Hoppa till huvudinnehåll

Toppforskning och doktorsgrad ledde till arbetslöshet

Efter sju år av cancerforskning gick Emilia Carlsson, doktor i biokemi, utan arbete i ett och ett halvt år. I dag bygger hon på sin utbildning med tradenomstudier i hopp om att flera dörrar skulle öppnas i arbetslivet. Förra veckan började hon på sitt sommarjobb inom kundservice.

– Nog är det roligt att jobba igen! Jag svarar i telefon, tar emot beställningar och sätter in dem i vårt system, säger Emilia Carlsson.

Trots sin optimism är hon ett sorgligt exempel på den akademiska arbetslösheten. Även om antalet arbetslösa också ökat på andra utbildningsnivåer så är siffrorna exceptionella bland dem med högre högskoleexamen. Antalet har mer än fördubblats på tio år. Jämfört med 11 000 år 2006, går i dag 23 000 personer med högre högskoleexamen utan arbete.

Emilia Carlsson upplevde att den akademiska världen trugade forskarbanan och vidarestudier på henne och de andra som blev magistrar för tio år sedan. Det kan vara en delorsak till arbetslösheten i dag, tror hon.

– Inom vår bransch utbildas det hemskt mycket doktorer. Sedan finns det inte arbete för alla, säger Carlsson.

Snuttar och kundbetjäning

Arbetslöshetssiffrorna bland högutbildade kunde vara ännu högre. Många magistrar och doktorer jobbar bland annat med kundbetjäning.

Maria Gnosspelius, magister i statsvetenskap, har gjort en del volontärarbete men skulle ogärna ta emot ett arbete som inte alls motsvarar utbildningen. Däremot är hon beredd på ett arbetsliv i korta snuttar och osäkerhet.

– Jag tror att arbetslivet har förändrats väldigt mycket. Det kan hända att mitt arbetsliv kommer att bestå av korta arbetssnuttar här och där men det skrämmer inte mig, säger Maria Gnosspelius.

Hon tror rentav att snuttarbete kan föra något gott med sig.

– Man får ju väldigt bra erfarenhet när man tvingas att göra olika saker i olika organisationer, säger Gnosspelius.

Företaget Ab möter "dammig forskare"

En av de stora frågorna är hur man ska få den akademiska världen och företagsvärlden att mötas. Det lyfter både Maria Gnosspelius och Emilia Carlsson fram. De önskar att man inom den privata sektorn skulle inse vilken kunskap man får genom att rekrytera folk från den akademiska världen.

– Har man varit på den akademiska sidan länge så kanske företagsvärlden lätt ser en som någon sorts dammig forskare som bara sitter där i ett hörn, säger Emilia Carlsson.

Maria Gnosspelius tycker att en magister i statsvetenskap har kvaliteter för många olika slags jobb.

– Det handlar om väldigt grundläggande saker - som att vara analytisk, se och förstå helheter, se vart man är på väg och hur man kan komma dit, listar Gnosspelius.

Reservplaner bland studerande

Arbetslöshetsstatistiken väcker en del oro också bland blivande magistrar i universitetskvarteren i Helsingfors. Många har haft svårt att hitta sommarjobb även utanför den egna utbildningen, och framtida drömmar byggs upp på planer och reservplaner. Fanny Lundin tycker inte att framtidsutsikterna ser så bra ut.

– När vi började studera var det inte på samma sätt. Då studerade man för att få ett jobb. Nu behöver man kanske studera något annat också och ha en reservplan, säger Fanny Lundin som studerar journalistik.

Också Amanda Strömbäck, sociologistuderande vid Helsingfors universitet, är fundersam.

– Jag är lite orolig över jobbsituationen och hur det kommer att se ut med tanke på alla nedskärningar, säger Strömbäck.

Mats Nyman, chef för samhällsfrågor vid Akava, ser en nyare arbetsmarknad

Mats Nyman, Chef för samhällsfrågor vid Akava, kommenterar den exceptionellt höga arbetslösheten bland personer som har högre högskoleexamen. Antalet har mer än fördubblats på tio år.

Är det så att de högutbildade inte ses som en tillgång i arbetslivet?

- Nog tror jag att de ses som en tillgång men de har lite svårt att hitta sin plats på arbetsmarknaden i dag eftersom vi har haft dåliga tider i sju, åtta år.

- Jag är helt övertygad om att Finland kommer att behöva högutbildade, professionella människor på arbetsmarknaden, men det tar tid innan vår industri och vår servicenäring har omgrupperat sig för en ny tillväxtperiod.

Arbetslösheten bland de högutbildade har fördubblats på tio år. Vad ligger bakom det här och vad kunde man göra för att få bukt med det här?

- Jo, mängden arbetslösa har fördubblats bland de högutbildade. Och år 2009 var antalet personer med hög utbildning som får ett jobb inom tolv veckor 50 procent, och nu har det sjunkit till 30 procent. Samtidigt har mängden långtidsarbetslösa högutbildade ökat till 30 procent. Så vi ser en ganska dyster utveckling här under de senaste åren.

Vad kan vi göra?

- Det finns kanske tre saker man kan nämna:

Det egentliga problemen är att ekonomin inte drar. Vi måste få en tillväxtpolitik – en trovärdig skattepolitik – och utländska investeringar till Finland innan vi kan skapa fler jobb.

Det andra är att den statliga arbetsförmedlingen har varit utsatt för hårda nedskärningar så de högutbildade inte har fått den service som de skulle ha behövt. Men nu är det positivt att minister Lindström har planer på att konkurrensutsätta en stor del av arbetsförmedlingstjänsterna – uttryckligen för högutbildade. Och det ser vi positivt på.

Det tredje är att utbildningsvolymerna inte har ändrats trots att man borde ha gjort det redan för tiotals år sedan.

Vi har också sett statistik som visar vanliga grupper bland Akavamedlemmarna som hamnar utanför arbetslivet.

- Det tråkiga med den statistiken är att den har sett likadan ut i över tio år - ja till och med i flera decennier. Vi har alltid haft ett överutbud på ingenjörer, tradenomer och tekniskt utbildade och vissa humanistiskt utbildade. Och trots att vi borde ha minskat på volymerna så har regeringarna till och med ökat på dem - samtidigt som vi i stället borde ha ökat på utbildningarna inom social- och hälsovården, inom utbildning ..

Är det så att det akademiska utbildningssystemet inte i dag förbereder de unga studerandena tillräckligt bra för arbetslivet, och var finns i så fall bristerma?

- Ju snabbare vi alla inser att vi måste förbereda oss på en annorlunda arbetskarriär – en annan än den man trodde sig se på 90-talet - desto bättre kommer det att gå för oss. Vi har märkt att dagens unga som kommer ut på arbetsmarknaden inte ens är intresserade av att ha en och samma arbetsgivare under hela sin karriär. De vill byta och prova på olika saker. Efter hand kommer arbetsmarknaden att fungera snabbare och effektivare och det kommer att påverka också äldre människor. Det här är en tendens som inte går att stoppa eller motsätta sig så vi måste bara förbereda oss på det.