Hoppa till huvudinnehåll

Kärleken segrar – vägen tillbaka

Ella Räsänen
Ella Räsänen. Ella Räsänen Bild: Yle Ella Räsänen

Stora krav på sig själv, studier och idrott på toppnivå, den kombinationen kan vara förrädisk. Det vet 400-meterslöparna Ella Räsänen, Katri Mustola och Jonna Julin. Nu är det tunga över.

- Egentligen väntar jag på tävlandet oerhört, säger Ella Räsänen. Med öppet sinne. Känslan är glad.

Ella, som vintern år 2013 nästan chockerade finländsk friidrott med sitt europarekord för juniorer inomhus på 400 meter, har gått igenom år som ingen önskar någon. Men hon är ute i ljuset igen.

Ingen press i sommar

Sommaren är ett frågetecken efter den långa tävlingspausen. Det är något som hon själv, och i högsta grad också den friidrottsintresserade allmänheten, får leva med.

- Jag har inte nu någon press på mig att vara i form någon viss dag, inte alls, förklarar Ella på sitt vänliga sätt.

Hon vill bara ha en hel sommar med ett slutfacit som hon kan vara nöjd med. Någonting tryggt att starta ifrån i höst.

Petra Stenman och Ella Räsänen, läger i Portugal, våren 2016.
Petra Stenman och Ella Räsänen i Portugal. Petra Stenman och Ella Räsänen, läger i Portugal, våren 2016. Bild: Yle/Leif Lampenius Petra Stenman,räsänen,Ella Räsänen

Ella Räsänen har bakom sig två längre utomlandsläger. Först i Potchefstroom i Sydafrika under vårvintern, sedan i portugisiska Monte Gordo, där hon mötte Sportmagasinet i månadsskiftet april-maj.

I Monte Gordo kände hon det som om hon skulle ha kommit hem igen, men redan i Sydafrika fick hon förmodligen tillbaka mycket av sin toppidrottaridentitet. Med där fanns bland annat hennes tränare Petra Stenman och stjärnskottet från säsongen 2014, Katri Mustola, som har blivit en mycket god vän.

Förlorade kontrollen över helheten

Efter succévåren 2013 råkade Ella Räsänen ut för en problematisk ryggfraktur. Samtidigt som det småningom stod klart att Ella, som hör till de många idrottare som har väldigt höga krav på sig själva i allting, även hade tappat kontrollen över helheten. Skolan, träningen, idrottaridentiteten, allt tog sitt.

Årstiderna kom och hon gick igenom dem. Sommaren 2014 blev landslagstränaren Petra Stenman, som Ella redan då kände mycket väl, hennes personliga tränare. Träningen flöt fint i flera månader, men det blev snart klart att allting inte ännu var slutbehandlat, under kontroll.

Ella Räsänen i Portugal 2016.
Ella Räsänen. Ella Räsänen i Portugal 2016. Bild: Yle/Leif Lampenius Ella Räsänen

Ännu i januari 2015 tränade Ella helt bra, men några månader senare begrep hon att hon hade svårt att klara av vardagen. På sommaren gjorde hon saker "som andra människor gör". Gick ibland på gym, gjorde konditionscirklar, skötte om sig själv. Och Petra fanns alltid där.

I månadsskiftet augusti-september tog hon sig till den en gång så kära Pyynikki-idrottsplanen i Tammerfors för att känna på. Det kändes konstigt, men goda känslor spirade också.

På hösten var man igång. Ella gjorde ganska mycket, men inte särskilt grenmässigt. En hel del faktiskt, men utan högre intensitet. Det blev kärrlöpning. Och gymmet fanns starkt med. Och så tog det andra former, sakta men säkert. Bekanta former. Men hela tiden med stor eftertanke.

Vanligt bland ambitiösa idrottare

Att i synnerhet väldigt allmänbegåvade unga, antagligen något oftare kvinnliga, med höga krav på sig själva, kör in i någotslags vägg är inte obekant.

För Katri Mustola blev kombinationen av friidrott på toppen och läkarstudier i normal takt för mycket. För Jonna Julin kantrade helheten under den sista gymnasievåren.

Jonna Julin
Jonna Julin. Jonna Julin Bild: Yle Jonna Julin,yle sporten

De tre 400-meterslöparna Ella, Jonna och Katri berättar i Sportmagasinet om sina vägar tillbaka till ljuset, och om sina känslor och beslut. Och de poängterar att det kan vara svårt också för närstående, som familjemedlemmar, tränare och kompisar, att se vart det är på väg att bära av.

Katri Mustola
Katri Mustola fokuserar på idrotten Katri Mustola Bild: Yle Katri Mustola,yle sporten

Hur ser livet ut nu?

Ella studerar idag vid öppet universitet. Jonna är färdig bioanalytiker, jobbar deltid och är lycklig över att ha idrotten som nummer ett. Katri hann redan långt under sina två år vid medicinska, men nu är idrotten helt klar första prioritet.

De har alla ställt sig frågan: Vad är det jag vill allra mest? Nu, när jag är ung?

Läs också

Nyligen publicerat - Sport