ut ur lägenheten. Han gömde sig på höghusets tak tills polisen åkte. Senare samma kväll lånade Ittner Holappas cykel, och cyklade från Uleåborg till Haparanda. Därifrån tog han sig till Stockholm, och vidare till Portugal.

Det tog flera år innan rättvisan hann ikapp Ittner. Våren 2012 blev han gripen i Portugal, och på hösten samma år blev han utlämnad till Tyskland. Med undantag för en kort tid i frihet hösten 2015 har Gerhard Ittner suttit i tyskt fängelse sedan dess.

Aktiv på nazistforum

I februari 2004 startade det finländska nazistforumet Kansallissosialismi.com, och Henrik Holappa var en av de aktiva skribenterna på forumet. Han säger själv att hans texter mest handlade om soldater och finska SS-män, men det nu nedlagda forumet innehöll också rasistiska, antisemitiska och förintelseförnekande texter. På kansallissosialismi.com kom Holappa i kontakt med likasinnade människor i hemstaden Uleåborg. De träffades, och började småningom umgås regelbundet.

-Vi var åtta personer som satt på kafé och diskuterade. Vi analyserade världspolitik och olika möjliga scenarier. Någon alkohol förekom överhuvudtaget inte på de här träffarna. Det kändes betydligt trevligare än att vara med skinsen. De här personerna var intelligenta, och många av dem hade högskoleutbildning. Och de tänkte likadant som jag.

Medlem i SannF

Grupperingen inledde sin politiska aktivism med en sejour i sannfinländarna 2005-2006. Holappa själv blev vald till suppleant i partiets distriktsstyrelse, men säger att han aldrig var någon aktiv sannfinländare.

-Jag delade ut lite valreklamer och gick på 2-3 möten. Men jag hittade aldrig min plats i partiet. Jag var bara 20 år då, och alla andra var äldre. Å andra sidan tyckte jag att partiets linje var alltför mjuk. Om jag försökte prata om mångkulturens faror så blev jag nedtystad. Därför bestämde sig hela vår grupp för att lämna partiet, säger Holappa.

Ville starta egen organisation

Efter utträdet ur sannfinländarna föddes tanken på att grunda en egen organisation. Holappa och Mikko*, en annan av skribenterna på nationalsocialism-forumet, diskuterade vilken den egna rörelsens ideologi skulle vara, och vem de eventuellt ville samarbeta med. Samtidigt fick Holappa ett brev från Richard Scutari där han uppmanades ta kontakt med en annan av Scutaris brevvänner. Mannen var svensk, och hörde till en organisation som hette Svenska Motståndsrörelsen. Holappa började brevväxla med de svenska nazisterna.

Esa Holappa var med om att inleda kontakten till Sverige, men när Finska Motståndsrörelsen grundades var han själv i USA, där han umgicks med och bodde hos amerikanska nynazister och rasister.

Esa Henrik Holappa i Pittsburgh, USA.
Esa Holappa i Pittsburgh, USA. Esa Henrik Holappa i Pittsburgh, USA. Bild: Yle Finska motståndsrörelsen,nynazism,Pittsburgh,henrik holappa

Innan avresan till USA i juli 2008 träffades Holappa och Mikko, som nu hade flyttat från Uleåborg till Helsingfors. De kom överens om att Mikko skulle fortsätta hålla kontakten med de svenska nazisterna. Senare samma år kom klartecknet från Sverige. Finländarna fick tillstånd att grunda sin egen motståndsrörelse. Holappa valdes till officiell ledare och galjonsfigur, även om han då var utomlands.

Månaderna i USA

Det händelseförlopp som ledde till USA-resan började 2006 när Holappa etablerade kontakt till den amerikanska högerextrema och rasistiska organisationen Aryan Nations. Organisationen öppnade en finskspråkig avdelning på sitt webbforum och gjorde Holappa till moderator. Också flera andra finländare började skriva på forumet.

Kring årsskiftet 2006-2007 skakades Holappas hemstad Uleåborg av flera gruppvåldtäkter, där gärningsmännen misstänktes vara invandrare. När lokaltidningen Kaleva i januari 2007 publicerade en bild på en mångkulturell grupp ungdomar blev det för mycket för den arge unge nazisten Esa Holappa.

-Hur kunde de publicera en sådan bild samtidigt som det pågick gruppvåldtäkter i stan? Jag skrev till min kontaktperson i Aryan Nations om saken, och skickade en kopia av bilden till honom.

Bilden publicerades på rasistforumets förstasida tillsammans med en text där de namngivna ungdomarna utpekades som våldtäktsmän. Den diskussion som fördes om bilden och texten var direkt hotfull. Det uttalade budskapet var att våld löser allt och att "våldtäktsmännen" skulle få sitt straff. Också flera finländare deltog i diskussionen på forumet. Ungdomarna och deras familjer var skräckslagna. Aryan Nations är en våldsam organisation, och webbforumet gav intryck av att de hade verksamhet också i Finland och Uleåborg.

Både tidningen Kaleva och polisen reagerade. Holappa blev gripen och förhörd. Han medgav att han skickat bilden till Aryan Nations, men förnekade att han skulle ha publicerat den på forumet. Holappa släpptes, men förundersökningen fortsatte. Han misstänktes för upphovsrättsbrott, grov ärekränkning och hets mot folkgrupp. I maj 2008 blev han återigen kallad till förhör.

Esa Holappa deltar i dragkamp på ett nynazistmöte i Harrisburg.
Esa Holappa deltar i dragkamp på ett nynazistmöte i Harrisburg. Esa Holappa deltar i dragkamp på ett nynazistmöte i Harrisburg. Bild: Yle Finska motståndsrörelsen,nynazism

Vid det här laget hade Esa Holappa ytterligare byggt ut sitt internationella kontaktnät, och han reste regelbundet utomlands för att träffa sina kontakter. Under en resa till Tyskland 2007 hade han träffat en amerikan vid namn John de Nugent, som presenterade sig som politiker och nationalistledare. Holappa och de Nugent hade fortsatt hålla kontakten efter mötet.

När Holappa nu berättade för amerikanen att han väntade sig både åtal och fängelsestraff, så bjöd de Nugent in honom till USA. Han sa att han behövde Holappas hjälp för att bygga upp en högerextrem massrörelse, först i USA, sedan internationellt. Holappa hade aldrig varit i USA tidigare, och han ville gärna skapa sig ett namn i de högerextrema kretsarna där, så erbjudandet lockade.

Väl framme i USA började de första varningsklockorna ringa. När Holappa träffade andra högerextremister och rasister så insåg han att de inte hade speciellt höga tankar om de Nugent. Han blev också varnad för att de Nugent bara försöker utnyttja honom. Men Holappa lät sig inte övertygas. Han bosatte sig hemma hos de Nugent nära Pittsburgh, Pennsylvania.

John de Nugent och Esa Henrik Holappa.
John de Nugent och Esa Holappa John de Nugent och Esa Henrik Holappa. Bild: Yle Finska motståndsrörelsen,nynazism

Redan efter några veckor insåg Holappa att det mesta som de Nugent sagt bara hade varit tomma ord. Det fanns ingen organisation, och de Nugent var ingen respekterad ledare. I verkligheten var han bara en rasistisk internet-skribent som dessutom var utfattig och levde under ständigt vräkningshot. Inom två månader var Holappa lika pank som sin värd. Han hade gett de Nugent alla sina pengar, och det välavlönade jobbet han hade blivit lovad visade sig vara lögn. Holappa var familjen de Nugents oavlönade au pair, och hans dagar kretsade mest kring att städa, tvätta tvätt och rasta hundarna. Han försökte anpassa sig, men det ledde bara till ännu mera påtryckningar från de Nugent.

Holappa hade bara ett turistvisum, men de Nugent ville att han skulle stanna i USA. Först föreslog han att Holappa skulle gifta sig med en amerikanska för att få uppehållstillstånd. När Holappa inte var intresserad, så föreslog de Nugent att han skulle söka politisk asyl. Motiveringen var att myndigheterna i Finland utsatt honom för en politisk klappjakt.

Holappa lät sig övertygas, och de träffade tillsammans en jurist som författade Holappas asylansökan. Men Esa missade en blankett som skulle undertecknas, och processen försenades med några dagar. Trots förseningen lämnades asylansökningen in, och den skulle behandlas i juli 2009.

Livet hemma hos de Nugent blev allt mera ångestfyllt. Holappas värd fick ständiga raseriutbrott mot sin fru, mot Esa och mot grannarna. Holappa såg ingen utväg. Pengarna var slut, och han hade inte längre råd att köpa en flygbiljett tillbaka till Finland. Han började dricka allt mer för att stå ut med situationen. Vändpunkten kom i mars 2009.

Holappa och de Nugent var på väg till en park för att rasta de Nugents hundar när de blev stoppade av polisen. Poliserna grep Holappa och förde honom till ett federalt häkte. På grund av den saknade namnteckningen och förseningen hade Holappas turistvisum hunnit gå ut före asylansökningen lämnades in. Han hade därför vistats illegalt i landet i fem månader. På grund av asylansökningen kunde han inte utvisas omedelbart, men myndigheterna hade beslutit att han skulle sitta häktad tills asylbeslutet fattades. Väntetiden kunde vara från ett halvår till ett år.

I slutet av april drog Holappa tillbaka sin asylansökning, och en månad senare flög han hem på den amerikanska statens bekostnad och med två amerikanska agenter som eskort.

När Esa Holappa sommaren 2009 kom hem till Finland hade motståndsrörelsen redan spridit sig till flera orter. Gamla kompisgäng med högerextrema åsikter hade anslutit sig och blivit maktfaktorer inom rörelsen. För Holappa var det bara att glömma alla planer på att bli en verklig ledare för rörelsen.

Jag var helt okänd för de flesta medlemmarna, som hade känt varandra i flera år. De var misstänksamma mot mig.

-Jag var helt okänd för de flesta medlemmarna, som hade känt varandra i flera år. De var misstänksamma mot mig. Det gick inte att komma utifrån och försöka vara en auktoritet. Dessutom bodde jag i Uleåborg, och kunde sällan delta i de möten i södra Finland där besluten fattades. Visst hade jag en del inflytande, men om ledarna i söder hade bestämt sig för något så var det deras linje som gällde, säger Holappa.

Han fick alltså försöka finna sig till rätta i sin roll som ledare utan makt. I kontakten med Svenska Motståndsrörelsen representerade han Finlandsavdelningen, men i hemlandet var det andra som styrde.

-Jag hade inte så mycket att göra här. Några telefonsamtal, någon epost då och då, och uppdatering av webbplatsen. Ett par besök på månadsmötena i Helsingfors och Åbo. Jag behövde inte satsa många timmar om dagen på Finska Motståndsrörelsen.

-Till en början sökte organisationen sin linje, och det var sällan vi var ense om något. Aktivistgrupperna i södra Finland tyckte att jag borde ha varit en aktivare och starkare ledare. De förstod aldrig mitt litterära intresse, och var inte intresserade av varken historisk analys eller ideologisk diskussion. De ville ha en mera idrottsinriktad aktivism och göra spännande saker. Jag var för teoretisk och tråkig, säger Holappa.

Ledare på resande fot

Holappas första år som formell ledare för Finska Motståndsrörelsen var en kringflackande tid. Hemma hade han inte så mycket att säga till om och inte heller så mycket att göra. Så han reste fram och tillbaka mellan Finland, Sverige, Tyskland, Österrike, Frankrike och Spanien. I varje land hade han likasinnade som han kunde umgås med och bo hos.

Under de återkommande vistelserna i Sverige hade Holappa träffat en kvinna, som han började vänta barn med 2011. Det innebar ett slut på kringflackandet, och i maj 2011 bosatte sig Esa Holappa i Dalarna i Sverige. Finska Motståndsrörelsens galjonsfigur hamnade nu ännu längre bort från sin organisation. Finlandskontakten skedde huvudsakligen via epost och skype, och han besökte inte hemlandet annat än vid aktivistdagar och större evenemang. Holappa hade bara sporadisk kontakt med de män som i praktiken ledde motståndsrörelsen.

Det stora tvivlet

Det höll i ett drygt år. Hösten 2012 meddelade Holappa utan förvarning att han avgår som ledare för FMR. Han hade förgäves försökt hitta sin plats i organisationen. Kamraterna kändes allt mer främmande. Finländarna höll honom på en armlängds avstånd, och svenskarna kände han inte samhörighet med. Holappa ville göra mer för rörelsen, men upplevde att den som försökte ta plats inom organisationen blev nedtryckt av de andra. Han var Finska Motståndsrörelsens officiella ledare, och det betydde att allt det som gjordes i organisationens namn också gjordes i hans namn fast han inte hade något inflytande.

-Jag hade pratat i flera dagar med min sambo om saken, och en morgon bestämde jag mig för att avgå. Jag är ju från Uleåborg, och hade aldrig haft något vidare förhållande till aktivisterna i södra Finland. Därför var det ingen idé att vända mig till dem. Så jag skickade ett sms till den enda aktivist jag kände väl, Juuso Tahvanainen i Uleåborg, och frågade om han var intresserad av att bli ny ledare för FMR. Inom fem minuter fick jag ett jakande svar, och så var saken avgjord, berättar Holappa.

Screencap av Svenska Motståndsrörelsens webbsida.
Screencap av Svenska Motståndsrörelsens webbsida. Bild: Yle Finska motståndsrörelsen,nynazism

Holappa säger att hans val aldrig ifrågasattes inom organisationen, och ingen kontaktade honom från Finland. Så länge det stod klart att han inte helt övergav nazismen och motståndsrörelsen så var allt väl. När ledarbytet offentliggjordes lät Holappa förstå att han skulle gå vidare till att arbeta för den nordiska takorganisationen NMR. Men som med så mycket annat inom motståndsrörelsen så motsvarade det inte riktigt sanningen.

- Jag hade kontakt med Klas Lund och resten av ledningen, men jag hade ingen egentlig uppgift eller position inom rörelsen. Det fanns flera olika förslag och planer, som att jag skulle bli chefredaktör för en engelsk version av vår webbplats eller skribent för organisationens interna tidning Polaris. Men allt det här torkade in, säger Holappa.

Nordiska Motståndsrörelsen har ingen engelsk webbplats, bara en kort engelskspråkig presentation av organisationen. Medlemstidningen Polaris har lagts ner. Holappa hann bara skriva ett par artiklar i den.

Jag började för första gången se rörelsen som en sekt för en mycket liten krets. Men då var jag inte ännu beredd att lämna rörelsen.

-Jag började för första gången se rörelsen som en sekt för en mycket liten krets. Men då var jag inte ännu beredd att lämna rörelsen. Jag tänkte att jag kanske kunde förändra rörelsen inifrån. Jag hittade alltid ett kanske som höll mig kvar, säger han.

Esas väg ut ur en nazism som han inte längre trodde helhjärtat på hade börjat. Han deltog allt mer sällan i träffar eller andra aktiviteter.

Sommaren 2014 blev vändpunkten

Sommaren 2014 var Holappa beredd att medge för sig själv att han vill lämna såväl nazismen som Nordiska Motståndsrörelsen. Men han sade det inte öppet. Det kunde ha varit farligt. Han säger att motståndsrörelsen redan såg honom som en svikare eftersom han var så passiv, och för att han höll kontakt med folk som tidigare lämnat NMR. Det var tryggare att låta dem tänka att han på sätt och vis fortfarande var med i rörelsen, även om han gjorde väldigt lite och umgicks med fel människor.

Ingen kontakt med NMR

Holappa har i dag ingen som helst kontakt med motståndsrörelsen i det övriga Norden. Kontakten med de tidigare kamraterna i Finska Motståndsrörelsen begränsar sig till några sporadiska meddelanden i skype om de råkar vara inloggade samtidigt.

-De frågar hur jag har det och vad jag sysslar med. Jag tror att svenskarna har bett dem ta reda på vad Holappa håller på med. Svenskarna har inte varit i direktkontakt med mig sedan 2014. Den sommaren fick min sambo flera samtal om att jag borde infinna mig på en konstig plats vid en konstig tid, och de var mycket nyfikna på vad jag sysslar med. På hösten samma år kom Pär Öberg (ledare för SMRs parlamentariska gren) över till Finland för att tala mig till rätta. Han var mycket upprörd över att jag inte kom när han kallade. Budskapet var att var jag än är och vad jag än gör, så ska jag släppa allt och komma när han kallar. Han sa då att han kommer att kontakta mig så att vi kan träffas och diskutera en del saker. Det samtalet har aldrig kommit, säger Holappa.

Går över gränsen

När Esa Holappa nu offentligt berättar om sitt avhopp och om verkligheten bakom motståndsrörelsens fasad blir han i de tidigare kamraternas ögon en dubbel förrädare. Dels har han lämnat rörelsen och nazismen, dels talar han om motståndsrörelsens interna angelägenheter med utomstående, det organisationen kallar fiendemedia. Det är det ultimata majestätsbrottet inom Nordiska Motståndsrörelsen, och det kan vara farligt.

-Jag är medveten om faran. Om jag blir utsatt för ett angrepp så kommer det knappast från någon av ledarna eller de etablerade medlemmarna. Det är sannolikare att någon yngre medlem som vill skapa sig ett rykte gör något, säger Holappa.

Trots faran säger Holappa att han inte låter rädslan ta överhanden. Han vill förändra sitt liv, och då måste han handla som han gör.

-Men det är klart att jag tar allvarligt på säkerheten.

Var står Esa idag?

Holappa har varit övertygad, militant nationalsocialist i halva sitt liv. Nu har han valt bort hatets ideologi, utan att ta in något annat istället.

-Jag behöver inte definiera mig politiskt ännu. Just nu vill jag helst vara en opolitisk person.

Holappa säger att han befinner sig i en övergångsfas. Det viktiga är att helt komma loss ur de extrema tankegångarna. Den processen är på god väg, men inte slutförd ännu.

Jag behöver inte definiera mig politiskt ännu. Just nu vill jag helst vara en opolitisk person.

-Det är inte så lätt. Jag var 13-14 år när jag blev intresserad av nationalsocialismen. Ju mer jag läste, desto fler "sanningar" hittade jag. De bekräftade det jag trodde på. Jag gick in helhjärtat i nazismen. Jag umgicks med människor som vigt hela sitt liv åt nazismen, lyssnade på dem och levde enligt deras läror. Jag blev likadan som de. Nu måste jag omdefiniera hela mitt liv och lära känna mig själv på nytt. Vem och vad är jag? När jag lämnade nazismen så fanns det inte så mycket kvar i mitt liv. Jag måste börja om från början, säger Esa Holappa.

-Jag måste vara ärlig mot mig själv. Jag måste medge vad jag varit och vad jag gjort. Och så måste jag förstå var det gick fel. Jag vill inte längre vara en del av den här rörelsen, och jag vill inte försöka bygga upp en nationalsocialistisk stat. Nu känner jag att jag måste gå igenom det som hände i detalj och försöka analysera det.

Intervju med Esa Holappa.
Intervju med Esa Holappa. Bild: Yle/Marcus Rosenlund henrik holappa,nynazism,Finska motståndsrörelsen

Holappa säger att han nu försöker gottgöra åren som nazist, och reparera de misstag han gjort. Han har skrivit en bok om sitt liv, och har under skrivprocessen varit tvungen att titta objektivt på det liv han levt. Det har väckt ångerkänslor

-Det hade funnits vettigare sätt att använda sina ungdomsår än att grunda en naziströrelse och försöka bli vän med våldsamma nynazister. Men jag kan inte förändra det förflutna. Det enda jag kan göra är att bygga upp min framtid, och den börjar nu.

Känner sig ansvarig

Holappa säger att han fortfarande känner sig ansvarig när han hör eller läser om något som organisationen gjort. Han tänker på det förflutna och på motståndsrörelsen varje dag. 16 år är en lång tid, och det går inte bara att rycka på axlarna och gå vidare. Men Esa hoppas på en ljusning efter allt mörker. Trots alla svårigheter och risker har han nu lämnat den nynazistiska rörelsen.

-Jag hoppas att jag om 10 år kan säga att det jag nu gör var rätt beslut. Jag hoppas att jag har kunnat rätta de misstag jag gjort och gå vidare i livet. Det är svårt att förutspå mer än så. Just nu känns det som om jag måste ta en dag i taget, avslutar Esa Holappa.

*) Eftersom vi inte nått Mikko för en kommentar, och han inte har uppträtt offentligt som FMR-medlem, så publicerar vi inte hans efternamn.

Vad betyder ordet nationalsocialism för dig i dag?

Det är ett historiskt begrepp, men hör hemma i det förflutna.

Fascism?

Fascism hör också hemma i det förflutna.

Ras?

Det finns människor av olika slag, men jag ser inte längre raser på samma sätt som jag gjorde förr. Jag gör inte skillnad på olika raser, och jag delar inte in folk i olika klasser utgående från deras ras.

Jude?

Det finns judar, och judarna har staten Israel. De utövar en politik som har återverkningar på regionen. Jag hoppas att palestinier och judar lär sig att leva i fred, utan hot om terrorism, krig eller konflikter. Ordet jude är inte längre synonymt med en enorm konspiration för mig. Jag tror inte på att en sådan konspiration existerar.

Sions vises protokoll*?

Jag läste boken för 15 år sedan, men den öppnade sig aldrig för mig. Jag var 14-15 år gammal, och boken kändes ganska förvirrande.

Politiskt våld?

Politiskt våld kan betyda Finska Motståndsrörelsen eller Nordiska Motståndsrörelsen.

Högern?

Jag tänker på högern som olika partier, till exempel Samlingspartiet eller Centern.

Vänstern?

Det är också politiska partier, till exempel Vänsterförbundet och De Gröna. Vänstern är mera tolerant än högern, men därmed inte sagt att inte högern också skulle ha toleranta drag.

Politisk korrekthet?

Jag ser politisk korrekthet som att man kan tala om vissa saker utan att uppvigla till våld, hat eller rasism. Med det menar jag att man måste tala om svåra saker på ett respektfullt och korrekt sätt, utan att koppla dem till någon politisk ideologi.

Patriot?

Tyvärr är det så att ordet patriot i dag nästan oundvikligen ger associationer till Finska Motståndsrörelsen, huvudsakligen på grund av organisationens webbsida. På det viset kopplas personer som kallar sig patrioter, d.v.s. fosterländska, automatiskt till FMR. På det här sättet tar vissa aktörer helt över etablerade termer.

Nationalist?

Om man i dag ser på t.ex. FMRs nätsidor, så använder de sig ofta av ordet nationalist. Nationalister marscherar, nationalister gör än det ena, än det andra. Det är ett ord som används flitigt av finska nynazister i sin kommunikation utåt. Nationalist låter inte fullt så illa som nationalsocialist. Ett annat ord som ofta används är fosterländsk.

*Sions vises protokoll är en antisemitisk text som beskriver en fiktiv planerad judisk sammansvärjning med målet att uppnå världsherravälde. Frimurare, liberaler, kommunister och kapitalister uppges vara judarnas redskap för att behärska världen. Olika antisemitiska rörelser hänvisar ofta till denna text, som ursprungligen tros ha författats av den tsarryska säkerhetstjänsten.

Detta projekt har genomförts i samarbete med norska Hate Speech International.

LÄS MER:
Sådan är Finska Motståndsrörelsen
Männen som leder naziströrelsen
Så fungerar nazisternas nätverk
Nationalsocialismens soldater