Hoppa till huvudinnehåll

Kräfta - tio ben och stor stjärt

Signalkräfta på träbord.
Signalkräfta på träbord. Signalkräfta på träbord. Bild: Five Corners Production signalkräfta,kräftor,storkräftor,kräftfiske,kräftdjur,linda stenman-langhoff

När sommarkvällarna blir mörkare kommer kräftorna. Vi ror ut när månskenet glittrar på den spegelblanka ytan. Mjärdarna fylls med bete och sänks försiktigt ner till botten. Imorgon skall sensommarens röda delikatess avnjutas tillsammans med rostat bröd, dill och snaps på den traditionella kräftskivan.

Flodkräftan är den mest eftertraktade. Den är stor och har knottrigt skal. Den anses vara den läckraste och är, med sitt mjukare skal, lättare att äta än signalkräftan. Den mest fångade är den snabbväxta signalkräftan, som känns igen på en vit prick i klons tumgrepp och ett mulligt utseende. I Karelen kanske någon tar upp en sällsynt sumpkräfta med smala klor.

I Finland har vi alltså tre sorters kräftor: Flodkräfta (Astacus astacus), signalkräfta (Pacifastacus leniusculus) och smalklokräfta eller sumpkräfta (Astacus leptodactylus). Den sistnämnda är mycket sällsynt och har bara påträffats i sjöar vid östgränsen.

Kräftsäsongen inleds den 21 juli, kulminerar i augusti och fortsätter fram till den sista oktober. Kräftor fångas huvudsakligen med mjärdar eller kräftburar. En äldre metod är fånga dem med hjälp av käppar på vilka man trär bete. När kräftan äter av betet lyser man på dem med en ficklampa. Då stelnar de och kan lätt plockas upp med handen.

I videoklippet nedan följer vi med när ortsbor från Nedervetil ror ut i gryningen och fångar kräftor.

Fler än 100 000 finländare deltar i kräftning varje år. Kräftfångsterna har ökat stadigt de senaste tjugo åren. De senaste tio åren har medelfångsten varit sju miljoner kräftor. 80% av dessa var signalkräftor. På vissa håll har signalkräftan t o m blivit en givande binäring för professionella fiskare och inom turismen. Populariteten har också medfött ett ökat intresse för både förädling av och handel med kräftor.

Sötvattenskräftor

Kräftorna vi konsumerar är sötvattenskräftor. Det finns tre familjer sötvattenskräftor i världen; Astacidae, Cambaridae och Parastacidae.

I Europa hör de till släktet Astacus och familjen Astacidae. De är tiofotade kräftdjur och omfattar sammanlagt 13 arter varav flod- och signalkräftan lever och fångas i Finland.

Flodkräftan

Flodkräftan (Astacus astacus) kallas också bredkloig kräfta. Den är ett av Europas största och vanligaste kräftdjur. Den kan bli 18 centimeter lång och väga 350 gram. Flodkräftan lever i sjöar och strömmande vattendrag i Nord- och Centraleuropa, från Frankrike till Ryssland.

Den är mörk, nästan svart med betydligt fler vårtor och taggiga utskott på huvud, ryggsköld och klor än signalkräftan. Klon är lång och mandelformad samt mörk och enfärgad med mörkt tumgrepp, ofta med en signalröd vårta.

Flodkräfta, hanne i klart vatten.
Flodkräfta i klart vatten Flodkräfta, hanne i klart vatten. Bild: Yle/Public domain flodkräfta,kräftor,sötvatten,ädelkräfta

Det finns omkring 2-3 miljoner flodkräftor i Finland. Flodkräftor söker sig hela tiden längre norrut för friska sjöar och vattendrag. Orsaken är att bestånden i söder är trängda av signalkräftan som är invasiv och spridare av kräftpest, men också att den globala uppvärmningen driver flodkräftan norrut.

Signalkräftan

Signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) är en inplanterad, nordamerikansk sort. Den importerades på 1960-talet för att ersätta den ursprungliga stammen av flodkräftor som gick förlorad i kräftpesten som härjade i hela Europa från slutet av 1800-talet.

Signalkräftans naturliga habitat är väster om Klippiga Bergen, i delstaterna Oregon och Washington. De signalkräftor som importerades till Norden var från odlingar i Tahoesjön på gränsen mellan Kalifornien och Nevada.

Stirrande signalkräfta.
Nyfiken signalkräfta Stirrande signalkräfta. Bild: Five Corners Production signalkräfta,kräftor,storkräftor,kräftdjur,kräftfiske,linda stenman-langhoff

I jämförelse med flodkräftan är signalkräftan slät utan taggar och med insänkta porer. Klorna är ofta ljusare på undersidan och en vit vårta i tumgreppet, är oftast omgiven av en stor vit-turkos fläck. Till skillnad från flodkräftan som är nästan svart har signalkräftan en brun färgton.

Sumpkräftan

Den andra familjen, Cambaridae, är den största av de tre familjerna sötvattenkräftor. Kräftor i familjen Cambaridae lever vilt i Ostasien, Centralamerika och USA. Familjen omfattar fler än 400 arter, bl a röd sumpkräfta (Procambarus clarkii) som är den mest odlade sötvattenskräftan i världen..

Röd sumpkräfta, louisianakräfta (Procambarus clarkii) hör hemma i norra Mexiko och sydöstra USA, men finns även inplanterad i andra delar av Syd- och Nordamerika samt i Afrika, Asien och Europa.

Delstaten Louisiana är den absolut största producenten av kräftor i USA och hela världen. Där fångas ca 95% av alla nordamerikanska kräftor, ca 55 000 ton per år och de utgör samtidigt ca 90% av alla världens fångade kräftor. Merparten konsumeras lokalt. 70% – 80% av regionens kräftor är röd sumpkräfta eller louisianakräfta (red swamp crawfish) (Procambarus clarkii) och resten är sk vit flodkräfta (white river crawfish) (Procambarus zonangulus).

Röd sumpkräfta
En vacker röd sumpkräfta Röd sumpkräfta Bild: Yle/Public domain Röd sumpkräfta,kräftor

Sumpkräftan är mycket sällsynt i Nordeuropa, men förökar de sig desto kraftigare i Sydeuropa och koloniserar nya områden. Det sker på bekostnad av flodkräftan (Astacus astacus) och olika arter av Austropotamobius. Röd sumpkräfta ses därför ofta som ett skadedjur.

Huvudparten av de djupfrysta kräftor som importeras till Finland är odlade sumpkräftor; röd sumpkräfta (Procambarus clarkii) från Spanien och Kina samt smalklokräfta (Astacus leptodactylus) från Turkiet .

Parastacidae är den tredje familjen sötvattenskräftor eller storkräftor och omfattar 12 arter. De finns på det södra halvklotet i bl a Sydamerika, Madagaskar, Australien och Nya Zeeland.

Flodkräftan på röda listan

Flodkräftan är den ursprungliga arten i Europa. Med kräftpesten, som nådde Finland 1893, sjönk bestånden mycket kraftigt i hela Europa, inklusive de nordiska länderna. Man började så småningom intressera sig för att ersätta utslagna flodkräftbestånd med en art som hade motståndskraft mot kräftpest. 1967 importerades signalkräftan från Nordamerika och planterades ut i Finland.

Faran var inte över med signalkräftan, eftersom den har fortsatt att sprida pesten och ytterligare försvaga flodkräftbestånden. Signalkräftan är en smittospridare, men drabbas inte lika lätt själv av sjukdomen. Den är alltså en främmande art som nu tar över sjöar och vattendrag på flodkräftans bekostnad.

På Åland har man satsat på att bevara livskraftiga bestånd av flodkräfta. Den föredrar mindre sjöar och vattendrag framom stora öppna insjöar och trivs därför bra i åländska förhållanden.

Kräftor som mat

Kräftor av olika sort äts i nästan alla världens länder. Kräftan är ett typiskt skaldjur i den bemärkelsen att det inte finns så mycket att äta på den. I de flesta rätter används endast stjärten, t ex en biskvi, gumbo eller étouffée.

Ett bra sätt att kontrollera att kräftan är fräsch är att känna på stjärten och lämna den oäten om den är mjuk och sladdrig. Stjärten skall skall vara spänstig och fast.

Stora klor krossas också för köttet inuti och vissa tycker om att suga ut vätskan ur kräftans huvud, då smak samlas i fettet och kokt hepatopancreas, d v s kräftsmöret.

I Sverige och Finland kulminerar sensommaren i kräftskivan, med stjärtar på rostat bröd, men kräftstjärtar läggs också i sallader och skal kokas till buljong, soppor och consomméer.

I de södra delarna av USA, med delstaten Louisiana som centrum, äts kräftor året runt. Kräftan är ofta huvudingrediens i cajunkökets och det kreolska kökets rätter. Kräftor kokas t ex hela tillsammans med majs i en kryddad vätska och serveras med rotfrukter och kött. Kräftor ingår också i grytor, soppor och jambalayer.

Recept:

Kenneth Nars recept och anvisning till ett gott kräftkok till kräftskivan.

Tina Nordströms omelett med ostronskivling, potatis och kräfttopping när du vill lyxa till omeletten med kräftstjärtar, svamp och spenat.

Michael Björklunds kräftsoppa med cajunkryddade krutonger och parmesanost, en traditionell soppa med krutonger som för in en doft av det kryddstarka och färgrika cajunköket.

Kira Åkerström-Kekkonens kräftor cajun style. Kiras cajunkräftor är inte bara en rätt utan en hel måltid som gör sig bäst i sällskap. Duka upp ett långbord och sök inspiration från de amerikanska sydstaterna.

Michael Björklunds kräftcappucino med kräftvårrulle, en rätt som kräver lite arbete, men som för samman det nordiska och asiatiska i en perfekt harmoni.

Friluftskockarna Patrik Blomqvist och Anders Klint bjuder på kräftor med spin, ett gäng kokta kräftor med asiatisk touch. Se videoklippet nedan.

Kräftskivor eller kräftkalas lämnar alltid efter sig högar av kräftskal. Släng inte bort kräftskalen, utan förvara dem kallt till följande dag. Då kan du koka buljong på dem och samtidigt förära lunchen med en god soppa eller sås till fisken

Michael Björklunds ostbakade abborrterrin med kräft- och akvavitsås. Det här abborren ser festlig ut på tallriken och kräftbuljongen tillsammans med akvaviten gör att rätten smakar kräftskiva.

Paul Svenssons skärgårdsgryta med abborre och kräftbuljong, där de smörfrästa skalen blivit buljong som fått sällskap av svamp, grönsaker och grädde och sedan lagt sig som ett täcke över fisken.

Filip Langhoffs klara soppa på kräftor, med smak av tomat, fänkål och vitt vin.

Från styggelse till delikatess

Allt det i vattnet, som icke har fenor och fjäll, skall vara en styggelse för eder. (3 Mos. 11:12 )

Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra eller flera fötter, bland alla de smådjur som röra sig på jorden, skolen I äta något, ty de äro en styggelse. (3 Mos. 11:42)

Än idag är kräftdjur inte kosher eller tillåten mat enligt de judiska matreglerna (kashrut), eftersom de är vattendjur som saknar fenor och fjäll. På medeltiden, när Europa var katolskt, följdes Gamla Testamentets strikta uppmaningar som förbjöd folk att bl a äta kräftor även här.

Fisk var däremot tillåtet på fastedagar, och i synnerhet i Tyskland utvidgades begreppet fisk till att innefatta allt från kräftor, krabbor, sälar och bävrar till vitkindade gäss. Det kunde gå åt 30 000 kräftor under en fasta bara i ett enda tyskt kloster. Kloster hade t o m anställda kräftfiskare (krebser) och i klosterköken lagades bl a kräftpastejer, -aladåber, -soppor, -pannkakor och kräftmousse.

Den äldsta tyska kokboken, Peter Wagners die Kuchen maysterey från 1485 bekräftar kräftornas viktiga betydelse under fastan. Hela 11% av bokens sidor är kräftrecept.

Vid den här tiden började man också använda kräftstjärtar som krydda och dekoration i andra rätter. Kräftstjärtar dök upp tillsammans med lammbringa, till kalv eller höns.

Nordisk kräftpremiär

När den danska drottningen Kristina av Sachsen med maken, unionskungen Johan II fick en försändelse kräftor från Lübeck 1504 började trenden svänga. Kräftan var inte längre lika motbjudande.

Idén om att äta och odla kräftor kom sedan till Sverige, men läckerheterna var länge förbehållna samhällets toppskikt.

Gustav Vasa och hans söner importerade tyska köksmästare till sina kök. De hämtade med sig kunskapen om kräftor och hovet lärde sig att tycka om de små rackarna. Man började snart odla kräftor i Vasaslottens vallgravar, men Gustav Vasa hade också planer på att plantera kräftor på Åland.

Hertig Johan (senare Johan III) beställde flodkräftor till matbordet i Åbo 1558 och uppmanade ett antal år senare ståthållarna vid Kalmar slott att samla in kräftor för utplantering i dammarna i slottets trädgård. Under 1500- och 1600-talen planterades flodkräftor i många svenska vatten.

Första gången kräftor nämns som delikatess i svensk gastronomi är i ett brev från Erik XIV till fogden Jöran Johansson Rosenhane på Nyköpingshus daterat 1562. I brevet befallde kungen att fogden skall skaffa fram enn heell hop Kräffwether, d v s så mycket kräftor som möjligt inför hans syster Annas bröllop. Han uppmanade Herr Jöran att fiske effther them allestädtz.

Bönder håvar in kosan

För 1500- och 1600-talens adel var kräftor ett viktigt inslag på festbordet. Fat med varma kräftor kunde serveras samtidigt med kalkoner, oxar, får, gäss och rökt lax. Man åt mest varma kräftor, tillagade i form av soppa, paj, korv eller i pudding.

Allmogen såg däremot kräftor som herrskapsmat. Bönderna fiskade kräftorna och sålde dem för dyra pengar, i synnerhet efter att kräftor blivit trendiga på kontinenten. Tiotusental stjärtar exporterades till lyxkrogar i Berlin, Paris och London ända tills kräftpest tunnade ut bestånden och satte sordin på handeln.

Kräftfiske i en sjö på nordsmåländska höglandet på 1930-talet.
Kräftfiske i Småland på 1930-talet. Kräftfiske i en sjö på nordsmåländska höglandet på 1930-talet. Bild: Yle/Public domain/Axel Fors kräftor,kräftfiske,fiske,roddbåt,mjärdar

Alla tyckte inte om kräftor. I samband med att botanikern Carl von Linné namngav kräftan på latin på 1700-talet avrådde han folk från att äta dessa insekter. Han såg kräftan som asätare som livnärde sig på drunknades lik.

Kräftskivan blir folkfest

I slutet på 1800-talet blev kräftätandet vanligare bland vanligt folk, d v s bland överklass och borgare på villorna i den svenska skärgården. Kutymen spreds sig även till Finland. Då togs kräftsupen tillsammans med kalla kräftor, ett samkväm som kan förliknas vid dagens villaavslutning.

Vurmen för kräftor fick ett avbrott i samband med kräftpesten som härjade vid seklets början, men tog fart igen på 1930-talet och spreds också till övriga samhällsgrupper. Ordet kräftskiva lanserades 1931 och idag är traditionen med kräftor, dill, snaps och sång lika väletablerad som jul och midsommar.

Kräftskiva utomhus
Kräftskiva utomhus Kräftskiva utomhus Bild: Public domain / Holger Ellgaard Kräftskiva,kräftor,årets fester,kräftfiske

Att äta kräftor är en ritual - man ska äta på rätt sätt, det ska höras när man äter och det ska gärna också synas på tallriken hur många kräftor man ätit.

Med författaren Erik Axel Karlfeldts ord:

Det dukas i lövsalens högvälvda rum
och lyktorna lysa och kvällen är ljum

Det susar i dillåkerns mäktiga kronor,
och kräftfaten rågas med romstinna honor.

Samtida med dinosaurier

Kräftor är mycket gamla djur. Botaniker och arkeologer hittar sällan fossil som är äldre än 30 miljoner år gamla, men fossil av håligheter eller tunnlar utgrävda av kräftor har daterats till sen Paleozoikum (542 – 251 miljoner år sedan) eller tidig Mesozoikum (ca 251 – 65 miljoner år sedan)

De äldsta fossiler som hittats av sötvattenkräftan Palaeoechinastacus australianus i familjen Parastacidae i Australien är från Äldre krita (146 – 100 miljoner år sedan).

Kräftskal kokas till buljong.
Kräftskal kokas till buljong Kräftskal kokas till buljong. Bild: Five Corners Production kräftor,från jord till bord,soppor,Buljong

Nyttig som torkad frukt eller en skål fullkornsris

Kräftor är rika på salt och protein, men innehåller också en del fett- och vattenlösliga vitaminer. Tar man ett medeltal av näringsinnehållet sammanfaller kräftor med motsvarande mängd annan vit fisk, kokt fullkornsris eller torkade frukter, t ex guava eller papaya.

I förhållande till sin vikt innehåller kräftor relativt mycket protein. En kokt kräfta har 18,3 gr/100 gr, vilken är ungefär lika mycket som motsvarande mängd fisk, t ex gädda, mujka, strömming eller abborre.

Kokt kräfta är däremot rätt salt för sin vikt, 732,5 mg/100 gr kräftkött, vilket motsvarar 12% av det rekommenderade intaget. Mängden natrium 287,5 mg och magnesium 27,5 mg är de samma som för motsvarande mängd friterad respektive stekt fisk.

Mängden kolesterol är 213,2 mg/100 gr, vilket är ungefär lika mycket som i motsvarande mängd skink- och ostomelett eller bernaisesås. Kräftan är dock lika fettsnål (totalt 0,9 gr/100 gr) som en guava, en skål fullkornsris eller 100 gr torkad frukt.

100 gram kokt kräfta innehåller bl a 32,4 µg folat (vitamin B9), 5,9 mg niacinekvivalenter (vitamin B3), 2,62 mg pyridoxin vitamerer (vitamin B6), 16,9 µg vitamin A (RAE) samt lika stor mängd vitamin E som i en Runebergstårta, 3,6 mg.

Om du varken är en vän av havstång eller lutfisk är kokta kräftor en bra källa till jod med 106,2 µg/100 gr. Kräftan innehåller ungefär lika mycket fosfor 137,5 mg/100 gr som motsvarande mängd rågbröd, och märkbara mängder selen 62,5 µg/100 gr.

Fångade signalkräftor
Nyfångade signalkräftor Fångade signalkräftor Bild: Yle/Tove Virta kräftor,kräftfiske,signalkräfta,Kräftskiva,Västnyland

Kräftgång eller krabbgång

Uttrycket att gå kräftgång i betydelsen misslyckande åter- eller tillbakagång är missvisande, om inte direkt felaktigt. Kräftor går inte baklänges, utan vänder sig alltid 180 grader och går därifrån framlänges. Kräftor kan däremot simma baklänges genom att slå med stjärten, ofta vid revirstrider eller om de till exempel blir skrämda.

Det svenska Fiskeriverket kommenterar den felaktiga tolkningen så här:

Vi har aldrig sett en kräfta gå baklänges, trots mer än 100 timmars videofilmade beteendestudier och direktobservationer av kräftor i akvarier och tråg på Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium. De har alltid vänt sig 180 grader och gått därifrån framlänges. De kan backa (genom att slå med stjärten) om de till exempel blir skrämda, men vem kan inte det?

I Svenska Akademiens ordbok (SAOB) finns belägg för att uttrycket förekommit på svenska åtminstone sedan 1545. I ordboken hänvisas också till tyskans krebsgang, d v s krabbgång. Då är vi faktiskt sanningen på spåret.

Det latinska ordet cancer betyder nämligen både krabba och kräfta, och när stjärnbilden tidigare avbildades var den oftare en krabba än en kräfta. Det tyska uttrycket krebsgang eller krabbgång är också mera korrekt och relevant när det kommer till krabbans fysik och beteende. Krabban springer i sidled och något bakåt. När den blir trött byter den håll, och låter andra muskler arbeta.

Attributet kräftgångare förekommer också i SAOB, sedan åtminstone 1874, och avser en baksträvare eller reaktionär.


Mera läsning och information om kräftor:

Stiftelsen Pro Artibus bok: Kräftskivan - En finlandssvensk karneval, 2014.

Första delen av Erik Degermans och Björn Tengelins manuskript Kräftor i natur, bur och kultur -
våra svenska kräftor från sjö till kök, från dåtid till nutid, om svensk och nordisk kräfttradition. 2004.

Historikern Jan-Öjvind Swahns artikel om kräftskivan i tidskriften Populärhistoria, 2011.

Mattias Axelssons blogg om kräfttraditioner och kräftskivor i Sverige, 2008.

Tidningen Allt Om Vetenskaps artikel med 10 spännande fakta om kräftor, 2007.

Mathistorisk uppslagsbok - mat och dryck från antikens kök till Absolut vodka av Jan-Öjvind Swahn, 1999

Forststyrelsens handlingsprogram för kräfthushållning 2011–2016 med speciellt fokus på hur man tryggar förekomsten av och skyddar den inhemska flodkräftan.

Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets (VFFI) hemsida med information om kartläggning av vattendrag och sjöar, forskning och statistisk gällande kräftor. VFFI är en del av Naturrresursinstitutet LUKE.

Livsmedelssäkerhetsverkets Eviras hemsida om sjukdomar hos fiskar och kräftdjur.

Ålands landskapsregerings kräftbroschyr med info om åländska förhållanden.

Wikipedias engelska hemsida om världens olika sötvattenskräftor.

Wikipedias engelska hemsida om kräftor som mat.

Wikipedias hemsida om kräftpest.

Strömsö

Bilder på Instagram

Vi i rutan

  • Camilla Forsén-Ström

    Camilla Forsén-Ström

    Konstexpert
  • Elin Skagersten-Ström.

    Elin Skagersten-Ström

    Redaktör

    Programledare för Strömsö.

  • Jonas Sundström, Strömsön juontaja.

    Jonas Sundström

    Programvärd och redaktör

    Programvärd på Strömsö. Juontaja kahdella kielellä Strömsön lifestyle-ohjelmassa. Ta gärna kontakt på jonas.sundstrom@yle.fi.

  • Jim Björni

    Jim Björni

    Redaktör
  • Lee Esselström

    Lee Esselström

    Redaktör

    Redaktör och hantverksexpert på Strömsö.

  • Owe Salmela.

    Owe Salmela

    Florist
  • Örtexpert Alexandra De Paoli

    Alexandra De Paoli

    Örtterapeut

    Örtterapeut och journalist, uppvuxen i Stockholm men numera bosatt i norra Sverige.

  • Porträtt på Strömsös kock Anders Samuelsson med skog i bakgrunden

    Anders Samuelsson

    Kock

    Jag är Strömsös kock. I köket gillar jag hållbarhet och ekologiska världen, och satsar gärna på det skandinaviska köket i kombination med nya smaker. På fritiden gillar jag friluftsliv och skidåkning.

Nyligen publicerat - Strömsö

  • Så gör du krispiga vegetariska burgare med biff av bondbönor

    Den här versionen är dessutom glutenfri.

    Så gör du krispiga vegetariska burgare med biff av bondbönor Gott och lätt. Jag brukar koka en stor sats bönor och frysa in i passliga påsar. Inhemska bondbönor är dessutom ett stort plus. Jag har hittat på receptet och freestylar alltid, så måtten är riktgivande. Men supergott att äta som hamburgare. Gott med t.ex. salsa och crème fraiche.

  • Femte veckomenyn – Vegval

    Era bästa vegetariska vardagsrätter.

    Den femte och sista Vegvalsveckan bjuder bland annat på den perfekta biffen för vegetariska burgare, gjord på inhemska bondbönor. Tack till Anna-Karin Almén, Linda Råholm och Anne Kiuru för recepten.

  • Smakrik rotsakssoppa med röda linser

    Min fyraårings favoritsoppa.

    Smakrik rotsakssoppa med röda linser Det här är enkelt, snabbt och billigt. Soppan går att variera beroende på vad man har för grönsaker hemma och vilka kryddor man väljer. Hos oss är soppan 4-åringens absoluta favoritmat, så den passar garanterat hela familjen.

  • Mustig tomatgryta med säsongens grönsaker

    En enkel multifunktionell gryta som är lätt att variera.

    Mustig tomatgryta med säsongens grönsaker Enkelt av säsongens ingredienser! Grytan är multifunktionell, passar också till t.ex. stekt lax (ersätt då vegetabilisk fond med fiskfond och tillsätt 1/4 tsk fin havssalt i grytan). Som sådan fungerar den bra tillsammans med potatis och broccoli. Har själv utvecklat receptet med devisen "enkelt är gott".

  • Fresta med festliga potatisknyten – Pakoras med grön chutney och mangold

    Indisk fingermat i Anders Samuelssons tappning.

    Fresta med festliga potatisknyten – Pakoras med grön chutney och mangold Det här är potatis i en form som du inte tidigare upplevt. Frasiga friterade knyten eller pakoras kommer urspungligen från Indien. Potatispakoras kan serveras med valfritt tillbehör. Här med en smakrik grön chutney och en stuvning på mangold. Går också bra med t.ex.

  • Bjud på krämig gratäng med äggplanta och parmesan

    En rätt som har potential att bli vegetarisk familjefavorit.

    Bjud på krämig gratäng med äggplanta och parmesan Gillar din familj lasagne så tycker ni antagligen också om det här. Det här är ett utmärkt sätt att använda aubergine i vardagen.

  • Surkål och andra mjölksyrade produkter är som balsam för magen

    Så tar du tillvara vitkål och kålrot

    Surkål är lite som vardagsmatens schweiziska armékniv. Mycket användbar i både grytor, soppor och sallader eller varför inte som fyllning i en hamburgare. Surkål innehåller både C-vitamin och även mjölksyrebakterier, precis som Anders kålrotskimchi. Här kan du läsa mera om mjölksyrning.

  • Baka lökpaj med franska influenser

    En smakrik och billig paj med fin färg från rödvin.

    Baka lökpaj med franska influenser Pajen är fyllig, ganska lätt att tillverka och det röda vinet ger en fin färg till den, för att inte tala om smaken. Mari Tiensuu Ingredienser Botten: 3 dl vetemjöl 1 tsk salt 100 g smör 1 dl kallt vatten. Fyllning: 6 gula lökar 2 msk olja 2 dl rött vin 1/2 citronsaft

  • Fjärde veckomenyn – Vegval

    Era bästa vegetariska vardagsrätter.

    Vi har glädjen att presentera Vegvals veckomeny nummer 4, med era bästa vegetariska vardagsrecept. Tack till Samuli Laurikainen, Erica Rönngård, Sari Pylsy och Mari Tiensuu för recepten.

  • Snabb och enkel grönsakssås med bönpasta

    Proteinerna får du på köpet.

    Enkel grönsakssås med bönpasta Många pratar om att de nya köttersättningsprodukterna (oumph, pulled havre och liknande) är det som gjort det lättare att äta vegetariskt. Men det som revolutionerat min egen vegetariska matlagning är bönpastan som plötsligt dök upp i butikerna för några år sedan.