Hoppa till huvudinnehåll

Skogsödlan tappar svansen vid fara

Skogsödlan är det vanligaste kräldjuret i Finland. Skogsödlan vaknar ur vinterdvalan i april-maj. Då finner man skogsödlor som ligger och lapar sol, gärna på stenar eller stubbar.

Under de första varma dagarna är de stela efter vintern och inte lika skygga som senare på våren, då de kvickt gömmer sig om någon kommer i närheten. När skogsödlan känner sig hotad kan den tappa sin svans för att lura predatorn. Med svansen förlorar den samtidigt sitt värdefulla näringsförråd. Så låt bli att röra skogsödlorna.

Kännetecken:

Skogsödlans ryggsida kan vara allt från brun till olivgrön eller grå, men teckningen varierar mycket. Skogsödlan kan ha fläckar och uppbrutna linjer längs kroppen. Hannens mage är röd eller orange, medan honans mage är ljus eller gul. Skogsödlans ungar är mörka, ibland nästan svarta. Skogsödlans huvud är runt och svansen utgör över hälften av ödlans längd. Ödlan kan bli upp till 16 cm lång. Skogsödlan är den enda ödlan med ben som påträffas på land hos oss och är därför enkel att känna igen. Vår andra ödleart, kopparormen, saknar ben.

Skogsödlan trivs i många olika miljöer. Det viktigaste för skogsödlan är att den där kan hitta föda och en bra plats att sola sig på. Under regniga dagar kan skogsödlan låta bli att röra på sig. Om skogsödlan hittar en bra livsmiljö med god soltillgång kan den leva hela sitt liv på samma plats.

Precis som huggormshonan bär skogsödlehonan befruktade ägg i sin kropp nästan ända tills ungarna är fullt utvecklade. Äggen omges av en tunn hinna som spricker i samband med äggläggningen. Därför säger man ofta att skogsödlan föder levande ungar.

Föda:

Skogsödlan äter insekter och spindlar.

Utbredning:

Skogödlan är det nordligaste kräldjuret. Skogsödlan förekommer i hela Finland, också vid fjälltopparna. Skogsödlan är fridlyst.

Källa: Natur och Miljö/Luonto-Liitto

Läs också

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix