Hoppa till huvudinnehåll

Ung man gick före erfarna kvinnor

Aleksi Bardy
Aleksi Bardy, ordförande för tillsättningskommittén. Aleksi Bardy Bild: Viktor Granö/ YLE Aleksi Bardy

En jämställdhetsskandal! Så reagerade många när den 36-årige, relativt oerfarne och okände Dāvis Sīmanis brädade tre etablerade kvinnor, och valdes till professor i spelfilmsregi vid Aaltouniversitetet. Enligt Aleksi Bardy, som ledde tillsättningskommittén, var Sīmanis helt enkelt bäst lämpad för jobbet.

En ström av upprörda kommentarer följde på regissören Saara Cantells Facebookuppdatering som i lördags läckte ut information om utnämningen. Och visst ser det hela besynnerligt ut.

Bland de fyra sökande som nått ansökningsprocessens sista skede märks Taru Mäkelä, yrkesverksam regissör sedan 1983, med fyra spelfilmer, fem långa dokumentärer och ett otal tv-filmer bakom sig. Också Auli Mantila och Saara Saarela har imponerande meritförteckningar. Alla tre har undervisat i film. Mantila har dessutom, utöver sina studier i filmkonst, studerat pedagogik.

Istället valdes alltså Sīmanis, ett helt obekant namn utanför sitt hemland Lettland. Enligt IMDB (Internet Movie Database, annan information om Sīmanis är svår att komma över för den som inte läser lettiska) har Sīmanis sedan debuten 2006 visserligen regisserat fyra långa och en kort dokumentärfilm, men bara en enda fiktionsfilm, den sistnämnda i år. Han har ingen formell filmutbildning.

För Finlands enda professor i spelfilmsregi ser det milt sagt magert ut.

– Det är inte fråga om vem som har den längsta filmografin, kontrar Bardy. Annars borde vi bara ringa Timo Koivusalo och berätta att nu är det din tur att bli professor.

Enligt Bardy har Sīmanis dessutom gjort två spelfilmer, inte en.

Escaping Riga är en hybridfilm. Allt material som finns i filmen är fiktivt, fast det presenteras som arkivmaterial.

Viktigare än längden på cv:n är enligt Bardy den sökandes visioner om utbildningen och filmfältet i stort. På den punkten var Sīmanis överlägsen de övriga kandidaterna.

Men här finns också frågan om utbildning. Simanis har studerat historia och filosofi, men inte alls film. Ifall man inte behöver en filmutbildning ens för att leda ett utbildningsprogram i film, vad är motiveringen till att det finns en sådan utbildning?

– Sīmanis har skolats in i filmbranschen sedan han var tonåring. Han jobbade på flera långfilmer som assistent åt sin pappa, som var en berömd fotograf i Lettland. Vidare skrev Sīmanis sin doktorsavhandling om historiska filmer. Man kan inte säga att han skulle sakna teoretisk kunskap om film. Praktisk kunskap har han visat genom att göra filmer som har fått ett väldigt positivt mottagande.

Fast i och för sig ingen som har haft biospridning utanför Lettland.

- Nej, inte vad jag vet. Och det gäller ju för de flesta av kandidaterna. I hela Europa är det jättesvårt att få spridning för filmer utanför deras egna hemländer.

TILLÄGG 18.5. Taru Mäkeläs Mieletön elokuu (2013) har, förutom i Finland, också haft biodistribution i både Tjeckien och Estland.

Bardy understryker att ingen påstår att Sīmanis är den bästa regissören bland kandidaterna.

- Det var ju inte frågan. Frågan var vem som bäst kan undervisa filmregi. På basis av det material vi hade till hands och våra möten med alla kandidater, så tyckte vi att den personen är Sīmanis.

Det är ju klart att jämställdhet inte innebär att en kvinnlig sökande ska gå före en man. Men nu bestod tillsättningskommittén av fyra män och en kvinna. Var det ingen som kom att tänka på att ni kunde ha garderat er mot sådana här anklagelser med en jämnare könsfördelning i kommittén?

- Nå, det var ju en kvinna, vår dekan, som utnämnde honom till jobbet. Ja, kanske hade det varit bra. Men ingen kunde gissa att vi väljer någon som kommer så långt ifrån vår lilla finska filmkrets. Och ingen kunde gissa att någon vill göra det här till en jämställdhetsfråga. Här på filmavdelningen har vi fler kvinnliga än manliga professorer. Jag ser inget jämställdhetsproblem i hur vi väljer lärarna. Det är sant att det fortfarande är svårare för kvinnliga regissörer att få göra film, också i Finland. Men hur som helst måste vi välja den kandidat som är bäst för jobbet.

Och vilka egenskaper gör Sīmanis bäst lämpad?

- En kombination av konstnärlig erfarenhet, visioner och teoretisk kunskap. Han har ett akademiskt sätt att tänka som man väldigt sällan ser hos folk i filmbranschen. De flesta är antingen väldigt praktiska eller övervägande teoretiska. Sīmanis kombinerar de här två kunskapsområdena.

Bardy påpekar också att det är möjligt för de övriga sökandena att lämna in besvär över utnämningen.

- Processen är genomskinlig. Den har dokumenterats i sin helhet. Allt har skrivits ner, vad som sades under mötena, vem som var närvarande, vem som var jävig. Det är inte svårt att reda ut om allt gick till på rätt sätt.

Det finns också en annan jämlikhetsaspekt inblandad. Många på Facebooktråden har ifrågasatt valet av en lettisk filmskapare utan insikt i den finska filmkulturen.

- En viktig sak här på Aalto är att vi måste behandla alla nationaliteter jämlikt. Aaltouniversitetet finns till för att uppnå internationellt hög standard. Det går bara om vi också tar emot kunnigt folk från andra länder. Nu får man inte tolka det här som att Sīmanis blev vald för att han är utlänning. Men att han är utlänning kan inte användas emot honom, liksom man inte kan använda kvinnligheten emot de kvinnliga sökandena.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje