Hoppa till huvudinnehåll

Gösta Ågren kandidat till Yles lyrikpris

Gösta Ågren
Gösta Ågren är kandidat till Yle lyrikpris "Den dansande björnen". Gösta Ågren Bild: Paschinsky Studio, Sets förlag gösta ågren

Yles lyrikpris "Den dansande björnen" delas ut sedan år 1994 och priset delas ut i samband med Diktveckan i Kajana som går av stapeln i juli. Prissumman uppgår till 3 500 euro.

Prisjuryn består i år av kulturjournalisten Aleksis Salusjärvi (juryordförande), Yles kulturredaktörer Minna Joenniemi och Marit Lindqvist samt skådespelaren/producenten Erja Manto.

Juryn har enats om att nominera följande sex verk till priset:

Kristian Blomberg: Valokaaria

Språket i samlingen är intakt och rikt, och den värld dikterna skildrar känns universell. Det känns som en kliché att säga att en diktsamling är vacker, men det ordet dök upp när juryn skulle karakterisera Blombergs diktning. I samlingen finns iakttagelser som stiger fram ur vardagen, men som mödolöst omvandlas till större geniala helheter som inte kännetecknas av sarkasm eller lakonism utan snarare av nåd och ömhet. Tankens bredd och djup samlas i iakttagelser som är avskalade. Diktsamlingen håller för omläsning och nedsänks i ett slags tidlöshet – samtidigt andas stroferna en känsla av närvaro. De skriftliga iakttagelserna påminner om Proust.

Anja Erämaja: Ehkä liioittelen vähän

Erämaja skriver absurt kärleksfullt om känslor som berör oss människor. I slutändan har vi bara våra känslor och vi fattar våra mest ödesdigra beslut på känslomässiga grunder. När det kommer till de mest betydelsefulla besluten i våra liv står förnuftet i bakgrunden. Erämajas poesi kännetecknas av värme och förståelse för de hysteriska impulser som vi ibland också hoppas att ska ta över våra sinnen. Vem skulle inte vilja bli kär! I texterna finns ett sällsynt befriat skrivande jag som läsaren känner en oemotståndlig samhörighet med.

Susinukke Kosola: Avaruuskissojen leikkikalu – tutkielma ihmisyyden valtavirrasta

Diktsamlingens kontaktyta är normalitet, någon form av genomsnittsliv, som Kosola skriver fängslande energiskt och nyanserat om. Den ojämna och livskraftiga diktvärldens landskap är friskt, oskrivet. Fram träder en livskrets, som namnet till trots paradoxalt nog skiljer sig från den litterära massan, från huvudfåran. Samlingen är lätt att identifiera sig med rent tematiskt. Vem skulle inte känna igen den strömlinjeformade massan. Med hjälp av sin Barnum-effekt öppnar samlingen på samma gång upp för mycket djupa underströmmar av mänskligt liv. Diktjaget slår ner på olika former av den västerländska livsstilens självbedrägerier på ett sätt som ger läsaren kalla kårar.

Saila Susiluoto: Ariadne

Susiluotos verk omspänner en bred tematik som bildar en motiverad helhet. Den grekiska mytologin och feminismen utgör ledtrådar i Ariadne, och Susiluoto skriver ord för sorg och skönhet. Med arkitektoniska mått är diktsamlingen mäktig och till sin litterära utformning kompromisslöst exakt. Samlingen är genomtänkt och finslipad, och verkets omfattande intertextuella spår förankrar den omsorgsfullt i vår kultur.

Virpi Vairinen: Kuten avata äkisti

Vairis poesi är fritt strövande glädje, som kommer till uttryck på olika sätt i texten. Ord och sidor flyr syntax och texterna ser olika ut för varje uppslag. Boken är omöjligt att läsa utan att glädjas och inspireras. Fram träder en ung människas liv i en karnevalistisk vardag. Vairis diktning tycks antyda vikten av också de mest banala detaljerna och på samma gång också betydelsen av skiftande perspektiv. Om man tar lyriksamlingens titel som rättesnöre för läsningen inser man att även de mest vardagliga företeelser, såväl plötsligt som slumpmässigt, kan föda poesi och outtömligt livsinnehåll. Fantasin är människans största förmåga .

Gösta Ågren: Dikter utan land

Ågrens poesi kännetecknas av konsten att reducera, en form av poesi som gränsar till aforistiken. I sin knapphet är dikterna haikuaktiga. Jaget som kommer till uttryck i dikterna andas ett slags ödesmättad slutgiltighet. Såsom man endast velat uttrycka sanningen, utan några som helst beskrivande ord. I Ågrens händer närmar sig poesin filosofin och tidlösheten, och den som skildrar detta utgörs av mänsklig erfarenhet, ett medvetande, ett jag. Det är talande att enskilda verser dröjer kvar i minnet, de förbryllar och kristalliseras. De öppnar upp världen samtidigt som de drar den samman.

Läs också Marit Lindqvists recension av Gösta Ågrens verk.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje