Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: Nagu-nalle har vind i seglen

nagu-nalle i teckning av Christel Rönns
Nagu-nalle och leoparden Lala nagu-nalle i teckning av Christel Rönns Bild: Christel Rönns Christel Rönns

Den tredje boken om Nagu-nalle är en fristående berättelse om en nalle som får konkurrens och som genom ett vådligt äventyr får kontakt med det barn han tillhör.

Idén att leksaker behöver uppmärksamhet har funnits länge i berättelser för barn. Det är en del av magin att tänka att min nalle längtar efter just mig.

Handlingen spinner kring avundsjuka och missförstånd. Nagu-nalles familj skaffar sig en katt och alla kramdjuren känner sig hotade. För när katten får syn på dem vill den genast sätta klorna i dem. Nagu-nalle räddas undan i ett skafferi och glöms bort.

Drömmarnas Nagu

Där sitter han och minns den fina sommaren 2014 då han fick komma med familjen till sommarstället i Nagu. Det är han förresten ensam om. Alla de andra kramdjuren får stanna kvar i staden när Stora familjen åker iväg.

Nagu-nalle har två familjer; Djurfamiljen som består av alla kramdjur och Stora familjen som består av familjen Sandberg som har tre pojkar i olika åldrar. De har alla lekt med Nagu-nalle och nu är det minstingen som nu står nallens hjärta närmast.

pärmen till Henrika Andersson: Nagu-nalle på djupa vatten
pärmen till Henrika Andersson: Nagu-nalle på djupa vatten Bild: Schildts & Söderströms Henrika Andersson

Monster-Morris

Men, men läget är bekymmersamt för katten Morris har tagit för vana att vandra iväg med de minsta kramdjuren. Vart, det vet ingen. Äter han upp dem? När han kom var han en liten lekfull kattunge. Nu är han ett monster med klor och tänder. Men konstigt nog tävlar hela familjen Sandberg om att få sova med honom.

Fast som leoparden Lala konstaterar: ”Också kattdjur måste anpassa sig. För egen del klarar jag mig utmärkt på dammråttor och sockor.” Här får vi då en förklaring till alla omaka strumpor. De har kanske ätits upp …

Det är inte lätt att ta upp kampen med monsterkatter så Nagu-nalle och vännerna besluter sig för att rymma. Och det är Nagu som är målet för där under loven är familjens pojkar mer mottagliga för kramdjursmagin.

Segelbåten Snarken

Mot havet ska man om det ska bära av till Nagu, även om de flesta i djurfamiljen avskyr vatten. Genom en lycklig slump får sällskapet skjuts med ett par på segeltur. Att de får kontakt kan bero på att den ena av dem jobbar med teater och har öga för det här med nallar och tygdjur ..

skålande par, teckning av Christel Rönns
skålande par, teckning av Christel Rönns Bild: Christel Rönns Christel Rönns

Henrika Andersson har löst frågan om hur kramdjur kommunicerar med människor utan större problem. En del vuxna är helt enkelt bättre på att uppfatta saker än andra, som inte använder sin fantasi.

Båtens kapten är inte överhövan förtjust i fripassagerarna. Men kramdjuren som hennes väninna hittat och tagit med blir småningom ett slags kärleksfullt skämt dem emellan. Hurdan relation de har framgår inte, men eventuellt är de ett par. Det är inte så viktigt. Inget onödigt förklarande här. Också på andra ställen i berättelsen utmanas könsroller utan att det blir något självändamål.

Inte bara soligt väder

Nagu-nalle på djupa vatten är en spännande berättelse om en segeltur där deltagarna, en leopard, en orm och ett marsvin är lite motvilliga passagerare. Vatten är, som man kan tänka sig, inte så lyckat för tygdjur. Men under resans gång vänjer de sig. Att det kan vara bekanta farvatten för den läsare som rör sig till sjöss är också ett plus.

En vänlig värld

Det finns en lätthet och charm i den här berättelsen som gör att den känns fräsch trots att ingredienserna är bekanta och trygga. Henrika Andersson känner sina figurer och deras egenheter. Det gör att hon kan låta dem vara lite självironiska. Nagu-nalle själv iakttar vaket sin omgivning och är lyhörd för andra personer, människor eller kramdjur.

nagu-nalle i regn, teckning av Christel Rönns
nagu-nalle i regn, teckning av Christel Rönns Bild: Christel Rönns Christel Rönns

Christel Rönns teckningar ger liv åt berättelsen och motsvarar mycket väl den bild texten ger av personerna. Skillnaden mellan en handlande nalle och en av vuxna betraktad nalle kommer också bra fram. Lite på samma sätt som i den tecknade serien Kalle och Hobbe där Hobbe ibland är en liten tygtiger och ibland en levande stor tiger, med klor och allt.

Att vi alla är olika och ska behandlas med respekt är en självklarhet. Att flere kapitel dessutom slutar med förväntan och spänning gör ju inte läsningen sämre. Jag vill varmt rekommendera den här båtturen till Nagu som högläsning eller som egen läsning.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje